Det ni kanske inte alla vet om mig är att då jag inte tränar, jobbar eller sover oftast sitter med näsan fast i en bok. Med kortare undantag för hushållssysslor, nördiga facebok-spel osv.
Anyhow, jag har föra vana att alltid läsa när jag äter, i alla fall då jag är ensam. Man ska ju enbart koncentrera sig på vad man äter och så vidare, men det är helt enkelt inte något för mig.
Medan jag åt min medhavda lunch, ni vet sån där äcklig diet-mat som folk med våld pressar i sig medan de egentligen sitter och drömmer om hamburager och pommes. Eller så inte! Sådan här mat får mig att må bra, mitt midjemått att må bra, och mina ögon att hoppa av lycka åt att det ser så fint ut. I bildskedet hade jag ännu inte hunnit hösa upp grynosten. Jag som h.a.t.a.t grynost. Jag kan bara konstatera att mina smaklökar ändrat åsikt.
Tillbaka till ämnet. Boken. Det finns bra böcker, det finns dåliga böcker och allt däremellan. Sedan finns det de som verkligen berör. Den jag just läste slut under lunchen var en sådan. De sista kapitlen kommer vara fastklistrade av mina tårar, men det är inte en ledsam bok. Den är hoppfull, humoristisk, sorglig - men hoppfull. Alltså jag är så... ja. Jag kan inte beskriva känslan. Är man inte van att läsa på engelska så kanske det lönar sig att vänta på översättningen, eller filmen (är hyfsat säker på att sådana kommer att komma..). Annars, ska man genast klicka hem den eller be mig om att få låna. Got it?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar