En sån dag

"En sån dag, en sån heldag" som de säger i Pistvakt. 

Jag är trött ända in i märgen just nu! 

Som vanligt inleddes dagen med en kvargbytta med tillbehör innan jag glad i hågen (krhm..) åkte iväg till jobbet där jag idag trivdes lite extra länge dessutom. Några veckor stress kvar ännu innan lugnet äntligen sänker sig igen och det är dags att börja inkassera övertidsledighet.. Mot slutet av arbetsdagen fick jag ett SMS som meddelade att mina glasögon var klara så jag tog en paus och traskade efter dem.

Och vilken konstig känsla sen. Avståndsbedömning och färger måste liksom ställas in i hjärnkontoret på nytt, och jag blev nog rätt trött bara av det. Efter några timmar blev det nästan tvärtom när jag tog av mig brillorna igen. T.ex. blev all svart text mycket svartare med glasögon och jag tyckte att raka ytor lutade till först. Så spännande hur bra hjärnan är på att kompensera svagheter, och vänja sig. Någon timme senare hade ju hjärnan redan förstått att den inte längre behöver vända på bilderna så mycket så nu står bordet nog relativt rakt igen. Svammel svammel.

Efter arbetsdag och övertid pilade jag iväg till min fysioterapeut som fick äran att säga "vad var det jag sa", för det var ju han som gav mig order om att gå till en optiker fastän jag ivrigt hävdade att min syn var perfekt.. 

Från fysion gick färden via matdagboken och hem för att fixa ihop middag. När jag såg mängden jag laddat upp på min tortilla kunde jag inte låta bli att undra om det var min uttröttade hjärna eller trötta ögon som måttat tokigt - men hur sjutton hade jag tänkt lyckas vika ihop den där högen? 

Tro det eller ej. Jag lyckades vika ihop den och äta den, men vackert var det inte. 

Medan jag lagade mat började det kännas som ett oöverstigligt hinder att ta sig till gymmet för träning en fjärde dag i rad. Åter igen fick jag en spark i baken, så jag smaskade i mig de sista tuggorna av maten, drog på träningskläderna ( som förresten redan sitter lite, lite bättre ) och åkte iväg för benpass. 

Konstigt hur man kan vara så trött, sliten och allmänt eländig, men ändå få en massa energi bara man stiger innanför dörrarna i gymmet. Passet blev riktigt bra, ökade till och med lite här och lite där. Nästan 400 kcal borta igen för att kompensera för avstickaren till kebabstället på lunchpausen... Note to self: medtag alltid matlåda. 

Efter allt detta kom jag hem, slängde mig på golvet för nåt slags halvhjärtad stretch innan jag kunde släpa mig till köket och tillreda kvällsmål för att sedan släppa ner mig i soffan, mer död än levande. Godnatt..