Träningsglädje

Den sista tiden, eller närmare bestämt de senaste månaderna, har jag inte riktigt känt den träningsglädje som jag brukar. Jag har funderat på detta, och pliktskyldigast tränat ändå. Som i måndags då jag for till gymmet och gjorde något bara för att ha gjort det. Jag har fått nöja mej med att komma hem med under 400 brända kalorier och under passets gång jämt tittat på klockan och undrat när jag får gå hem. Japp. Alltid är det inte så "feelis" som jag kanske låtit påskina här. 

Jag tror det egentligen var när jag började tröttna på mitt förra träningsprogram och sedan slutade det som min motivation liksom dog. Jag gjorde ett nytt program men blev aldrig riktigt vän med det. Senaste tid har jag mest gjort det lätt för mig genom att göra mer cardio och använda en hel del maskiner. 

Idag bestämde jag mig för att ändra på det och återgå till det jag kärade ner mig mest i från första början då jag bytte gym. Jag tog mig till den "skrämmande hörnan" efter att ha gjort mina obligatoriska pull-ups. Några marklyft senare glömde jag tid och rum och kom ihåg varför jag älskar gymmet, skrotet. 

Tiden sprang iväg och då jag mot min vana avslutade med några intervaller på löpbandet så kände jag mig lycklig. Jag kände hur min träningsmotivation började flyta tillbaka och jag började redan längta till nästa pass. 

Alltså, skomakare hålls vid din läst. Gör man träning man inte genuint gillar så kommer det börja smaka trä, förr eller senare. I måndags tränade jag en timme jobbig, tröttsam träning, nu tränade jag samma tid som kändes som en kvart. Nu är jag genomsvettig, genomtrött och darrig, lycklig och 533 kalorier fattigare. 

Dagens lunch

Sade någon att hälsosam mat inte är gott? Dagens lunch blev på grovt bröd, gravad lax, kokt ägg, sallad, dill och lite lättmajonnäs. Max 350 kalorier, vilket är mer än godkänt som lunch. Inte världens bauttaportion, men precis tillräckligt för att klara mig till middagen, i alla fall med en frukt eller lite chokodryck som hjälp på eftermiddagen. 

Och så ska man väl då avsluta inlägget med att säga något halvonödigt och cheesy som "yummy in my tummy".

Bastu?

Inte för att jag hade någon lust att träna, men jag tog mig till gymmet ändå. Ute råder tropisk värme och i gymmet kändes det ungefär som en bastu. Väl framme märkte jag att både handduk och vattenflaska stannat hemma. 332 kalorier förbrända trots motgångarna får anses vara godkänt ändå. Hade egentligen planerat att äta upp den sista kakbiten vid hemkomst men nu vill jag inte ens se något annat än ett stort glas vatten och en dusch. Inget ont som inte för något gott med sig! Over and out //svettpelle

Åland i bilder

Vi hade en supermysig stuga med havsutsikt, bastu och hela köret.

I Mariehamn provade vi på äventyrsgolfen. Två gånger för att det ar superkul. Fina banor i jättefint skick, något sådant hade gärna fått finnas på närmare håll!

På lilla holmen tittade vi på fina fåglar. Som hade ett hysteriskt oljud.

Vi var på viltsafari i Käringsund med bland annat närgångna kronhjortar och strutsar som åt gräs ur min hand. 

Vi var kulturella och gick på museum i kronohäktet Vita björn och besökte Kastelholms slott.

En dag spenderades på Kobbaklintar. Underbart! Och Kalle var ju bara söt.

Vi hittade ett utkikstorn på jobbig plats. Bergsklättring kallar vi den promenaden. 

Bomarsunds ruiner fick ett besök.

I ett träd vid vår stuga hängde något konstigt. Någon som har en aning om vad tusan det är? 

Och så hemvägen där Viking Grace får pluspoäng för snygg hytt!

Dags att vakna

Hej. Jag lever. 

Semesterpausen varade lite längre än tänkt. Hela semestern med andra ord.

Vecka ett spenderades på åland. Jag hade planer på att äta lite gott och träna hyfsat mycket. Jag tränade en gång utöver promenader vid sevärdheter, och åt asmycket. Godis. Glass. Biff. Korv. Potatissallad. Chips. Ja...ni ser vart jag försöker komma. Jag kände mej som en heffaklump och var övertygad om att vågen skulle visa på över 75 eller +3 kg vid hemkomst men tji fick jag. 

Jag gick inte upp ett skvatt. Eller vem räknar 300 gram? Tydligen gillade både jag och min kropp pausen. Men den gillade också träningspasset i Avancia i Mariehamn.

Fortfarande, varje gång jag åker till ett annat gym än "mitt eget" blir jag förvånad över mängden löpband i kombination med egna tv:n. Why? Styrketräning är ju roligt och löpband mindre roligt. Verkar ju precis som att det finns folk som inte håller med mig på den punkten.. aja...

Till min stora förvåning blev jag kompis med en cardiomaskin som man sprang eller hoppade på stället i - beroende på hur långa kliva man tog. Löpställningen blev ganska naturlig och skonsam mot bråkande benhinnor. 

Gymmet var rätt fullt fastän det var en fredagsförmiddag så mer bilder än såhär täcktes jag inte ta. Av respekt för andra människor som inte vill synas på bild, och så gillar jag inte sneda blickar man får som främling på ett gym med kameran i hand. Är ju inte därför jag är där direkt..

Det här gymmet  hade också en maskin för assisterade chins så den umgicks jag med en del. Skoj, men den hade behövt smörjas rejält för det gick trögt med assistansen. Konstaterade också att gummibandet jag brukar använda som assistans i hemmagymmet fungerar minst lika bra, kanske bättre till och med då rörelsen är friare så. Lång, lång väg till att klara dem utan assistans dock!

Utöver det där så hade gymmet ett omklädningsrum med skåp som inte gick att låsa om man inte medtagit eget lås (?) och ett jääkligt halt duschgolv. Inga pluspoäng för det utrymmet. En liten cafésida fanns också men jag har svårt att se mig själv hänga där efter ett pass, mysigt i och för sig men.. En liten butikssida fanns också, med härliga träningskläder som fick det att klia i mina fattiga fingrar. 

Gymavdelningen var mycket välutrustad med en massa utrustning, trx, maskiner av alla de slag, fria vikter och stänger, kettlebells osv. osv. Till ytan var gymmet inte så stort men mycket välpackat. Mest roade jag mig med att testa en massa maskiner som inte finns "hemma" men jag kom gång på gång till slutsatsen att jag hellre klarar mig utan isolerande maskiner så långt som möjligt. Helt givande besök var det ändå, och jag behövde verkligen få svettas ordentligt i alla fall en gång mellan grillning och vindrickning.. 

Semesterlängtan

Semestertystnaden slog in på bloggen redan före semestern. Jag har haft för bråttom för att ens hinna träna sedan tisdagen, så det säger en del om mitt program den här veckan.

Vad an denna stress? Jo, det ska spenderas en hel vecka på paradisön, och eftersom jag prioriterat allt annat framför t.ex. klädtvätt så har det utan att skoja funnits en heeeel del att göra som förberedelser innan resan. 

Min lilla bykställning rymmer att hänga upp ungefär en maskin med tvätt. Då kan ni tänka er synen av min lägenhet efter att ha tvättat tre maskiner. Varje.Liten.Tom.Fläck.Täckt.Med.Vått.Byke. I kombination med lite öppna resväskor osv. Mitt ordningssinne gråter blod.

Nåväl, snart är det slut också på det kapitlet. Imorgonbitti åker vi ju, efter att ha jobbat de sista sju timmarna. Två veckor semester (två till senare). Livet ler!

Under resan ska jag inte bara ligga som en hög i solen och springa omkring hos släktingar - även om jag ska göra det också, mycket. Jag har bland annat planerat ett besök i Avancia i Mariehamn. Ser fräscht ut och jag överlever inte en hel semestervecka utan att träna ens lite. Mina lunarglide får också följa med i väskan, nu efter att jag dammat av dem halva tennisplanen.

Ett inlägg utan bilder. Fast jag skaffat ny kamera. Ja fy på mej, jag vet!

Tennis

En härlig, solig eftermiddag har spenderats på tennisbanan. Måste faktiskt säga att min väninna var betydligt trevligare att spela mot än garageväggen. Jag är nästan lite stolt över mig själv, för även om det inte gick bra per definition så är jag nöjd med min prestation. Undrar nästan om det inte gick snäppet bättre än förra gången, för åtta år sedan. Helt enkelt bara för att min kondition är en annan nu än då. Jag var inte så stor på den tiden ännu, men storlek och kondition har som bekant inte alltid ett så stort samband. Inte har jag världens bästa kondis nu heller, men den har satan i gatan varit mycket värre.

Oberoende så var det skitkul, och ett bra träningspass som gjorde av med 528 kcal. Nu hoppas jag bara att jag skötte mig så bra att väninnan vill ta mig med flera gånger. 

Min nya last

Det otänkbara har hänt. Jag som aldrig ens velat smaka på soyaprodukter bara för att, har plötsligt kärat nej mig rejält. Det är ju så gott, så gott. Och godkänt som litet mellanmål när energin börjar ta slut mot de sista jobbtimmarna.. Mmmm! 

Reality check

Samma plats, annan tid. 

-28kg.

Vissst finns där något att vara stolt över. 

Sockermonster - be gone!

Efter ett helt underbart veckoslut var det nästan skönt att komma tillbaka på jobb för att vila upp sig. Vi har solat, simmat, åkt båt, ätit gott, druckit gott, snarvlat och skvallrat en hel massa. Helt perfekt helt enkelt.

Kaloriräknandet lämnade jag hemma och det kändes hur bra som helst. Kände att jag hade kontroll ändå.

Men sedan kom jag hem. Lite godis under helgen gjorde ingenting men ack när det är så lätt för sockermonstret att komma för att stanna, i synnerhet då man känner sig lite krasslig och extra mottaglig. Två riktigt dåliga dagar senare skäms jag lite och kan konstatera att jag igen är ett kg ifrån all-time-low. Att det ska vara så omöjligt just nu. Det är samma kilogram upp och ner, upp och ner sedan 3 månader tillbaka. Jag borde vara glad åt jämvikten - men jag vill ju i mål. Jag vill, men kanske inte tillräckligt mycket ändå för att behålla motivationen.

Igår var motivationen verkligen i botten. Jag skippade träningen, som jag lovat mig själv att inte göra, men jag kände mig som sagt lite krasslig och fruuktansvärt godis och mat-sugen. Allt ätbart som kom i min väg försvann liksom. Det enda jag orkade var att släpa iväg mig på en halvtimmes långsam promenad i min nya fina California - huvtröja. Tack <3

Jag blev tack och lov inte sjuk ändå trots lite magknip och halsont igår. Och örvärk. Förhoppningsvis var det bara en uppmaning till mig själv att ta en extra vilodag. Idag ska det bli annat ljud i källan. Inget slarv idag - och skulle det ta emot att träna idag också så ska jag i alla fall ta mig till gymmet i tio minuter och se om det blir roligt, så som i 99,9% av fallen. Om inte så har jag i alla fall försökt.

En liten peak hade ju nog gårdagen också, jag gick nämligen och beställde en ny kamera som borde anlända på lördagen. Så kanske också denhär bloggen får ta del av lite finare bilder än de jag nu knäpper med min halvdumma telefon som inte kan spara bilderna mer än 5 minuter. Ni kan inte ana hur många bilder som hinner avlida och försvinna medan jag försöker ladda upp dem hit.. Hoppas jag blir nöjd med nyförskaffningen.