Idag är en sådan dag. En dag då jag känner att min liv rullar på räls. Tuff, tuff- en dag i taget, varje dag den andra lik.
Kanske var det för att jag hade ett så annorlunda veckoslut som det nu känns som att vardagen är väldigt, väldigt enformig?
Äta, jobba, träna, sova, äta, jobba, träna, sova. Dag ut och dag in.
Vilken tur att äta är gott och sova roligt. Träna är roligt och jobba... ja roligt är väl lite överdrift där. Hur som helst, jag lider inte av enformigheten så, men vissa dagar saknar jag all tid jag tidigare kunde sätta på att hänga omkring med vänner, vänner jag nu träffar alldeles för sällan.
Lösning? Jag måste helt enkelt få fler vänner att börja träna.... eller?
Jag vet att jag är lite asocial nu, men allt det här är helt enkelt väldigt viktigt för mig just nu. Jag hoppas bara med hela mitt hjärta att vännerna förstår det, och finns kvar och stöder mig ändå, fast vi inte ses varje dag, varje vecka eller ens varje månad.
Inte ser jag heller vännerna lika ofta. Det kallas vuxen :D man prioriterar familjen och nya intressen. I något skede "växer man upp" och märker att man inte ser vännerna alla dagar. Det är inget att skämmas för att vara asocial. Du tar ju hand om dig själv? Hellre asociala vänner som idrottar och sover bra än överviktiga vänner som sitter på kaffe o klagar på att livet är tråkigt.
SvaraRaderaJag tror jag mera syftade till dehär vännerna som man liksom träffar på mest spontant. Det är tiden till spontanitet som jag i mångt saknar. Dagarna går i inrutade spår, ofta med tidtabell. De lediga kvällarna går vanligen till inbokade träffar med de närmaste vännerna. På sikt leder det väl till att dedär vissa vänrelationerna hålls normalstarka men antalet "bekanta" och mindre djupa vänrelationer som man bara catchar upp med ibland minskar. Äh, du fattar :D Ibland saknar man att bara ha tid o cruisa omkring o råka ta kaffe med folk sådär randomly :D
Radera