Platt mage på två veckor?

Jag prenumererar på tidningen Fit (finsk blaska) och är allmänt imponerad av Jutta Gustafsberg sedan tidigare.* Hon har börjat skriva i den tidningen och ett träningsprogram jag tidigare sneglat på (rätt vanligt på nätet) fanns nu i en artikel i tidningen, förståss skriven av JG. 

Det är ingen "hifistely", bara 3 övningar gjorda så tunga som man klarar av utan att göra fel. 3 övningar alltså. 4-5 set med 6-8 reps. Marklyft, armhävningar och pull-ups. 

Nu har jag inte kunnat skratta på två dagar. Aj-aj-aj vilken träningsvärk jag har i magen. JG bevisar igen att hon vet vad hon pratar om. Kanske man faktiskt ser resultat på 8 veckor som tidningen lovar. 

Bara det förresten. Flesta tidningsartiklar säger typ "platt mage på två veckor". "Jasså, från vilket utgångsläge då?" tänker jag. Medan rubriker som "fastare på 8 veckor" säkert stämmer betydligt oftare. Dels är det ett synnerligen flytande begrepp dethär med "fastare" och 8 veckor är hyfsat bra tid för att kunna se ett resultat eller två. En person med säg, 30 kg övervikt, kommer inte få platt mage på två veckor med någon som helst metod på bara några veckor, men att efter två månader vara fastare är inte alls omöjligt. 

Tummen upp för den tidningen. Tycker det är intressanta artiklar och hyfsade ideal och förväntningar. I like!

Den här bilden är med för att visa hur man i alla fall INTE får platt mage på två veckor. Men det är ju så sanslöst gott. Vred i mig tre bitar dagen innan vägdag så nu sår jag snäll godta att min nedgång denna vecka på -0,2 kg är nästan lika bra som -0,5 kg som var meningen.. 

* med imponerad syftar jag mest på hennes sätt att coacha andra. Hon vet vad hon pratar om och har ett motiverande sätt att lägga fram det! Mitt ideal är inte kroppen för tävling, men jag ser upp till dem som har kouraget till att klara av det. 

När (nästan) inget går som det ska

Men shit vad usel jag blivit på att uppdatera! Beror väl på att 99% av happeningen den senaste tiden inte platsar i blogg. Jag skulle vilja påstå att livet kommit emellan allt annat. Sen har jag haft skada efter skada, sjuka närstående och annat som man bara skulle vilja slippa. 

Maten under sista tiden har inte direkt varit bra, men snarare för mager än för fet. Dåligt proteinintag innebär förlorad styrka och muskler, vilket inte alls är vad jag eftersträvar. Inte för att jag skulle ha märkt det nu när jag fått till endast ett futtigt träningspass på två hela veckor.

Motivationen är väl inte på topp direkt men idag ska ett nytt träningsprogram utprövas eftersom jag efter några månader med det gamla har tröttnat rejält. Kanske ger det skjutsen jag behöver. För att inte låta helt supernegativ måste jag väll tillägga att det klart positiva i kråksången är att jag nu verkar ligga hyfsat stabilt under BMI 25.

Sliten och trasslig. Jag i ett nötskal.

Jäkla posteljon!

Där jag bor är det mera regel än undantag att paketen inte förs till postkontoret för avhämtning om de inte ryms in genom brevluckan. Varsågod grannar, vill ni ha mina paket?

Grrrrrr! 

-30

Ingen officiell vägdag idag men jag är ändå sjukt glad över att få se de trevliga siffrorna som visar att jag gjort av med 30 hela kilon. Sen blir det bara dubbel glädje då det samma inträffar på en vägdag! Fick också jättetrevlig respons på min "framgångshistoria" igårkväll. Berättar mer i ett annat skede för nu ska jag börja förbereda inför kvällens halv åtta hos mej-middag med tjejerna! 

Höjdskräck?

En av sakerna som tagit upp min tid medan jag varit småsjuk överallt är inredning och reparationer i hemmet. Vi köpte en ny säng vilket ledde till byte av sängöverkast och tavla för att de gamla inte passade in. Jag är supernöjd, men sängen är så hög så den nästan ger mig höjdskräck.. nå, kanske inte, men hög som attan är den. Jag får sitta på sängkanten och dingla med benen, istället för på mattkanten. Nya lampor borde ännu införskaffas för de vi har blev liksom lite långt ner..

Vidare fixades en ny lampa till köket och så lappades kranen i badrummet. Nu har alla mina önskningar om att flytta sopats undan för ett långt tag framåt. Just nu trivs jag ännu lite bättre här än tidigare! 

Äntligen nedförsbacke eller raksträcka!

Berg- och dalbanan verkar vända neråt igen nu. Jag här kämpat i uppförbacke en tid känns det som. Benhinnorna har bråkat, fotbottnarna har bråkat, magen har bråkat, handleden har bråkat. Det ena har liksom avlöst det andra och jag har inte kunnat träna på nästan två veckor. Maten har väl ändå gått hyfsat och vikten är tillbaka där den var innan resa och kalastider. 

Nu är jag äntligen tillbaka i gymmet igen. Eller jag kom just därifrån. Tungt, svettigt och ganska härligt. Men vart hade alla kvinnor tagit vägen? Jag var ensam med ett tjugotal män i gymmet. De enda kvinnorna inom synhåll fanns i spinningklassen, på aerobictimmen ( eller liknande skutt ) eller i receptionen. Orkaaaa.. 

Jag har i och för sig slarvat så mycket med konditionsträningen så jag funderar på att hoppa på ett spinningpass också så småningom. Men man borde så mycket. 

MEN viktigast av allt. Jag är tillbaka! 

Klick

Klickade på "SKICKA" och sitter nu och tuggar på naglarna. Hjälp, vad har jag gjort?

Hoppas det blir bra nu, hoppas det blir bra nu...

Bestämt mig!

Jag vill nog bli en framgångshistoria har jag bestämt. Nu då jag ligger hemma med fötterna på soffan kan jag lika gärna börja skriva..

Sist och slutligen ser jag fram emot att få visa min framgångshistoria för de som är intresserade, och på så sätt också få fram några tankar som jag känner att kanske kan få någon att ändra uppfattning om mig, trots allt. Har en liten tanke om hur min text ska se ut, men vi får väl se sedan då den är klar. Håller ni tummarna nu för att det blir bra?  

Superveckan - hejdå!?

Efter allt dåligt leverne hade jag bestämmt mej för att ta en supervecka. Bra mat, mycket träning. Men här sitter jag nu, med vad jag tror är begynnande inflammation i fotbottnen. Mina arbetsskor för dagen ser ut såhär: 

Snacka om stilpoäng... 

Så hejdå träningen, men bra mat ska jag i alla fall kunna hålla fast vid! Så lätt besegras jag inte.. fast jag nog känner mig..ja, inte besegrad men nog rätt nedtryckt :( 

Ajj!

Jag har ont i benhinnor och fotbotten. Det var så länge sedan sist så jag har glömt hur ont det gör. Hade massage-tid idag så jag bad massören försöka göra något åt benhinnorna också. Det gjorde så jäkla ont så jag var tvungen att fråga ifall han blir sur på mig om jag skrämmer iväg någon i väntrummet genom att råka skrika rakt ut. Konstigt nog överlevde jag utan och vågade mig efteråt på en lugn, lugn och kort promenad, men efter 2 km började det rista i ena fotbottnen. Varför oh varför!?

Kan inte komma på någon annan orsak än att ha skuttat linedance - igen till Cotton Eye Joe. Damn Rednex, det verkar alltid vara deras fel.... 

Framgångshistoria

Som hjälpmedel för att gå ner i vikt har jag använt mig av bland annat Matdagboken och shapeup. Matdagboken främst för forumen med likasinnade, men en tid också för kaloriräkning och utmaningar.

Nu har jag fått en förfrågan om ifall jag kan tänka mig att göra en framgångshistoria de kan ha på sin startsida för att locka och peppa andra medlemmar och potentiella nya medlemmar.

Jag bara "Vah!? Jag en framgångshistoria?". Ska jag eller ska jag inte? Jag är ju inte den mest offentliga personen och inte många av mina vänner känner ens till denna blogg. Helt klart känner jag ju att det är rätt speciellt att bli utvald bland många framgångsrika medlemmar. Jag vill men känner mig ändå lite feg. Lite kloka ord nu hade inte varit helt fel....

I synnerhet som jag nu efter en fet pizza, coca cola zero och en halv godispåse, kombinerat med baksmällerelaterade krämpor som vad som känns som darrande inälvor och huvudvärk, känner mej som en riktigt skenhelig framgångshistoria.

Gudmor

Sommaren 2010 blev jag gudmor för första gången. Tre år senare fick jag den äran igen. Jag blev sugen på att göra en ny före-efter bild så det blev en gudmor-edition den här gången. 

Jag var inte mitt största på den gamla bilden, det var ju ett år innan jag tog tag i vikten en gång för alla. Vet alltså inte viktskillnad men troligen 20-25kg. Behöver jag säga att jag var lite mer till freds med bilderna den här gången? 

Milon

Under gymbesöket i England provade jag på ett koncept av Milon. Det är en cirkelträning med hjälp av maskiner, både cardio och styrka.

De fungerar så att man första gången har en PT som ställer in alla maskiner perfekt för den egna kroppen, både vikter och andra inställningar enligt t.ex. benlängd. Då inställningarna är rätt minskar risken för att göra fel och skada sig massor. Det mest spännande och träningsvärksframkallande dehär maskinerna gjorde, som vanliga inte gör, är att hålla emot med vikt också på återvägen i rörelserna. I sittande rodd t.ex. kunde motståndet vara 15 kg då man drog hantagen emot sig, och på återvägen stretade den emot med 5 kg. Då blev dels den totala vikten större men det tvingade en också att göra rörelsen lugnt och kontollerat. 

koncentrerad som aldrig förr

Nu till specialeffekten - då alla inställningar är rätt samlas ens data på ett chipförsett kort. När man börjar följande cirkel matar man in kortet i varje maskin som då automatiskt ställer in sig efter ens indviduella inställningar. När man är klar och går till följande maksin återgår den förra maskinen automatiskt till defaultinställning så att följande användare kan börja från noll. Chip-kortet blir personligt. Det här gör konceptet mycket lättanvänt för den som är ovan och osäker. Dessutom tog det bara en dryg halvtimme att genomföra cirkelträningen 2 varv så som meningen är och som träning är det riktigt effektivt.

För att hålla koll på repetitionerna hade man en specialklocka till hjälp. Ett vattenfyllt rör i mitten av rummet som bubblade i en minut och sedan var stilla i en halv. Jobba på medan det bubblar, vila och byt maskin under pausen. Undantaget cardiomaskinerna där en skild klocka tvingade en pinna på av bara attan i 4 minuter. 

Robot eller roddmaskin? 

Minusen för mig är att det är just maskiner. Jag gillar inte att stängas in i manicker som mest isolerar enkilda muskler. Motstånden i två riktningar gjorde att jag gillade dem mer än många andra maskiner eftersom de så att säga arbetade på bredare front, men jag tror att jag skulle tröttna rätt fort. Som sagt tror jag det är ett perfekt koncept för den som inte tidigare tränat så mycket eller som mera gör det för välbefinnande än tydliga målsättningar utöver viktnedgång. För förbränning är det säkert alldeles utmärkt. Ett annat minus för mig är att jobba på tid. Jag hatar att behöva tittapå en klocka, och då spelar det ingen roll om klockan utgörs av visare eller bubblor. Jag känner att halva min koncentration sätts på att titta på tiden istället för att jobba på så hårt jag kan. Ska det prompt vara en klocka vill jag också kunna se om det är 20 eller 40 sekunder kvar, det berättade inte bubblorna. För mig som är van att göra set om ca 15 repetitioner kändes det väldigt utdraget att göra närmare 25 repetitioner också. Jag gillar mycket vikt få gånger mer än lite vikt många gånger. Det har antagligen att göra med mitt värdelösa tålamod.. 

Nike Free Bionic

Jag är lite kär. Inget stuns, nästan som att vara barfota. De gav mig en helt ny balans i knäböj och utfall. Och så väger de som fjädrar. Amazing!

Dessa går med mina dabbiga ben enbart att använda i gymmet, spring och skutt kräver att jag har stötdämpning deluxe. Men, olika grenar behöver ibland olika utrustning, det är bara så.

Mina gamla var så snedslitna så det var dags att ge dem pension. Två år verkar vara absolut max användningstid för mina träningsskor. 

The Marlow Club

Jag kan inte säga att jag besökt många gym under åren, men det har ändå blivit en del. Det hindrade mig ändå inte ifrån att gå in i The Marlow Club med känslan av att imitera en fågelholk.

Vi snackar enorma omklädningsrum, neonupplysta korridorer, dricka-automater för proteindrinkar och sportdryck, utomhusgym, snurrande klättervägg, specialgym Milon, stretchsalar, jumppasalar, cardiosal, maskinpark.. Ja, ni fattar galoppen.

Mest imponerad var jag ändå av Milon som är så helt annorlunda- mer om det i annat inlägg, och utomhusgymmet. Bara hur skönt skulle det inte vara att lite varmare dagar träna utomhus. Det ökar träningsmöjligheterna och ger ett fräscht intryck. Liksom, hur häftigt att dingla i TRX-banden ute i solskenet? Tråkigt nog höll de på och renoverade just den dagen vi var där så jag kunde inte prova på att leka ens lite tarzan.

Däremot provade jag klättra i en cardio-maskin, den snurrande klätterväggen såg dels alldeles för skrämmande ut, men den var också oanvändbar på grund av pågående renovering. Kanske lika bra, för den här manicken var alldeles tillräckligt jobbig. Jag menar, bara koordinationen gjorde mig svettig.

Så, av alla turistställen vi kunnat besöka var jag mest imponerad av ett gym.. och en butik (mer om det seanre). De vanliga maskinerna och styrkelyftsdelen var egentligen det enda som påminde mig om ett vanligt gym. Där fanns i stort sett samma saker som "hemma" med undantag för min favoritmaskin - assisterade chins. Den salen var heller inte sååå stor. Summa summarum var det ett gym som satsat mycket på senaste nytt, specialteknologi och lite "hifistely". Hur häftigt som helst, men samtidigt känner jag att det jag behöver för att klara mig också finns i "mitt eget lilla gym". Ett utegym kanske inte är helt praktiskt på våra breddgrader, men TRX hade varit kul att ha tillgång till. Lite skönt var det ändå att komma hem till det vanliga gymmet där jag varken ser ut som en fågelholk eller är fullkomligt borttappad. Jag är glad att min väninna var med, annars hade jag väl inte hittat ut..

Har ni tålamod?

Här är tyst, men jag kan trösta er med att jag  har flera utkast på G. Flera inlägg om utländska gym och annat skoj  är på kommande men jag har inte riktigt hunnit med. 

Så, jag ber er ha lite tålamod och titta in igen fast imorgon, då borde det finnas något här att komma med!

Veckan som gått

Måndag: 

Knorrade över fötter i eländigt skick. Gjorde en "suck it up" och for ändå till gymmet i sällskap av mina hörlurar jag fick till födelsedagspresent. Precis de jag önskat mig! 

 

Jag är nöjd, nöjd, nöjd! Jag är en äkta materialist som tycker att sådant här gör träningen ännu roligare.

Armpass var på menyn. Sedan gav jag mig iväg till en väninna för att leka med kattungar och skvallra. Blev dock ett mindre lyckat besök eftersom jag plötsligt drabbades av en otrolig magknip och var sedan däckad resten av kvällen.

Tisdag: 

Kände mig fortfarande halvkrasslig på morgonen och avbokade träningsdaten som var tänkt till kvällen. Släpade mig på jobb med långa tänder men gav upp och återvände hem efter bara en timme. Där låg jag sedan i soffan, läste klart en Rachel Gibson-bok (stor sucker för engelsk chicklit), och slökollade på tv. Bland annat Nya ensam mamma söker. Till sist tröttnade jag och ville göra något "kreativt" så jag planerade packningen i listform. Innan kvällen var slut mådde jag så bra så jag av bara farten packade ner alla kläder och skor som ska med. Också träningskläder :)

Onsdag:
Magkramperna var tillbaka med ny kraft så jag linkade iväg till läkaren. Blev sjukskriven resten av veckan och livrädd över att resan inte skulle bli av. Ytterligare en dag av att till 90% ligga och tycka synd om mig själv, men den här gången hemma i föräldrahemmet. Blev matad med underbart god kycklingsoppa ala mamma och hembakta, nygräddade morotssemlor (den finska varianten - inte fastlagsbullar ;))

Torsdag: 
Kände mig lite bättre så jag simmade i en timme och gjorde lite magövningar i terapibassängen. Efter att ha badat köttsoppa (bubbelpool) och bastu en stund kände jag mig som en ny människa, men en väldigt trött sådan. Känns som att kroppen varit med om minst ett maraton, så visst har krafterna försvunnit de senaste dagarna. Fortsatte kycklingsoppedieten tillsammans med Cougar-town-maraton. På kvällen kände jag stort behov av att få vara kreativ och snurrade ihop en hög egna morotssemlor med hjälp av matberedaren jag tiggt av in mormor. Den är rejält mycket äldre än mig, gissningsvis en av de första matberedarna som tillverkats, den kanske inte är snygg, men den fungerar!

Fredag: 

Inledde morgonen med att väga in på all time low. Spenderade i stort dagen med att förbereda mig och väskan för avfärd. Klämde in lite lätt konditionsträning också. Träffade några kompisar på kvällen som ville se min vackra nuna en stund innan resan. 

Lördag:

Väckarklockan ringde 03.30 så att jag hade en timme på mig för att göra mig klar och äta frukost nr. 1 innan vi styrde mot flygfältet. Innan avfärd hann jag också med massmord eftersom mina inneboende myror tydligen tyckte att morotssemlorna var smaskens, de hade släktkalas i den stängda påsen. Några timmar och ännu en frukost senare landade jag i Heathrow och därifrån gick färden till Windsor för frukost nr 3 och sedan det viktigaste av allt. Shopping. I mängder. Och så den första av resans bilder av viktigt objekt:

Kvällen avslutades med lite vin, middag i Marlow, och en sväng till en lokal pub. Däckade som ett småbarn långt innan midnatt. 

Söndag: 

Direkt efter frukost (bara en!) tog vi en promenad i vackra vyer med destination enormt gym. Provade där på en massa spännande och avslutade med att gå "hem" igen. För att inte riskera bli kvar med för mycket pengar åkte vi på shopping till High Wycombe. Lugn hemmakväll i väntan på stormen, som var lagom mesig för att klassas som mysig. Tack och lov. 

Jag är tillbaka!

Hej, ville bara titta in och säga att jag lever. Har inte riktigt kommit in i rullorna efter resan än, har haft synnerligen bråttom med att bland annat införskaffa otroliga mängder presenter. Det är en massa födelsedagspresenter, farsdagspresenter, dopgåvor o.s.v. Mitt kök ser ut som ett bombnedslag med presentpapper och band i alla knutar. 

Ska ta mig i kragen och småningom åstadkomma ett vettigt inlägg som bland annat handlar om ett enormt gym jag besökte i England. Tills vidare får ni nöja er med att höra att jag överlevt.