Biff?

Ofta hör jag kvinnor säga att de inte vill styrketräna för att de är rädda för att börja se okvinnliga ut och få för stora bulliga muskler. Varje gång blir jag lite grön och sjösjuk och här är orsaken:

Ni har säkert hört talas om anabola steroider som människor tar för att öka i muskelvolym? Well, i kroppen har vi testosteron som ger anabola effekter i kroppen redan utan att äta dem som tillskott. Nu behöver vi alltså testosteron bland annat för att bygga muskler. Som alla orättvisor i världen som drabbar oss kvinnor så har vi bara en åttondedel av allt det testosteron som män har. (I och för sig slipper vi istället att ha en (tre) mycket öm punkt mellan benen, skäggväxt o.s.v, o.s.v. men det var det inte tal om nu..)

Hur ofta har ni hört en man klaga på att de ökar i muskler så grymt fort? Eller kanske har ni manliga vänner som styrketränar och som snarare tycker det är grymt svårt att få resultat? Dit jag vill komma är att 99% av männen får slita hund för sina muskler och många lyckas knappt då ens. Om du då som kvinna har bara en åttondedel av deras testosteron så är matematiken rätt enkel. I och för sig har gener en viss inverkan här, men endast marginellt.

Det är dessutom inte bara testosteronets förtjänst utan också det att kvinnor har färre av en speciell sorts fibrer (2?) i musklerna än män vilket gör det ännu svårare att bygga muskler som kvinna.

Bilden till höger? Jag skulle inte direkt klaga om man säger så.. 

Efter ett pass kan man i och för sig tycka att man ser mycket "bulligare" ut än då man for men det beror på ett tillstånd som brukar kallas "pump" då musklerna är blod- och vätskefyllda och därav svullna. Det försvinner igen en stund efter träningen, tyvärr. (Tyvärr säger jag naturligtvis för att jag hör till dem som gärna skulle ha lite synliga muskler - men inte till tävlingsgrad om man säger så. Lagom är bäst även på den punkten...)

Sen var det ju det här med kalorier igen också. Kroppen fungerar med kalorier in och kalorier ut. Så länge det är mer ut än in så kommer du att gå ner i vikt och om fettet inte kan växa så kan muskler naturligtvis inte heller det. Eller okej, de kan, men då ska man träna och äta exakt rätt och det här är något väldigt, väldigt få klarar av (därför gör folk Deff-Bulk, återkommer till det.). På kaloriunderskott får man vanligen skatta sig lycklig om man ens lyckas behålla den muskelmassa man har men även det är ovanligt. Viktnedgång innebär allt som oftast att man går ner i vikt av både muskler och fett. Musklerna kan dock bli starkare även om de inte växer. Det här fungerar förstås åt båda hållen, om du äter mer än kroppen förbränner samtidigt som man tränar hård styrketräning - då kommer musklerna att växa, men också fettet. Det är därför fitnesstävlande ofta bulkar (äter upp sig) under längre perioder då de går upp vikt en hel del, för att sedan deffa (dieta) och förhoppningsvis bli kvar med mer muskler än de hade innan bulk-perioden (googla, det där är inte direkt min starka sida..)

Så, varför tycker jag att kvinnor ska styrketräna då om det inte är någon vits? För det första blir jag så less på dessa kvinnor som inte kan bära ens en öllåda eller, ve och fasa, en påse blommylla till kassan för att det är såååå tungt. För att inte tala om att hjälpa till att bära lådor vid en flytt. Kvinnor är inte automatiskt några svaga, små varelser som behöver hjälp av stora starka män så fort något tyngre än en tändsticksask behöver lyftas. Styrka är snyggt, och kvinnor som är starka både fysiskt och psykiskt är snyggt. (De män som protesterar på den punkten vill jag skicka tillbaka till något annat århundrade än 2000-talet..) För det andra behöver muskler mer energi som tas från fett = ökad fettförbränning = mer kalorier ut = mer vikt ner. För det tredje tar muskler mindre plats än fett. Som kvinna blir man alltså smalare och fastare. Och starkare.

Sen kan man fundera över kaloriförbränningen vid styrketräning, men här är det en djungel. Genom att kombinera olika muskelövningar, typ benböj och militärpress eller marklyft, och hela tiden hållas i rörelse kan man förbränna massor med kalorier per timme. Genom att isolera olika muskler i maskiner är det lättare att träna den där ena muskeln, men eftersom man ofta har passiv vila (sitter still) mellan seten så förbränns inte lika mycket kalorier under själva passet, men en hel del ännu efter passet som efterförbränning eftersom musklerna förmodligen är lite mer krossade och kräver mer energi till återhämtningen.

Alla sätten är bra, men på olika sätt. Men jag hävdar att de kombinerade styrkeövningarna i alla fall är effektivare för viktnedgången, om man önskar gå ner mest fett vill säga, än ren konditionsträning då det är lätt hänt att muskelmassan minskar i rasande takt.

Här ger jag en banna åt mig själv som länge inte fattade att cardio inte är så nödvändigt trots allt. Däremot kontinuerlig, överbelastande styrketräning. Yes. 

Summa summarum: Om man som kvinna inte käkar perfekt, och tränar tung styrketräning minst 6 ggr per vecka enligt split-program och helst tar en hel hög tillskott på det så kommer man knappast (inte!) bli ens lite biffig över en natt. Eller ens över 5 år eller för den delen över en hel livstid. De musklerna som kommer med "vanlig" kost och träning lär definitivt inte göra någon biffig eller okvinnlig, isåfall ska jag på äkta von Pluring-vis äta upp min hatt!

Grattis om ni orkade så här långt, kom visst en liten infodos där ;) Fråga gärna om jag uttryckt mig oklart ifall ämnet intresserar!