Speglar

Tycker ni speglar på gymmet är hiss eller diss? 

Förr hatade jag dem. Riktigt äkta hat. Jag tappade koncentrationen för vad jag sysslade med då blicken fastnade på dubbelhakan, gäddhänget och alla andra icke-modellsnygga bitar av min kropp. Jag störde mig liksom till och med på att det syntes att tänderna i undre käken är sneda då jag grimaserade. Ni förstår vart jag försöker komma.. 

Senare började jag förståss inse att speglarna är där av en anledning, så man ska inte vända ryggen åt dem. Kolla så knäna inte går inåt i knäböj, se att armbågarna inte går upp för högt i hantellyften och så vidare i oändlighet. Men jag hade inte insett hur mycket jag nu för tiden faktiskt använder speglarna - och då menar jag inte till att ta selfies och annars kolla om michelingubben som krupit in under mina kläder har krympt - utan just för teknikcheck. 

Det blev väldigt tydligt då gymmet nu renoverar och hälften av speglarna är nedtagna tillfälligt. Plötsligt sprang både jag och många andra omkring som yra hönor för att hitta lämplig ledig spegelplats. 

Ibland undrar jag om det ligger något i det där som många icke tränande personer hävdar - att vi som tränar är lite, lite mer korkade än dem. :D

Positivt med mera utrymme i gymmet som renoveringen kommer ge. Jag hoppas på nya maskiner och när fortfarande hopp om att snart få se en maskin för assisterade chins. Vill ha!