Säg har ni erat glada barnasinne kvar?

Det manliga sällskapet som satt på terassen med sina stop skämdes tydligen över oss när vi fick för mycket spring i benen och tog till att börja leka. Man är ju aldrig äldre än man känner sig! Dessutom ska man vara sig själv, också om det råkar vara på en offentlig plats..

Veckan som gått - träning v. 26

Måndag: Vila

Tisdag: Styrketräning helkropp 75 min

Onsdag: PW 25 min + Jogging 35 min = 60 min

Torsdag: Vila (blodgivning)

Fredag: Styrketräning helkropp 75 min

Lördag: Vila

Söndag: Jogging 20 min + promenad 25 min + core 10 min = 55 min

Totalt: 4 timmar, 25 minuter

Inte heller denna vecka fick jag in mer träning än den som fanns i planen, men det har ändå varit en riktigt bra träningsvecka. Bland annat lyckades jag öka rejält i vissa styrekövningar och också ta bort gå-intervallen i mitt ena joggingpass så att jag nu håller mig till joggingen längre tid i sträck. Omväxling förnöjer. 

På tal om omväxling (såg ni åsnebryggan) så fick jag lite miljöombyte i helgen då vi gav oss ut i skärgården en sväng. Bara för ett dygn, men oj vad ett dygns lugn och frid gör gott för själen. Känns som att batterierna, som var så gott som urladdade på fredag, igen är ganska nära 100% trots att det är måndag. 

Eftersom det var ett så naturskönt ställe fick jag feeling och tackade mitt förutseende för att jag fått med mig löpdoijorna och sportbh:n och gav mig ut på länk på söndag innan vi skulle åka hem. Bör dessutom påpekas att bilderna ovan togs på lördag, på söndag duggregnade det hela dagen. Ännu för ett år sedan hade det nog inte hänt att jag gett mig iväg och jogga istället för att ligga i soffan och snarvla med kompisarna. I synnerhet inte en ledig dag mitt ute i ingenstans, fastän det egentligen  är där det är som skönast att springa. Min belåtenhet visste inga gränser när jag sedan ännu plankat klart och ställde mig i källarbastun med handfaten. Ibland är lugnet en mycket större lyx än dagens bekvämligheter som rinnande vatten. 

Livräddande gymråtta

Igår gjorde jag debut som blodgivare. Något jag länge velat, men det är en sådan där sak som man  behöver någon som tar en under armen och säger "-nu far vi". Var såklart lite nervös men det blir liksom lättare då man har med sig någon som från tidigare vet hur det går till. Nu med facit i hand vet jag ju att det var piece of cake och så värt det med tanke på det goda samvetet efteråt. Alla var jättetrevliga och i med att jag dels var första gångare och dels har rätt lågt blodtryck så pysslade de om mig lite extra och var måna om att jag mådde bra. Mådde alldeles utmärkt. 

Idag mot eftermiddagen kände jag mig lite hängig. Skyllde lite på blodgivningen, men i själva verket var det nog mest bara lättjan som pinade. Visste att jag borde träna, men hade egentligen ingen lust. Konstigt nog hade jag till och med hellre tagit en joggingtur än att ta mig till gymmet. Men, det är inte bara de passen då man är pigg som en lärka och motiverad av attan som gör nytta. Kanske är det ännu viktigare att också se till att komma iväg de dagar då det inte känns sådär jättekul. 

Jag kom iväg till sist, men intalade nog mig själv lite grann om att det kommer gå jättedåligt, jag kommer vara jättesvag på grund av blodbrist och så vidare. Ännu under uppvärmningen kändes det trögt så jag bestämde mig genast för att göra undan det jobbigaste först. När jag märkte att jag klarade mina burpees ens lite bättre än gången förut fick jag liksom ny kraft och började tycka att det var lite kul ändå. Plötsligt hade jag ökat vikter i samtliga övningar förutom en (också de med kroppsvikt...krhm...dock mindre frivilligt..). I stångrodd och tricepspress ökade jag hela 5 kg i varje set, verkligen inte så illa. Till och med knäböjen gick snäppet djupare än normalt, fast där med lite lättare vikter för teknikerns skull. Med andra ord blev passet som jag hade absolut noll förväntningar på en riktig vinnare. Jag gjorde klart passet nästan 15 minuter snabbare än normalt och förbränd ändå över 400 kcal. Det är sällan jag numera kommer upp i sådana siffror med ren styrketräning. 

Ett tecken på att det varit ett lyckat träningspass är då håret ser ut som "en trassliger höna i en vinder vindsglugg", som min pappa skulle säga på bred västnyländska. Inte ens mitt invisibobble hårband klarade av att hålla den relativt nyslingade tofsen på plats. 

Till sist ett hårtips: Jag var inte 100% nöjd med blekningen i mina slingor då jag kom från frissan, men det utmärkta silverschampoot jag köpte med mig hem fixade till nyansen efter ett par tvättar. Lysande grejer, nu känner jag mig lagom sommarblond igen! Bonus för annorlunda förpackning.

Kevin Murphy, Blonde Angel Wash

 

Passa löppasset? Nejdå

Såväl träningsmotivation som löplust var som bortblåsta igår. Det var egenligen meningen att jag skulle ha haft vilodag, men eftersom jag idag (torsdag) ska göra ett försök att få gå och ge blod så tvingades jag skuffa fram vilodagen med 24 timmar. Med långa tänder drog jag fram compeed-plåstren och tejpade för mina gamla blåsor som tydligen vägrar läka ihop helt om jag fortsätter springa utan tåplåster. Ovanpå dem mina sprillans kompressionssockor, lite andra kläder och iväg. 

Jag hade ett nytt löppass med 35 minuters jogging, till skillnad från tidigare 10 + 20 min. Jag bestämde redan då jag startat att jag nog måste springa någon annan rutt än normalt. Varför? 

1. Omväxling

2. Skulle jag springa samma som normalt så skulle jag vilja börja gå efter 10 minuter som jag är van.

3. Eftersom 35 minuter är rätt länge ändå så går tiden fortare om man kan springa och glutta in lite på andras gårdar, spana på hus osv.

4. Jag vill hålla mig till en rutt där jag hela tiden hade nära till bekanta eller till allmänna utrymmen då jag inte till 100% litade på att löparmagen skulle hållas väck. 

5. Jag ville springa där det finns folk, helt enkelt för att man ju inte slutar springa så länge någon kan se att man ger upp.. Den som känner igen sig nu kan säga hepp.. 

Den nya rutten gick riktigt bra fastän största delen var på asfalt. Tyvärr missberäknade jag sträckan lite så det slutade med att jag sista 10 minuter gick i ziczac genom "skogen" på olika stigar, för att fördriva tid. Det såg ju lite roligt ut på kartan som min GPS ritar upp. En stor fin rund rutt runtom stan som avslutades med ett trådnystan just innan stopp. Och jo, jag vet hur man tar en skärmdump, men jag vill behålla såpass mycket anonymitet att jag inte avslöjar exakt hemadress..

Eftersökta jeansjacka

Jag har mycket skarpt ogillat jeansjackor men för en tid sedan sade det *pling* i mitt huvud och jag kom på med själv med att sukta efter en jeansjacka såå mycket. Då man vill ha något hittar man ju oftast inte det man söker på lång, lång tid. 

Nu hann det bara gå några veckor innan jag i DinoDina sprang på den perfekta från Cheap Monday. Ytterligare ett klädmärke vars storlekar mest skrattade mig rätt upp i ansiktet tidigare, och som nu återfinns i min garderob. *krux i rutan* 

Kapade med avsikt av mitt huvud eftersom jag är en äcklig människa som inte kunde låta bli att prova min nya jacka efter att jag varit på länk - innan jag duschat. Vill ni se ett troll kan ni istället googla på "troll". 

Sluta slarva med maten, kvinna!

Det måste bli ett slut på den här dåliga kosten jag fått i mig sedan en tid tillbaka. Magen har varit i så gott som konstant uppror de senaste veckorna och igår fick jag bekräftat att orsaken stavas IBS. IBS och dåliga kolhydrater går inte ihop, så det ger mig ännu en orsak att hålla mig till min "typ LCHP-kost". 

Från och med idag lovar jag dyrt och heligt att undvika sötebröd, vete, råg, baljväxter mm. mm i alla fall i vardagen. Jag vill må bra igen, så bra det går, och nu vill jag experimentera fram exakt hur bra jag kan må genom att följa en vettig diet. 

Det skulle ju inte skada om det sku ta midsommarhelgens pluskilo med sig på vägen också.. Känner mig inte alls beredd för bikinisäsong nu, så mig passar det kalla vädret finfint. I alla fall ytterligare två veckor framöver..  

Fick höra en vits av en kund idag. Han varnade mig innan för att det var världens sämsta vits. Bara därför känner jag att jag måste få dela med mig (den är alltså verkligen superdålig, vilket i min värld gör den svinrolig) : 

En man besökte läkare för att han i vänster öra hade en banan, 

i höger öra en gurka och i näsan en citron.

- Snälla doktorn, vad är det för fel på mig?

- Få se nu, ja, det ser ut som ett klart fall av felaktiga matvanor.

*Fniss, fniss*

En bildhög från föregående vecka

För att bloggen ska komma ur sin torka. Ett fullständigt onödigt kollage med bilder från förra veckan. 

Som nämnts köpte jag lite produkter från Cocovi i samband med crossfit-tävlingarna. Bland annat kom jag hem med Chia-frön. Den första gelen jag gjorde blev alldeles för stampig då jag missberäknade hur mycket vatten de små rackarna kan absorbera, men det gick ändå att äta tillsammans med kvarg-yoghurtblandning och färsk frukt. En liten klick mixades också ner i Smoothien jag gjorde en annan dag. Jag hade aldrig trott att jag skulle bli en sådan där smoothieälskare, men plötsligt hitttar jag mig själv i köket, var och varannan dag med en stavmixer i handen. Gott och lättkonsumerat. 

Men, än har jag inte hittat något riktigt lyckat sätt att tillreda chia-fröna. Eftersom jag vet att här bland läsarna finns personer med betydligt mycket bättre kunskap i det än jag så ser jag fram emot goda recept i kommentarsfältet nedan. Tack på förhand! ;) 

Lyxen i vardagen kom bland annat av ett efterlängtat besök i frisörsalongen. Ut ur Kronans fräscha salong kom jag lite blondare, med okluvna toppar och ett moln av väldoft omkring mig. Från frissan hann jag som snabbast hem en sväng innan jag drog iväg på styrelsesupé till en lokal restaurang. Underbart vackra upplägg och till största del lyckad mat. Tyvärr föll varmrätten, och då i synnerhet såsen, inte mig i smaken.

Sist men inte minst. Kokos. Kokos. Jag har blivit störtförälskad i kokos (med undantag för kokosvatten). Kokosflingor återfinns på mina smoothien, i mina smoothien. I stekpannan huserar kokosolja, liksom i vissa bakverk. Raw-barer med smak av kokos. Proteinbarer med kokos. Kokos, kokos.. Köpte till och med ett helt naturligt Schampoo från Delitukku som doftar kokos. Nämnde jag att jag tidigare ogillade kokos i samtliga former - även doften? 

Box Battle

Helgen före midsommar gjorde jag och väninnan en heldagsutflykt till esbo och Barona Areena för att kolla in Crossfit-tävlingar. Närmare bestämt Box Battle som var en lagtävling med mixade lag, två damer och två herrar per lag. Totalt 30 lag. 

Vi fick se en hel drös spännande tävlingsmoment och prov på otrolig kondition och mångsidighet. De tävlande var verkligen duktiga. Visst var det stor skillnad på lagen men jag inspireras minst lika mycket av de som fick kämpa för att orka som av de för vilka alla moment gick som en dans. Mångsidigheten är ändå det som imponerar mest. Tävlingsdeltagarna var ju verkligen duktiga på allt från chins till sprint till styrkelyft till.. oftast med utmärkt teknik i samtliga grenar. Tyvärr - vilket jag ser som en av de mest negativa grejerna med crossfit - fick man ockå se prov på värdelös teknik då tiden blev viktigare än tekniken. Vissa marklyft fick mina i publiken sittande ryggkotor att knaka betänkligt. Att se deltagarna göra chin efter chin - i takt - fick också skinnet i mina händer att börja svida. 

Tävlingsmomenten var till allra största del bra, men tävlingen var nog inte särskilt gjord för publiken. Det irriterade mig att resultattjänst fanns endast via nätet, inte alls på plats, så för att få veta hur ens favoritlag låg till resultatmässigt så fick man snällt sitta med näsan fast i sin smartphone. De som inte hade en smart lur fick helt enkelt inte veta alls. Många gånger fick man också lista ut reglerna själv, för dem var det heller ingen som berättade. 

Runtom i korridorerna var det lite mässförsäljning på gång. Köpte själv ett par kompresstionsstrumpor från Zeropoint och lite gottis från Cocovi. Tyckte det var riktigt kul att traska omkring och peta och provsmaka på olika produkter. Kokosvattnen kunde vi konstatera att smakade som...ja...medan råchoklad och raw barer smakade hur gott som helst. (Av raw-barerna köpte jag alleles för få men till min stora lycka hittade jag sedan av dem i de nya butiken/saluhallen Delitukku i Pojo - besök genast om ni inte redan gjort det!!)

Resultatjänsten må ha irriterat mig, men det enda som jag upplevde att var riktigt negativt under dagen var matutbudet i arenan. Med tanke på att också publiken till största del bestod av träningsfolk så hade man kunnat önskat något övrigt i utbudet än knackorv och köttpiroger. Det fanns faktiskt ett ställe som sålde "hemmat" men de sålde slut på 15 minuter. Innan dagen var slut var jag vrålhungrig och led av både vätske- och näringsbrist. För 3€ flaskan köper man inte särskilt mycket vatten heller. Jag besöker gärna liknande tillställningar flera gånger för det var en väldigt givande dag, också fast jag själv inte sysslar med crossfit, - men då struntar jag galant i förbudet om att ha med egen mat och dryck. 

Midsommar

Midsommar för min del var lugn och i goda vänners och familjs sällskap. En gul regnrock från -78 var dagsoutfiten, för midsommarstången skulle upp om det så regnade småspik. Vilket det i princip gjorde från det att vi började tills dessa att vi var klara.. Väl under tak inne i grillstugan började solen förståss skina. Strunt i det, midsommarstången kom upp och var i mitt tycke till och med riktigt fin! 

Mellan varven snodde jag ihop en krans till granntösen och fäste några blommor i hårspänne-format i min egen kalufs. Småtjejerna ska ju ha blommor i håret.. Efterrätten, som blev en succe syns på bilden längst ner i hörnet. Citron-Apelsin sorbet med en hög färggrann frukt, toppat med en skvätt jordgubbscider.

Lite mölkkyspel och frisk luft, god mat och umgänge. Sedan var jag så trött så jag somnade som ett litet barn i mitt gamla rosa rum. Utmärkt!

Veckan som gått - träning v. 25

Måndag: Styrketräning helkropp 80 min

Tisdag: Vila

Onsdag: Vila

Torsdag: Vila

Fredag: PW 30 min + Jogging 30 min

Lördag: PW 25 min + Jogging 20 min + core 10 min + rörlighet 10 min. Totalt 65 min

Söndag: Styrketräning helkropp 75 min

Totalt: 4 timmar, 40 minuter

Minst sagt tyst i gymmet under midsommarveckan.

Igen en gång kan man prata om planer som inte håller. Med undantag för onsdagen som var fylld med en hel massa program från morgon till kväll hade jag en ganska lugn vecka. Tanken var att breda ut träningen jämt och fint över hela veckan. Sedan blev jag krasslig på tisdag. På onsdag mådde jag igen finfint men hade inga möjligheter att hinna klämma in träning. På torsdag började magen igen göra sig påmind och jag var däckad hela dagen.

När fredagen närmade sig och det vankades midsommar så tänkte jag att jag ville grunda med en joggingtur i alla fall, så att maten skulle smaka lite, lite bättre på fredagskvällen. Därmed ställde jag klockan redan till 7.30. Jag ska inte sticka under stol med att det smakade trä att kravla sig ur sängen och ge sig ut på länk vid den tiden en ledig dag, men det var väldigt skönt att nyduschad och med spaghettiben infinna sig på orten för kommande midsommarfirande kl. 11. Alkoholintaget blev inte det sedvanliga för en midsommarafton, två vinglas räckte för min del. På lördagmorgon vaknade jag pigg och kry och kände envisheten krypa på - kanske skulle jag trots allt hinna med alla veckans pass?

Jag drog med min mamma till Ekenäs där jag igen snörde på länktossorna, planerade ut lämplig rutt där jag kunde gå tillsammans med henne i början av länken och så själv ta en omväg för att kunna jogga och sedan springa fast henne igen mot slutet. Sådant stöd betyder mycket! Fördröjda blev vi dock med 15 minuter av en hagelskur som började just då vi kom ut så vi snällt fick vända om igen och vänta i trapphuset. Jädra skitväder på midsommar..

Sedan blev det hastigt söndag då jag hann dra av det sista gympasset också. Sist och slutligen blev det en finfin träningsvecka och jag är nöjdare än någonsin. Det såg inte särskilt lovande ut och jag hade inte trott att jag skulle känna mig träningsmotiverad mitt i midsommarfirandet, men det gick ju att kombinera hur bra som helst. 

Veckan som gått - träning v. 23

Måndag: styrketräning helkropp 1 timme 25 min

Tisdag: vila

Onsdag: PW 25 min, jogging 20 min + core- och rörlighetsträning 20 min. Totalt 1 timme 10 min

Torsdag: vila

Fredag: styrketräning helkropp 1 timme 30 minuter

Lördag: vila

Söndag: PW 30 min + jogging 30 min. 

Totalt: 5 timmar, 5 minuter

Efter flera dåliga träningsveckor är jag väldigt nöjd  med den här. På torsdag var det väl meningen att vilan skulle vara aktiv, men av olika orsaker blev det inte så. Det var ändå väldigt skönt att ha flera ordentliga vilodagar eftersom styrkepassen är helt nya för mig och kroppen därmed är ovan vilket i sin tur betyder rejäl träningsvärk. En lapp i en topp gav mig till exempel rejäla problem då den envisades med att stå rakt upp i nacken och det gjorde så jädrans ont i armarna att komma åt den..

Känns skönt att vara tillbaka i en normal träningsrutin igen men för att lugna oroliga själar efter föregående inlägg där jag pratade om att börja gilla löpningen - under söndagens pass ångrade jag mig igen. Skyller dock främst på att terrängen är så mycket värre där jag sprang den rundan än vad jag är van med i hemknutarna..

Det allra bästa med att träningen är tillbaka på schemat är att också maten blir så mycket bättre då. Har dessutom en enorm experimentlust igen och köpte lite nya råvaror på veckoslutets tävling. Mer om det coming up..  

Joggingeufori

Alltså vilken känsla! Klockan är alldeles för mycket för att jag ska vara vaken, men jag är på för gott humör för att vilja gå och lägga mig. 

Eufori över att vara tillräckligt frisk för att kunna jogga utan att avlida. Jag var inte ens nära på att avlida. Tvärtom var det de lättaste, skönaste 20 minuterna av löpning jag gjort hittills i mitt liv. Löpsteget liksom löpte, andningen fungerade finfint och tiden gick superfort. Kändes som att jag också rörde mig fortare än normalt. Nu var det ju bara en kort länk, men en skön sådan. Kan dagen faktiskt ha kommit då jag börjat gilla löpning? 

En ny vecka

Eftersom nystarter endast kan ske på måndagar (not!) så föll det sig lämpligt att efter sjukvilan ge sig iväg till gymmet. Ännu ett nytt träningspass drogs igenom och sviterna av det känns av idag. Under tiden i gymmet kändes det rätt... lätt? Klart övningarna i sig var tunga men det här passet saknar pulshöjande övningar, som min kära PT älskar att plåga mig med. Det gjorde hur som helst att passet kändes lättare att ta sig igenom - men om man ens lite får se träningsvärk som ett tecken på att man gjort något rätt så var nog passet hur bra som helst. Jag är så störtförtjust i att slippa räkna längre än till 10 för det första. Alternativt kändes det lätt för att jag samtidigt såg Vicki träna för fullt omkring mig. Jag fasar för dagen då hon tycker att också jag ska göra burpees med en jädra bosuboll, de jag gör nu är alldeles tillräckligt jobbiga. Med andra ord såg jag hela tiden bevis på att mitt pass kunnat vara betydligt mycket värre, men vissa gör ju det med den äran.. Det var trevligt då det var ett nytt pass att ha henne till hands om det varit något, samtidigt som det var motiverande att se hur lätt det kan se ut för de som kan och orkar lite mer än lilla jag. Och så småpratet lite i pauserna förståss, något jag inte är bortskämd med eftersom jag allt som oftast tränar ensam. 

Efter passet kom jag hem och var vrålhungrig. Klockan var väl runt 19 när jag slängde ihop kyckling. Ni vet hur jag sagt att upplägget sällan blir sådär restaurangsnyggt. Det blev det inte nu heller - men det var ju i alla fall pråligt under tillagningsskedet. Kyckling stekt i kokosolja passar utmärkt ihop med ananas. En favorit. Två timmar senare snurrade jag ännu ihop en smoothie på kvarg för att få dagens näringsintag under kontroll. Sen sov jag, mätt och belåten, med en massa bra mat utan socker i magen och en kropp som redan började känna av träningsvärk. Det blev den första riktigt ordentliga natten sömn på en dryg vecka. Vilken underbar känsla att vakna på morgonen och känna sig utvilad och pigg.  

Jag vågar inte högt säga att jag hoppas på en bra vecka, men nog på en bättre vecka. "Hoppas", inte "förväntar mig". Hur som helst så är motivationen hög, men kalendern är också fullpackad med en massa annat skoj. Planerade in träningen i veckan och det ser väl riktigt fint ut. Blir mjukstart med "bara" de pass som ingår i mitt träningsprogram men det är betydligt mycket mer träning än de senaste veckorna. Snälla vänner, håll tummarna nu för att planen håller!

Veckan som gått - träning v. 23

Måndag: Styrketräning helkropp + genomgång av nytt träningsprogram. ca. 2 timmar

Tisdag-Söndag: Synnerligen ofrivillig vila

Efter träningspasset på måndag var jag eld och lågor och riktigt bara sprudlade av träningsiver. Fullkomligt bortkastad iver vill säga. På tisdag började jag hosta, på onsdag hade jag tappat rösten. På torsdag kom snuvan i sällskap av stegring och sedan dess har jag bara försökt tillfriskna. Går väl sådär. 

Nu är en ny måndag här, träningsivern är kvar som tur, nu hoppas jag bara att kroppen ska orka träna också. Men den här gången vågar jag definitivt inte hoppas på en perfekt vecka, då kommer det bara något emellan. Efter två veckor av mer eller mindre frivillig vila är jag innerligt trött på mitt vardagsrum. Förr var jag mer än fine med att ligga på soffan och spotta i taket - men det där soffliggandet är inte längre en så stor del av min vardag. Kroppen vill röra på sig och jag börjar bli lätt nipprig av att bara vara. 

Sen var det ju det där med kosten också. Då man ska träna på eftermiddagen vill man inte äta något onödigt före - för det är ju onödigt när man sedan ska träna. När man nyss har tränat vill man inte äta något onödigt - för man var ju just och träna så då är det ju bara dumt att kasta bort ett fint pass. Vad jag försöker säga? Det är så svårt att sköta "äta bra och vila" utan att också få klämma in ordet träning där emellan. Jag fungerar helt enkelt så att om jag inte får träna så blir maten automatiskt sämre. Är det inte konstigt också att då smaksinnet ger upp på grund av flunssan, så är sötman den smak man känner av längst. Eller är det bara jag? 

Älskade rutiner - jag saknar er! Med hopp om en bättre vecka..

Upp som en sol..

Ni vet de där gångerna när man tänker att allt är så bra och inget kan gå fel. 

Jag: - Jestas vad allt känns bra idag. Kommer bli en super vecka. Inget kan gå fel nu!

Murphy: - Inte det? Vänt´ bara. 

10 minuter senare: grym hosta

60 minuter senare: huvudvärk

120 minuter senare: ont i halsen

180 minuter senare: ont i hela bröstet av all hosta

240 minuter senare: ont i magen av att ha hostat och svalt en massa luft 

1 dygn senare: Liemannen? Förhoppningsvis inte, men i den här takten så....  

Jag fattade poängen nu. Allt kan gå fel, bara man tänker tanken om något annat. Aldrig underskatta lagen om tings jävlighet. 

Om man nu ska se något positivt i situationen så skulle det vara att det här inföll idag, dagen efter världensbästaträningspass. Behöver inte oroa mig för att inte komma iväg till träningarna efter den här pärsen, men tills dess skulle jag verkligen inte ha någon lust att ligga still. Vissa saker går ju ändå inte att påverka så det är bara att snällt lida igenom den årliga sommarflunssan. 

Skrotig lycka

Efter en veckas gympaus såg jag igår fram emot att dra av ett skapligt styrkepass igen. Nya träningsprogram för kommande veckor skulle gås igenom och det passade mig utmärkt. Äntligen är det dags för färre repetitioner och tyngre vikter igen, jag gillar, för visst känner man sig lite tuffare bland det tyngre skrotet! :D 

Jag smålog och skrattade mig igenom hela passet, helt enkelt för att jag tyckte det var så himla kul. Det var knappt att ens burpeesarna fick smilet att svalna. Förvånande bra fixade jag de jäklarna, med en liten omändring efter att det ritschade otrevligt i ljumsken. Det gick som tur om efter en liten stund så det var ingen fara. Något som ändå var ännu mer förvånande var min utfallsgång. Här brukar vi snacka hatövning med avbrutna set, balansproblem, minimala vikter, stanna upp mellan varje steg och tårar i ögonen. Jag vet inte om det var jag eller Vicki som var mer förvånad över hur bra det gick nu. Efter första setet stod vi bara och tittade på varann tills jag inte kunde hålla mig för skratt. Vad hände? När lärde jag mig det där? Nu ser jag fram emot att kunna börja höja vikterna också i min före detta (!?) hatövning. Igen en gång en bra påminnelse om att all utveckling inte syns bara i siffror! 

Nu ser jag fram emot att göra om passet nästa vecka, göra en massa ökningar påföljande vecka och köra igenom det andra styrkepasset mot slutet av veckan. Jag är så glad att jag nästan ser fram emot löppassen också. Vad är det med mig idag? 

Träningsvärk? Jo tack. I bröstmuskler, nedre och övre rygg, rumpa, lår och sidomagmuskler. Vaknade på natten och kände hur jag fortfarande spände mig i hela coren. Hoppas på lika mycket resultat av det här träningsprogramet som av de båda föregående tillsammans, i alla fall verkar det lovande. Så länge som det känns så här roligt tror jag att "only the sky is the limit". Så bra känns det just nu. 

Veckan som gått - träning v. 22

Måndag: Vila

Tisdag: Vila / Massage

Onsdag: Shopping ~10 timmar

Torsdag: Vila

Fredag: Promenad 45 min

Lördag: Shopping 2 timmar

Söndag: Cykling 17 km, 1 timme 15 minuter

Shit vad lat hon varit, tänker ni nu. Jag nickar och säger "javisst, men det var - typ - meningen". Idag (måndag) kör en ny period med nytt träningsprogram igång igen, men innan dess fick jag en återhämtningsvecka då jag i pricip fick träna vad jag ville, om jag ville. Samtidigt hade jag en jädra massa att göra. Shopping inte en träningsform? Jodå - när jag shoppar är det nog det. Vi (jag och mamsen) gick allvarligt konstant i i alla fall 8 av 10 timmar och som bevis fick jag ont i benhinnorna. Hade sett fram emot en löptur på torsdag men risken för inflammationer och "såinihelveteontibenhinnorna" fick mig att avstå. Istället bad jag (läs: gnällde tills han gav upp) min sambo att cykla med mig till mina föräldrar på söndagen. 17 km krokig och krånglig sandväg. Utmärkt återhämtningsaktivitet i nya kläder och perfekt cykeltemperaur. Det var ganska underbart faktiskt. När jag funderade på att också cykla samma väg hem tillbaka fick jag dock under bestämda former ge efter för sambons önskan om bilskjuts (skjutsen hem var överenskommen redan innan jag fick honom att cykla mot målet..) men det var nog lika så bra. Sadelstolen på jobbet är alldeles tillräckligt obekväm redan som det är.. 

Shortsen ligger ännu i skåpet och väntar på ännu varmare dagar, men tröjan kom till användning. Har letat efter en löp/cykeltröja i evigheter. Finally found one!

Och ja - det blev shopping två dagar och nej jag är inte gjord av pengar. På lördag gick jag bara nuts i Punnitse&Säästä och köpte utöver det en hallmatta. Annars var jag enbart smakråd. Punnitse&Säästä är ju bara för bra förresten. Blev en påse lördagsgodis i form av nötter och torkad frukt (jaja - lite chokladöverdrag var det väl också..), kokosflingor för framtida kockerier och vaniljpulver.  Kändes som en förbättring mot mycket av den värdelösa mat jag ätit under veckan. Utan träning verkar jag ha svårt att komma ihåg att äta nyttigt.

Behöver jag säga att jag nu ser fram emot ett tufft träningspass i gymmet. Coming up, om bara några timmar!