"Det är lätt att låta sig inspireras av andra, men ibland är själv bästa inspiration."
Så var det för mig i lördags. Ofta har jag låtit mig imponeras av andra som orkar göra funktionell övning efter annan i rask takt, se så där hurttiga och ivriga ut, med svetten lackande på ryggen. Själv har jag lugnt gått från övning till övning och aldrig liksom fått till ett sånt där "superpass", dels för att jag trott att jag gjorde mitt max, dels för att jag inte känner till såna där funktionella övningar som kombinerar olika basövningar till crazy-jobbig-träning. Nu blev det ändring. Jag kände mig precis sådär hurttig och efter första halvtimmen kunde jag inte fatta att jag orkat så långt. Jag har verkligen inte tränat så hårt som jag kunnat göra senaste tiden, för jag orkar tydligen så mycket mer än jag trott. Jag kan om jag orkar och vill. Efter passet gick jag som på moln, så stolt över mig själv att jag kunnat spricka. Efter bara en vecka med nya träningsrutiner kände jag mig starkare, både fysiskt och psykiskt, bara för att det känns så himla bra att övervinna sig själv också då det "bara" handlar om hjärnspöken.
Sen kom helgen och bara kraschade mitt nya självförtroende när jag plötsligt hade noll karaktär. Drack alkohol, även om bara några glas, tre dagar i rad. (två glas fredag, fem lördag, ett söndag). Godis. Bakverk. En massa mat. Självförtroendet sjönk som en sten och veckan som känts superbra förstördes och blev ett totalt magplask. Jag blir så besviken på min egen karaktär ibland. Oftast hejdar jag mig rätt fort, men ibland faller bara allt och då även självkänslan med karaktären.
Med andra ord är det bäst att för tillfället återgå till att inspireras av andra, dra ett djupt andetag och sakta dra mig tillbaka upp på banan, gömma godiset som kom med hem från båten, stuva in vinflaskorna i ett skåp för att vänta på framtiden och leta fram träningskläderna för att vara förberedd för kvällens underkroppspass. Det viktigaste är trots allt att aldrig ge upp. Hoppas bara all mat åkte rakt ner i de nu synnerligen väl ingömda och obefintliga musklerna. Om några månader ska bilden nedan få agera före-bild bredvid en ny bild med betydligt mera bicce.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar