Måndag: Styrketräning helkropp + genomgång av nytt träningsprogram. ca. 2 timmar
Tisdag-Söndag: Synnerligen ofrivillig vila
Efter träningspasset på måndag var jag eld och lågor och riktigt bara sprudlade av träningsiver. Fullkomligt bortkastad iver vill säga. På tisdag började jag hosta, på onsdag hade jag tappat rösten. På torsdag kom snuvan i sällskap av stegring och sedan dess har jag bara försökt tillfriskna. Går väl sådär.
Nu är en ny måndag här, träningsivern är kvar som tur, nu hoppas jag bara att kroppen ska orka träna också. Men den här gången vågar jag definitivt inte hoppas på en perfekt vecka, då kommer det bara något emellan. Efter två veckor av mer eller mindre frivillig vila är jag innerligt trött på mitt vardagsrum. Förr var jag mer än fine med att ligga på soffan och spotta i taket - men det där soffliggandet är inte längre en så stor del av min vardag. Kroppen vill röra på sig och jag börjar bli lätt nipprig av att bara vara.
Sen var det ju det där med kosten också. Då man ska träna på eftermiddagen vill man inte äta något onödigt före - för det är ju onödigt när man sedan ska träna. När man nyss har tränat vill man inte äta något onödigt - för man var ju just och träna så då är det ju bara dumt att kasta bort ett fint pass. Vad jag försöker säga? Det är så svårt att sköta "äta bra och vila" utan att också få klämma in ordet träning där emellan. Jag fungerar helt enkelt så att om jag inte får träna så blir maten automatiskt sämre. Är det inte konstigt också att då smaksinnet ger upp på grund av flunssan, så är sötman den smak man känner av längst. Eller är det bara jag?
Älskade rutiner - jag saknar er! Med hopp om en bättre vecka..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar