torsdag 7 november 2013

Milon

Under gymbesöket i England provade jag på ett koncept av Milon. Det är en cirkelträning med hjälp av maskiner, både cardio och styrka.


De fungerar så att man första gången har en PT som ställer in alla maskiner perfekt för den egna kroppen, både vikter och andra inställningar enligt t.ex. benlängd. Då inställningarna är rätt minskar risken för att göra fel och skada sig massor. Det mest spännande och träningsvärksframkallande dehär maskinerna gjorde, som vanliga inte gör, är att hålla emot med vikt också på återvägen i rörelserna. I sittande rodd t.ex. kunde motståndet vara 15 kg då man drog hantagen emot sig, och på återvägen stretade den emot med 5 kg. Då blev dels den totala vikten större men det tvingade en också att göra rörelsen lugnt och kontollerat. 

koncentrerad som aldrig förr

Nu till specialeffekten - då alla inställningar är rätt samlas ens data på ett chipförsett kort. När man börjar följande cirkel matar man in kortet i varje maskin som då automatiskt ställer in sig efter ens indviduella inställningar. När man är klar och går till följande maksin återgår den förra maskinen automatiskt till defaultinställning så att följande användare kan börja från noll. Chip-kortet blir personligt. Det här gör konceptet mycket lättanvänt för den som är ovan och osäker. Dessutom tog det bara en dryg halvtimme att genomföra cirkelträningen 2 varv så som meningen är och som träning är det riktigt effektivt.



För att hålla koll på repetitionerna hade man en specialklocka till hjälp. Ett vattenfyllt rör i mitten av rummet som bubblade i en minut och sedan var stilla i en halv. Jobba på medan det bubblar, vila och byt maskin under pausen. Undantaget cardiomaskinerna där en skild klocka tvingade en pinna på av bara attan i 4 minuter. 

Robot eller roddmaskin? 
Minusen för mig är att det är just maskiner. Jag gillar inte att stängas in i manicker som mest isolerar enkilda muskler. Motstånden i två riktningar gjorde att jag gillade dem mer än många andra maskiner eftersom de så att säga arbetade på bredare front, men jag tror att jag skulle tröttna rätt fort. Som sagt tror jag det är ett perfekt koncept för den som inte tidigare tränat så mycket eller som mera gör det för välbefinnande än tydliga målsättningar utöver viktnedgång. För förbränning är det säkert alldeles utmärkt. Ett annat minus för mig är att jobba på tid. Jag hatar att behöva tittapå en klocka, och då spelar det ingen roll om klockan utgörs av visare eller bubblor. Jag känner att halva min koncentration sätts på att titta på tiden istället för att jobba på så hårt jag kan. Ska det prompt vara en klocka vill jag också kunna se om det är 20 eller 40 sekunder kvar, det berättade inte bubblorna. För mig som är van att göra set om ca 15 repetitioner kändes det väldigt utdraget att göra närmare 25 repetitioner också. Jag gillar mycket vikt få gånger mer än lite vikt många gånger. Det har antagligen att göra med mitt värdelösa tålamod.. 

2 kommentarer:

  1. Det där låter ju både kul och bra! :)
    Sv: Jag håller med dig! Man gjorde ju inte mycket vettigt som soffpotatis... Ingen riktig hobby liksom... Kolla på serier, haha, bra nöje förvisso, men helst skall det ske efter ett träningspass ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var kul att prova på, men jag fastnade nog inte helt. Så det är inget jag skulle vilja göra ofta.. kanske för att jag tycker att i synnerhet benmaskiner är så förbaskat obekväma :)

      Tv-serier efter träningspass är absolut en helt annan sak - men jag brukar vara för trött för att kunna koncentrera mej på något med lite mer "innehållsvärde" :D

      Radera