Hälsosamt godis - finns det?

Jakten på det hälsosamma godiset fortsätter. Var till närmaste hälsokostaffär och köpte några Raw Bite stänger för att prova. Att kalla dem godis är en rejäl överdrift (är det inte alltid?) men de var fullt ätbara. Mera som mellanmål dock. Raw Cacao-varianten har en småskum eftersmak till skillnad från Vanilla Berries som faktiskt var jättegod. Förutsatt att man gillar dadlar och nötter. Den kommer jag hur som helst säkert att köpa flera gånger. Jag har liksom märkt att jag behöver omväxling till mina proteinbarer OneWhey Chocolate Crisp då jag vill ha något halvhälsosamt gottis. För de börjar sådär sakta men säkert att smaka paff. Första halva lådan smakade Tupla. Säg den glädje som varar..

Hittade några gamla bilder på mig på fejjan också. Usch. Säg att det där inte är jag. Men det är det ju. Hälsosam påminnelse för jag kan verkligen inte komma ihåg att jag verkligen såg ut sådär. Det här är ju jag, inte den där... den där... obekväma, ohälsosamma, sorgsna tjejen.

Ibland blir jag nästan trött på skillnaden som alla andra utom jag ser (förutom då jag hittar gamla bilder). Var på en fest under veckoslutet med en massa folk jag inte sett på ett år eller två och jag vet inte hur många gånger följande konversation ägde rum:

X: Men heej, jag höll ju int på att känna igen dig, det är ju bara halva du kvar.
Jag: Hej, heh, jaja - fast det är faktiskt 3/4 kvar..
X: Meeen vahh, alltså va ha du gjooort??
Jag: Ätit god, hälsosam mat och tränat. Inga konstigheter.
X: Men aalltså de e ju helt sjuuukt duktigt gjort, jättebra!!
Jag: Eh, tack! Men hu e de annars då *byter samtalsämne*...

Alltså superduperjättekiva. Men efter sisådär 10:nde upprepningen så börjar jag liksom tröttna på att berätta. Och ve och förbannelse ifall man yttrat orden" Nu är det bara lite kvar". Då man har bara 3 kg kvar till normalvikt så har man tydligen inte längre lov att vilja gå ner mer. Då räknas man plötsligt som blivande anorexifall. Really? Varför, varför skulle jag vilja sluta såhär nära mållinjen då jag inte är nära på mager. "Du håller på att magra bort" är för övrigt ett uttryck jag börjat hata (även om jag säkert använt det själv). Det låter negativt. Och jag magrar inte bort. Jag tränar och äter bort fett och har absolut inga intentioner att bli mager - det är inte mitt ideal. Det roliga var dock att min gamla musiklärare kände igen mig på direkten och frågade om jag inte varit hans elev där kring -97. Borde jag bli oroad då personer som känt mig för två år sedan inte känner igen mig medan någon som varit min lärare 1997 vet precis vem jag är. I kombination med att jag var tvungen att visa ID för att få köpa en Ässä-lott här om dagen. Aja - jag ser väl ut som en lågstadieunge då!

Jag skulle kunna skriva en halv bok om mina känslor kring allt detta men känner att tiden inte riktigt finns just nu. Ska ta tag i det något tag. Men nu kallar gymmet och sedan mina blivande Amiguramis. Oh yes.. återkommer på den punkten också..