Seghet

Det är lätt hänt att en blogg ger sken av att livet alltid är rosenrött, motivationen är på topp och allt är sådär allmänt härligt. 

Mitt liv är inte så, det är i så fall bloggen som utelämnar delar av sanningen. Visst är det så att man vill skriva om positiva saker, det som gör en glad, det som kan motivera andra och så vidare. Men ibland måste man bara få klaga. 

Just nu lider jag av en svacka. Jobbet är tungt, hushållssysslorna tynger på, träningsmotivationen verkar som bortblåst och ingen lust och ork till socialt liv finns. Sällan är jag i så stort behov av ledighet som nu. Fyra dagar påsk kommer synnerligen lägligt. För jag är trött. Så fruktansvärt trött både fysiskt och psykiskt. Eftersom jag är envis utav bara ***** så gör jag det som det är meningen att jag ska göra, men där tar det slut. Och jag kan inte påstå att jag gjort det med någon större glädje den senaste veckan. Inget av det. 

Träningarna går ju bra bara jag väl kommer igång, men att komma igång är mycket svårt. Jobbet går väl också bra, men också där är det svårt att komma igång på mornarna. Jag vill ju bara få sova! 

Tröttheten gör också att sockersuget kommer på som stora hus. Det har en tid varit lättare att räkna sockerfria dagar än fuskdagar. Igår var första helt tillsatt-socker-fria dagen på länge känns det som. 

Lättnaden var stor då måttbandet säger minus eller plus/minus noll fastän vågen igen visar lite plus. 

Glädje. Träningsglädje, arbetsglädje, spontana skratt. Stress - ge vika - och ge tillbaka min glädje!