måndag 29 april 2013

Dagens benpass..

.. var en höjdare. Det var länge sedan jag körde såhär mycket ben och rumpa och det känns redan.

Efter uppvärmningen var Smith-maskinen min bästa vän. Lätta vikter, många set. Svetten rann och det brände i skinkor och lår - allt som det ska med andra ord!

Vila innan sista SS med plutt-vikter. 

Körde SS (SuperSet = två övningar som belastar liknande muskelgrupper efter varann utan vila). 10*squat, 10*utfall per ben.

Set 1: bara stången
Set 2: stången +20 kg
Set 3: stången +10 kg
Set 4: stången +10 kg
Set 5: stången + 5 kg
Set 6: stången + 5 kg

Totalt blev det alltså som tänkt 60 squats och 120 utfall. Så lite "armuppdragningar" mot stången i Smithen, 10 minuter löpning i lite lutning och en planka. 488 kcal, 1 timme och 5 minuter. Godkänt!

Bestämde mig också idag för att öga mängden mat jag äter per dag. Jag känner att jag inte längre har så bråttom med att tappa mer vikt att det är värt besväret med att räkna en massa. Ökade därför budgeten med 200 kcal per dag. Känns bra, men det gör också att mer vikt (bokstavligen) läggs vid träningen. Nu ska det brännas!

Pratade om mitt favoritlinne tidigare idag, och det gjorde sitt även det här passet. Då man har en spegel framför och tycker det börjar bli för jobbigt - visst peppar det lite att de texten "Just do it." varje gång man höjer blicken mot spegeln!


En liten tanke

Som en liten fortsättning på det här inlägget:

Person x som försöker gå ner i vikt och går in på ett café där hon/han (nej, inte hen!) beställer en kakao (varm choklad) i god tro. Verkligen? Choklad. En massa mjölk. Grädde på toppen, gärna sötad med socker. En riktig fälla kallas det, och jag fördrar att byta ut sådana drycker mot vettigare alternativ eller i alla fall godheter man får tugga.

En restaurangkakao kan i kalorier motsvara en halv pizza. Eller 4-5 rader Fazers blå. Eller om man nu vill dricka kalorierna (det är snart 1:a maj så svaret på den frågan är antagligen ett rungande Ja) så kan man istället välja ca 4 glas rödvin. Så, känns det värt en kakao? Inte i min värld..


Här t.ex. finns många värden som ger mig hicka. Härefter håller jag mig strikt till min kaffekopp med lite, lite fettfri mjölk i..




Oförändrat läge..

Halsen är fortfarande sjuk, ännu efter tre veckor. Nu blev det kortisonkur och ökad nervositet över om jag kommer vara i skick tills kursen i helgen eller inte.
Jag vill ju vara i mitt livs form då jag far dit men den har jag de senaste dagarna sett hoppa ut genom fönstret och segla iväg. Vågen visar plus, måttbandet visar plus. Ja det enda som är på minus är väl mitt humör.

Nu är det dags att riva sig i kragen och skärpa sig. Ont i halsen eller inte så ska det tränas idag. Benpass var det tänkt, inklusive minst 60st sqauts så att den framtida bikiniröven får sitt.

Bara att genomlida några timmar jobb till innan nya favorit träningslinnet åker på och jag hittar mig själv i smith-maskinen. Kanske var det där jag tappade min feelis och mitt goda humör, så jag hoppas det ligger kvar där, bara att plocka upp.






torsdag 25 april 2013

Älskade träning

Jag kan inte och vill inte komma ihåg när jag senast varit borta från gymmet i över två veckor. Det blev det nu och idag tog jag mig till hälsovårdaren för att garantera att jag inte längre har någon infektion i kroppen trots halsontet. Jag hade rätt och det är våren med bihang som satt sig i min hals och jag fick klartecken att träna. Ren lycka! Nu hade jag ju stora planer på att hinna träna upp mig innan kursen men istället för hårdträning har det ju blivit 14 dagar soffhäng, så jag har mycket att ta igen.


20+20+10 * 2


Nu hade jag energi för sju och det var bara underbart att träna. Senast jag var där hade jag halvt om halvt bestämt mej för att öka i benpressen. Två veckor borta eller inte så håller jag ju det jag lovat mig själv, och jag har träningsvärk redan nu, två timmar senare.



Färggrant ska det vara!

Wawoom, ökade till 100 kg i benpressen som tänkt, 6*3 reps, sedan var spaghettin i benen överkokt. Gött!

Sweet as sugar?

Det här med socker verkar vara en ständig källa till diskussioner, en diskussion jag nu tänkte lägga mig i. Det förvånar mig en smula då vissa gym och andra instanser ska hjälpa folk att gå ner i vikt, och lägger upp fina träningsprogram osv utan att desto vidare diskutera kosten, vilket jag kan tycka att är fel. Hur din kropp ser ut består enligt mig (och många andra) till 70% av vad du äter och till 30% av hur mycket du motionerar.

Jämt hör jag om folk som lämnat bort fettet för att slippa av med just fett från kroppen. Detta gör mig lite sjuk. (Inte lika sjuk som de som via LCHF pressar i sig orimliga mängder mättat fett som med tiden lägger sig på insidan av ådrorna - tänk intorkat baconfett i en odiskad stekpanna, yök!)
Kroppen behöver fett för att fungera så det goda fettet är fel ställe att skära ner, vad folk däremot inte ser är att det ofta är sockret som är den verkliga boven.

Jag hävdar dock att allt socker inte är av ondo, vi måste ju få leva också men vissa saker innehåller helt enkelt så överraskande mycket. Jag reagerar ofta på personer som klagar över vikten för att sedan dricka upp en massa kalorier. Japp. Dricka.

Det första jag gjorde då jag lade om mitt liv för 1,5 år sedan var att lämna bort en hel del socker från drycken, men undantag från en tsk honung i min tekopp. Först for läsken, sedan saften, minskade på juice och började till och med dricka mindre mjölk. Vad jag försöker säga här är att det inte behövs massiva förändringar i vad du dricker för att det ska synas på kroppen.
Läsk, safter och juice innehåller otroliga mängder socker - som du absolut inte behöver till någonting. Genom att istället dricka vatten så vill jag påstå att en van läskdrickare kan gå ner minst 5 kg på ett år. Minst.
Nu då jag inte druckit läsk mer än kanske en gång per månad under det senaste året har jag svårt att ens få ner det, av enkla orsaker som t.ex. att Sprite smakar enbart socker i blaskigt citronvatten i kombination med bubblor som känns som stickor i halsen. Jag är helt enkelt inte längre van med kolsyran - inte ens cider sjunker längre utan grimaser av samma orsak.
Det här med socker i drinkar tänker jag inte ens ge mig in på. Det kräver ett långt inlägg till. 




Jag kom ännu mer att tänka på allt det här då jag såg en dokumentär på tv om just socker. De följde bland annat med en kvinna i Danmark som dagligen konsumerat 2 liter cola i flera år. De tog ifrån henne colan och i en hel vecka led hon av svår huvudvärk, trötthet och rejäla humörsvängningar, symptom som liknar de hos alkohol- eller drogmissbrukare. Det är dock inte det jag tycker att är mest skrämmande utan det faktum att jag inte behöver gå längre än till min närmaste vänkrets för träffa på människor som säger att de bara måste få sin dagliga Battery, annars får de huvudvärk. Jag tror nämligen att dethär är väldigt vanligt, och i batteryns fall vill jag inte skylla på koffeinet utan på sockret, koffeinmängden är trots allt inte större än några koppar kaffe.

Vad vi glömmer är att se på läsk och saft som det det verkligen är - flytande godis. Jag säger inte att vi aldrig ska dricka läsk och saft, men ärligt, hur många av er skulle med gott samvete kunna äta godis varje dag?





tisdag 23 april 2013

En groda i en mixer

Nu ska jag göra dagens önskemål uppfyllt och lägga ut en bild som bevisar följande:



1. att jag har vänner som kan hålla kameran. ( ;) ) 2. att jag faktiskt har ett liv utanför gymmet, jobbet och hemmet 3. att jag ser ut som en groda i en mixer då jag dansar. Men framförallt. 4. Det var en skitkul kväll/natt för jag skrattar än!

De vuxna, förståndiga "äldre kvinnorna" i sällskap av nyblivna adertonåringar. Och så flög stolarna omkring medan man satt på dem. Konstigt va?

Ah, så mycket roligare

Det blev mer kul att fixa med bloggen direkt då den blev lite pimpad. Fick dock skäll för att jag har för lite bilder på mig själv så -  ni som ser mig hyfsat ofta - Fram med kameran och be mig posera för gud förbjude att jag skulle börja lägga upp 15 likadana webcam bilder på mig själv per dag bara för att ni ska få se min vackra nuna. Aldrig. I. Livet. Sen är jag heller inte den som fotar mig själv i gymmets spegel särskilt ofta, för i gymmet är jag ingen vacker "Kissie-tränar"-uppenbarelse vill jag lova. ;)

Så, fota på, jag ska fösöka dölja mina gamla "hjälp-en-kamera-reflexer".





måndag 22 april 2013

Våren är här!

Våren är bokstavligen här, i min blogg. Visst blev det fint! Och jag tänker och kan inte ta åt mig det minsta av äran - den går oavkortat till Säps! Det enda jag kan ta åt mig ära för är att jag har försett henne med några timmars sysselsättning. Så, vad tycker ni?




Min favoritdel av designen!




fredag 19 april 2013

So tell me Karma - what wrong did I do?

Efter 3 dagar med feber förväntade jag mig att börja bli frisk. Så? För tillfället kommer det något grönt ur mitt väldigt väldigt röda öga så jag antar att det inte är helt ok. Min nacke går inte att vrida åt höger, vänster eller uppåt. Men som den karriärkvinna jag är så är jag naturligtvis på jobb direkt som febermätaren är tillbaka under 38. Inte smart, inte bra.

Till råga på allt blev det ännu en hel jävla vecka helt utan träning. Abstinensen är stor och så händer något jag aldrig trott att jag skulle klaga över. Vikten bara rasar och jag vet ju att det inte är hälsosamt och så mistar jag högst antagligen en massa muskler och det är ju inte önskvärt alls.

Igår försökte jag äta, äta, äta hela dagen. Tough luck att ohälsosamma saker inte sjunker just nu. Däremot apelsiner, ägg och Jaffa. Men inte blir man no så feit av att bara äta det i 3 dagar. Så till saken nu då (sent om sider, och ja jag ska klaga om kommentarer ang. viktnedgång igen.)
Orsaken till att jag fått influensa och blivit ligande i feber i tre dagar lär ska vara för att, jag citerar, "har gått ner för mycket för fort och att jag gått för långt". Dra i handbromsen! 28 kg på 20 månader. 1,4 kg per månad ger alltså about 300 gram per vecka. För fort? För mycket då jag har BMI på över 25 fortfarande? Vad i helvete är det andra människor ser som jag missar? Jag blir verkligen arg över att få höra sådana kommentarer.

Så, akta er för att gå ner hujsiga 300 gram per vecka för då kan ni insjukna i influensa och dessutom få ett inflammerat öga.

Har iaf hittat en ny favoritdryck, tröttnade liksom lite lätt på Jaffa igår..


Fröken Bitterf.. skall återgå till att göra något produktivt - och sedan besöka läkare!

måndag 15 april 2013

Teenage mutant ninja turtle

Till mitt sällskaps stora förtjusning (inte!) var vi till Ikea i lördags, helt klart lika jobbigt träningspass som spinningen jag skippade. Nästan i alla fall.
När vi sedan for till Rax för att äta hälsokost så borde man förmodligen ha utbildat sig inom sumobrottning för att ha en chans. Jisses, man kan tro att folk aldrig sett mat förut, alltså vilken imponerande avsaknad på vanligt folkvett. Jag blir skräckslagen och mörkrädd då folk trängs som attan, ungar skriker " neeeej ja vill int ha någå ÄCKLIGA köttbullar jag ska ha prinskooorv." folk sätter ihop bord mitt i gångarna och (en del) ungar springer omkring som vilda skrikande djur medan föräldrarna låtsas som att det regnar. Sedan ska man ju som vuxen då också visa gott exempel och lasta på så mycket mat på sin tallrik att det bokstavligen faller av och så slänger man ett halvt ämbar mat per person i roskis. Matro på hög nivå..

Gjorde under dagens lopp av med mindre pengar än någonsin på en IKEA-tur och mer än någonsin i Stadium. Stadium förvånar mig ofta med att ha en jäkla massa kläder som jag gillar! Med hem kom också en kettlebell. Inom en vecka är det jag som skriver att jag behöver en fönsterfixare..

På lördagskväll blev det spontanutgång. Återigen bevisades det att jag typ är allergisk för rödvin. Två glas och så är jag snurrigare än en telefonsladd. Jag lyckades dock (tror jag) dölja det väl tills hemvägen som gjorde rekord i krokighet. Och vem fan lade oöverstigliga hinder (snöhögar) mitt på trattoaren? Vilken tur att jag inte kom hem ensam för då hade jag fått sova i hallen.

Det positivaste med kvällen var nog ändå mitt tänk. För första gången på väldigt, väldigt länge slutade jag bry mig ens ett jota om vad andra tyckte och tänkte. Jag var där, jag dansade som bara vad och jag hade skitkul. Tyckte någon att jag dansade som en groda i en mixer? Säkert. Tyckte någon att jag såg ut som en stoppad korv i mina bastoppar som inte passar på krogen? Säkert. Bryr jag mig? Icke.
Jag är så van vid att leva och andas vad andra tycker och jag har fiskat efter positiva kommentarer. Nu kände jag att jag inte behöver komplimanger, jag vet mitt eget värde ändå. Missförstå mig rätt, komplimanger är kul, men man ska inte behöva få bekräftelse hela tiden för att vara glad och trivas.

Söndagen var minst sagt händelserik trots att det kändes som att någon slagit mig i huvudet med en stekpanna då jag vaknade. Bland annat byggde jag och pappa vidare på lekstugsprojektet, och jag började gråta för att jag blev så rädd då jag snubblade över spikpistolen som vådasköt, trodde jag först i alla fall. Efter att jag känt att jag inte hade ont eller blödde och inte heller hörde någon annan som skrek så insåg jag att det bara var tryckluftskopplingen till pistolen som släppt. Sedan behövde jag lite lugnare sysselsättning som kändes som ett mindre risktagande så jag fixade ihop en sköldpadda. Nej, inte min farmor - jag!


torsdag 11 april 2013

Nödigt trevlig "årets första joggingtur"

Igår fick jag för mig att det skulle vara på sin plats att träna utomhus. Fara på länk och vara sådär hurtig. Sagt och gjort - på med mina vänner Asics och ut. Målet för turen var att ta sig till en vän som bor "på landet" ca 5 km bort så vägen är en lämplig blandning av asfalt och sand. (och is, och lera..)

Redan efter första kilometern började jag känna att jag borde ha gjort en grej hemma jag inte gjorde. Jag riskerade helt enkelt att hamna hoppa ut i skogen, blöta ner mina skor i den kvarvarande snön och ja  - förmodligen frysa rumpan av mig. Rådig som jag är såg jag en massa folk vid ett serviceboende som gick ute på gården så försynt gick jag och frågade om jag kunde få låna en toalett. Nöden har liksom ingen lag.
Sedan - utan risk för att kissa på mig - kunde jag börja springa och då, då var det enbart härligt. Säg dock den glädje som varar. Efter bara en kilometer byttes underlaget ut till sörja, is, snor och  lera. Fanns inte en chans att jag kunnat jogga och ändå ta mig fram helskinnad så jag fick återgå till promenadtakt.

Det goda är ju ändå att jag nu med säkerhet vet att mina benhinnor tål åtminstone en kilometer också på asfalt utan problem. På löpbandet går 2,5 km bra så nu ska jag sakta prova mig fram till mina gränser också utomhus. Målet är fortfarande att benen en vacker dag ska klara av 5 km joggning. Gissa om det är irriterande då det inte i första hand är konditionen som hindrar mig såsom förr...


tisdag 9 april 2013

Hälsosamt godis - finns det?

Jakten på det hälsosamma godiset fortsätter. Var till närmaste hälsokostaffär och köpte några Raw Bite stänger för att prova. Att kalla dem godis är en rejäl överdrift (är det inte alltid?) men de var fullt ätbara. Mera som mellanmål dock. Raw Cacao-varianten har en småskum eftersmak till skillnad från Vanilla Berries som faktiskt var jättegod. Förutsatt att man gillar dadlar och nötter. Den kommer jag hur som helst säkert att köpa flera gånger. Jag har liksom märkt att jag behöver omväxling till mina proteinbarer OneWhey Chocolate Crisp då jag vill ha något halvhälsosamt gottis. För de börjar sådär sakta men säkert att smaka paff. Första halva lådan smakade Tupla. Säg den glädje som varar..



Hittade några gamla bilder på mig på fejjan också. Usch. Säg att det där inte är jag. Men det är det ju. Hälsosam påminnelse för jag kan verkligen inte komma ihåg att jag verkligen såg ut sådär. Det här är ju jag, inte den där... den där... obekväma, ohälsosamma, sorgsna tjejen.



Ibland blir jag nästan trött på skillnaden som alla andra utom jag ser (förutom då jag hittar gamla bilder). Var på en fest under veckoslutet med en massa folk jag inte sett på ett år eller två och jag vet inte hur många gånger följande konversation ägde rum:

X: Men heej, jag höll ju int på att känna igen dig, det är ju bara halva du kvar.
Jag: Hej, heh, jaja - fast det är faktiskt 3/4 kvar..
X: Meeen vahh, alltså va ha du gjooort??
Jag: Ätit god, hälsosam mat och tränat. Inga konstigheter.
X: Men aalltså de e ju helt sjuuukt duktigt gjort, jättebra!!
Jag: Eh, tack! Men hu e de annars då *byter samtalsämne*...

Alltså superduperjättekiva. Men efter sisådär 10:nde upprepningen så börjar jag liksom tröttna på att berätta. Och ve och förbannelse ifall man yttrat orden" Nu är det bara lite kvar". Då man har bara 3 kg kvar till normalvikt så har man tydligen inte längre lov att vilja gå ner mer. Då räknas man plötsligt som blivande anorexifall. Really? Varför, varför skulle jag vilja sluta såhär nära mållinjen då jag inte är nära på mager. "Du håller på att magra bort" är för övrigt ett uttryck jag börjat hata (även om jag säkert använt det själv). Det låter negativt. Och jag magrar inte bort. Jag tränar och äter bort fett och har absolut inga intentioner att bli mager - det är inte mitt ideal. Det roliga var dock att min gamla musiklärare kände igen mig på direkten och frågade om jag inte varit hans elev där kring -97. Borde jag bli oroad då personer som känt mig för två år sedan inte känner igen mig medan någon som varit min lärare 1997 vet precis vem jag är. I kombination med att jag var tvungen att visa ID för att få köpa en Ässä-lott här om dagen. Aja - jag ser väl ut som en lågstadieunge då!

Jag skulle kunna skriva en halv bok om mina känslor kring allt detta men känner att tiden inte riktigt finns just nu. Ska ta tag i det något tag. Men nu kallar gymmet och sedan mina blivande Amiguramis. Oh yes.. återkommer på den punkten också..