Många minusgrader var det igårkväll då jag fortsatte min karriär som konståkerska (hahahaha - bra där!). Det var väl lite, lite mindre skakigt än under premiären men det är helt klart inte något jag ska skryta över. Såväl mina vänner som en massa obekanta bara svischade förbi mig, piruettade och hade sig. Men jag var lite skickligare än 3-åringen i sällskapet som för tredje gången hade på sina ljusröda skridskor i alla fall. Så det så!
Isen var i lite bättre skick också men fick mej ändå att tvivla på mänskligheten. Det visade sig att orsaken till den fläckvis gropiga isen här var att något jäkla stjärnskott varit ut på isen och leka med BIL en stund efter att de vattnat isen. Det fanns med andra ord bilspår med tillhörande svall mitt på isbanan. Så irriterande att det lilla som staden fixar för sina invånare ska förstöras av några ljushuvuden som inte bättre förstår. Argh.
Mina vader känns som om jag haft sendrag natten lång men jag vet att det är en kombination av träningsvärk från vadpressen i måndags och gårdagens skrinning. Stel, stelare, jag.
Det mest positiva med att idka vintersport i iskyla är att man sedan kan åka hem och koka varm kakao (varm choklad för er som inte kan finlandssvenska). Inte någon tafflig varm kakao på färdigt kakaopulver typ oboy utan sådan riktig som man själv kokar ihop av kakaopulver, socker och vaniljsocker. Inga konstigheter men sååå gott! Om man riktigt vill så kan man ju peta ner några geishabitar i magen samtidigt också....
-14 igår kändes som rent sommarväder mot dagens -18. Först efter 15 km började bilen bli varm trots motorvärmare och kylan bara svishade in igenom mina värmebyxor. Mössa neddragen över öronen och halsduken upp över näsan. Idag ska jag spendera dagen med att vara väldigt glad över att inte vara torgförsäljare.
Nej, det är ingen bauttaspindel eller utomjording som flyttat in på mitt fönsterbräde, utan en vanlig harmlös orkidé med luftrötter..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar