Forneldarna

Årets forneldar blev lite annorlunda än normalt. Eftersom vi hade program på söndagmorgon så var det inte tal om att festa till det något, så vi fick hitta på något lugnare program.

Vi kom på idén att för omväxlingsskull åka till Hangö för att kolla på en brasa eller två och av ett misstag såg vi att vattentornet var öppet för besökare. Utan desto större eftertanke åkte vi upp i vattentornet, vilket var en superb idé. Förutom fin utsikt, solnedgång, forneldar, månbrygga och en hög med kryssningsfartyg fick vi se ett skapligt fyrverkeri som på första parkett. Hangö har absolut sina ljusa sidor, även i mörknet!

En inte helt vanlig söndag

20 km varav 17 km över en stor jäkla potatisåker. Ungefär så kändes veckans sista träningspass. Att släpa två bilar till föräldrahemmet då jag och sambon skulle åt olika håll på kvällen kändes onödigt så jag slängde in min gamla velociped (cykel) i bakluckan istället. På så vis fick min cykel också en välbehövd tvätt och lite service. 

Den arma vägen jag cyklade längs är bara i så himla bedrövligt skick. Där den var som allra värsta skumppade det så hårt och så länge att det kändes som att jag miste synen för en kort stund. Väldigt obehagligt vill jag påstå. Bortsett från det var det ändå en riktigt skön hemfärd, fastän jag tror att jag hellre kommer stå än sitta på sadelstol imorgon på jobbet. 

Jag lär dessutom ha haft tur, just efter att jag åkt iväg hade där kommit en rejäl regnskur, och vägen kantades av grymma åskmoln hela vägen, men jag kom hem torrskodd. Cykel är nog ett underskattat fortskaffningsmedel.

Innan hemfärden avlade jag ett besök till Maan maut, närmatsmarknad eller vad man nu bör kalla det, i Fiskars. En riktigt bedrövlig historia. Få försäljningsstånd och inga speciella produkter eller erbjudanden, i alla fall inget som lockade mig förutom en burk havtornsgelé. I anslutning till Maan maut skulle det också vara en handarbetsmarknad, som var nära på lika bedrövlig. Enda höjdpunkten var en söt amigurumi-orm, nu vet jag vad jag själv ska pyssla ihop under årets mörka höstkvällar då handarbetsivern kickar in. Den som vill kan här se en amigurumi-kanin jag knåpade ihop för ett par år sedan.  Nu hör man åskan mullra på avstånd och regnet vräker ner. Det är den bästa känslan att krypa ihop i soffhörnet nu, nöjd efter en riktigt bra träningsvecka. Hoppas ni andra också haft en riktigt bra dag och vecka! 

Rivstart!

Min känsla från i måndags har hållit i sig, jag är fortfarande taggad till tusen. Veckan har hittills gått så superbra att jag nästan spricker lite av stolthet. 

Inte en nypa tillsatt socker har tagit sig in i mitt brödinkast, undantaget 1 msk honung i 1 kopp té (ljuset på bordet var inte tänt..). Inte särskilt mycket bröd heller för den delen. Kanske borde övergå till att prata om protein-inkast.. Det har varit snålt med kalorier och enbart mat av hälsosammaste sort. Mycket bra mat, för vem orkar gå omkring och vara hungrig jänt? Idag har jag "syndat" och ätit en hemlagad pizza på tortillabröd och en massa malet kött. Mitt samvete är tamigtusan rent som snö. 

Det verkar också som att det enda som behövs för att motivera mig till att träna är att äta bra. Om jag ätit bra är det så roligt att förbättra räkneappens siffror lite till genom kaloriavdrag för träning. Om jag tränat vill jag o andra sidan äta så hälsosamt som möjligt för att inte förstöra träningspasset jag just slitit igenom. En mycket god cirkel vill jag påstå. 

Antal tränade timmar den här veckan är hittills 4, en bra blandning av styrketräning och lättare konditionsträning. Man ska inte riva igång för hårt heller, sjukdomar undanbedes! Dessutom kunde jag knappt gå tisdag-torsdag p.g.a. grym träningsvärk i vaderna. Fy fan för träningsvärk i vaderna, det gör så himla ont, i synnerhet att stiga upp ur sängen på morgonen och försöka börja gå!

Nu är jag så illa däran så jag till och med förbjudit min mamma att baka tills vi far och hälsa på på söndag. Dessutom har jag erbjudit mig att laga maten.. I'm back people! 

50 nyanser av lila

Ny iver att blogga kräver en ny design, utseende spelar ju roll. Efter några nya gråa hår hittade jag ett program i macen som jag klarade av att laga en header i. Mina kunskaper på området har tidigare varit på nivån PAINT. Det är också orsaken till kaoset som rått här sedan igår, sorry. Jag började leka och det blev kaos, sen hade jag inte tid att rätt till kaoset. Herrijestas vad det går åt tid bara man börjar peta i layouten.. aja, nu får det troligtvis duga för en stund. 

Vad tycker ni? Yay or Nay?

Upplevelsesemester

Hela Miniland

Jag nämnde i föregående inlägg att min sommarsemester har varit och farit, och vilken upplevelsesemester det har varit!
Under min första semestervecka fick England ytterligare ett besök. Där fick stegmätaren huvudvärk av allt räknande medan jag och fästmannen stegade mellan otal turistattraktioner och kanske en klädbutik eller sju...

Bland de nordiska länderna hade ABBA turné

Huvudpunkten för resan var ett dagsbesök i Legoland i Windsor. Vi släppte loss våra inre barn totalt och hade en svinkul dag. Och vilken detaljrikedom sedan. En vacker dag vill jag fara igen men några små i släptåg, för barn var det verkligen uttänkt så in i det sista.

Vill. Ha. En. Egen. Legogiraff!

En liten, liten del av nöjesfältet

De sista två veckorna har jag njutit av lugn och vackert sommarväder som kom till sist. Det såg verkligt illa ut för solblekt hår, fräknar och bikinränder, men tack vare min goda timing så ordnade det sig också. En hel del tid har jag spenderat genom att krascha i kompisars sommarstugor. Mellan varven har jag hunnit pröva på SUP paddling. Skakigt men riktigt roligt var det, och det kändes nog av lite följande dag. Jag hann också åka vattenskoter för första gången i mitt liv och flyga av fanskapet vilket definitivt kändes följande dag.. Paddla vanlig kajak blev också gjort för första gången på ca 15 år. Lugnet, tystnaden, friheten..




Vad annat kan man säga än att man nu börjar känna sig klar för höst efter en såhär händelserik och härlig semester. Hösten ger mig alltid en fräscha känsla av nystart. Förr var det bokplast och ny skolväska, nu är det mera frisk, sval morgonluft, nya ljus (som jag ändå bränner alldeles för sällan, men jag vill gärna låta mig själv tro att jag är typen som bränner ljus med en stor balja té i nävarna). Jag gillar sol och sommar, men innerst inne är jag ett höstbarn.

Förklaringar

För första gången på länge känner jag mig taggad på att blogga igen. Kanske börjar ni igen se mig mera i svängen igen. 

Jag fick en släng av kalla fötter i våras. Jag som hållit min blogg lite semi-anonym i många år började plötsligt höra om flertalet bekanta som läser. Det dumma är att jag skämdes över att skriva en blogg om bara träning och vikt. Liksom - vad tror jag att jag är? De facto vet jag att det finns de som läser för att de hoppas på att jag ska misslyckas i min kamp mot (med?) min kropp, men jag kan ju inte låta bli att skriva bara för att de inte ska ha något att roa sig åt. Dessutom vill jag tro att flertalet läser av genuint intresse och/eller välvilja.

Förutom de kalla fötterna så har jag haft en jobbig vår, ja också sommar. Ärligt talat har det här varit det tyngsta året psykiskt under mina snart 27 år. Av anledningar jag inte vill gå ut med här hade jag under våren flera månaders totalt träningsförbud. De månaderna räckte till för att sparka ut mig ur en bra rutin. Förutom avsaknaden på rutin har jag psykiskt mått riktigt värdelöst, och alla som känner mig vet att det är första ingrediensen till tröst- och smygätande. 

Oftast då en vikt- och träningsblogg går i stå är det på grund av att skribenten kommit ur kurs, tyvärr var det så också för mig. Det här pissiga året har förutom x-antal gråa hår gett mig 8 kg åter. De 8 kg:na får mig att känna mig som en flodhäst, vissa dagar vill jag knappt visa mig bland folk. Andra dagar drar jag glatt på mig bikinin och kan inte bry mig mindre. MEN de dåliga dagarna finns där (och leder till ytterligare tröstätande) och det irriterar mig något alldeles otroligt. Förnuftsmässigt vet jag att jag fortfarande är otroligt långt ifrån den jag varit, men ändå står hjärnspökena där. Jag borde inte skämmas över mina kilon, men det gör jag ändå. Dels för att jag via bloggen "skrutit" om hur duktig jag varit. Know what, jag är inte så duktig. Det är ju bara det att det är de positiva sakerna man oftast väljer att skriva om. 

Idag känns ändå som att jag haft ett genombrott. Matmässigt har jag levt hela min två veckors semester som att det var den sista dagen jag får mat, och har siktat på att börja ett bättre och hälsosammare leverne på måndag då jobbet igen börjar. No shit - börja på måndag, hört den förut anyone? Men, idag har faktiskt varit en bra dag. Tidigare var bloggen närmast ett verktyg för att hålla mig på banan, förhoppningsvis så också den här gången. 

En sak som jag tror att har bidragit till att jag vill blogga igen är att mitt tilltörnade självförtroende fått en liten knuff i rätt riktning under ledigheten. En av de bidragande faktorena var att en vän drog mig med till Model Lab i Åbo, ni vet, orsaken till alla nya profilbilder på fejjan senaste tiden. Det mest speciella med den här dagen var att deras kameror inte lade till 5 kg, snarare drog de bort 10 kg. Antingen det, eller så är jag faktiskt inte så gräsligt stor och fladdrig som jag vissa dagar intalar mig själv. Det finns mycket kvar att göra, och perfekt kommer jag aldrig bli, men att se att resultatet av fotograferingen överraskade mig själv och var riktigt hälsosamt för hjärnkontoret. Eftersom jag är nöjd med bilderna så passar jag på att spamma alla tillgängliga sociala medier - bloggen inget undantag. (Och så får de som tycker jag är en självgod ragata lite vatten på kvarnen också - samtidigt som de kan få glädjas åt mitt misslyckande senaste halvår. Den får jag bjuda på ˆˆ). Jo, en sak till - om ni ännu troget har kvar mig på era läslistor så blir jag väldigt glad över kvarlämnade spår, det är roligare att blogga då. Jag ska också försöka bli bättre på att kommentera i alla de miljonerna bloggar jag läser. :) många löften här idag... hjälp..