Efter en veckas gympaus såg jag igår fram emot att dra av ett skapligt styrkepass igen. Nya träningsprogram för kommande veckor skulle gås igenom och det passade mig utmärkt. Äntligen är det dags för färre repetitioner och tyngre vikter igen, jag gillar, för visst känner man sig lite tuffare bland det tyngre skrotet! :D
Jag smålog och skrattade mig igenom hela passet, helt enkelt för att jag tyckte det var så himla kul. Det var knappt att ens burpeesarna fick smilet att svalna. Förvånande bra fixade jag de jäklarna, med en liten omändring efter att det ritschade otrevligt i ljumsken. Det gick som tur om efter en liten stund så det var ingen fara. Något som ändå var ännu mer förvånande var min utfallsgång. Här brukar vi snacka hatövning med avbrutna set, balansproblem, minimala vikter, stanna upp mellan varje steg och tårar i ögonen. Jag vet inte om det var jag eller Vicki som var mer förvånad över hur bra det gick nu. Efter första setet stod vi bara och tittade på varann tills jag inte kunde hålla mig för skratt. Vad hände? När lärde jag mig det där? Nu ser jag fram emot att kunna börja höja vikterna också i min före detta (!?) hatövning. Igen en gång en bra påminnelse om att all utveckling inte syns bara i siffror!
Nu ser jag fram emot att göra om passet nästa vecka, göra en massa ökningar påföljande vecka och köra igenom det andra styrkepasset mot slutet av veckan. Jag är så glad att jag nästan ser fram emot löppassen också. Vad är det med mig idag?
Träningsvärk? Jo tack. I bröstmuskler, nedre och övre rygg, rumpa, lår och sidomagmuskler. Vaknade på natten och kände hur jag fortfarande spände mig i hela coren. Hoppas på lika mycket resultat av det här träningsprogramet som av de båda föregående tillsammans, i alla fall verkar det lovande. Så länge som det känns så här roligt tror jag att "only the sky is the limit". Så bra känns det just nu.
Oj vad härligt att ha motivationen på topp!!! :) Jag hatar också utfallsgång. Hehe. Tänk om man sku tycka om att träna det som är svårt? Hur praktiskt skulle inte det vara? ;)
SvaraRaderaEn övning som jag alltid har trott att jag inte klarar av och inte ens orkat försöka mej på de senaste åren är att gå upp i brygga. En kväll fick vi någon fix idé med mina kompisar att se vem som kommer upp i brygga och... tro det eller ej men jag klarade av det! Så någon nytta har visst den där träningen gjort ändå. :) Känns så bra när man blir starkare och får bättre balans!
Men säg den glädje som varar.. nu är det ju surt att ha motivationstopp och vara förkyld! Tack vare min duktiga PT lyckades jag tydligen bli bra på min hatövning utan att ens behöva öva på just den. Har gjort sidoutfall, utfall bakåt och utfall på stället - ingen gång. Gillade iofs inte de utfallen heller men de var avsevärt bättre än att snubbla omkring i gymsalen.. Därför blev jag så himla chockad över hur bra jag utvecklats fast jag inte gjort övningen. Så där fick du kanske några tips av bara farten :)
Radera