Paus -> Slut

Semesterns första del är slut, liksom jag efter två futtiga arbetsdagar. Semestern var precis så där härligt slö och avkopplande, blandat med kul utflykter och program, som det ska vara. Jag har solat, simmat, badat osv. osv. Men....

Den första semesterveckan gick av stapeln i hemknutarna och besök hos diverse släktingar var en del av programmet. Det gick förvånansvärt lätt att hålla sig till tilltänkt plan och tack vare en god väns sällskap blev 3 av 4 träningspass av. Att det fjärde blev borta skulle kunna skyllas på tidsbrist, eventuellt att jag spolierade en hel dag med att må alldeles värdelöst. Värdelöst på grund av orimligt vinintag en het sommardag. Aja, man lever ju bara en gång och det var faktiskt hur kul som helst den kvällen, i alla fall tills jag blev väldigt, väldigt trött och kröp in i en kompis bil för en tupplur. Via bakluckan. 

Nära stugan vi bodde i fanns en mysig liten sjö med utsikt över skidliftarna i Himos.

För den andra semesterveckan hade jag vidlyftiga träningsplaner fastän bästaste Vicki hade gett mig frikort till att bara slappa en vecka. Gå i Himos backar. Springa längs vackra rutter. Gå kring en massa sevärdheter. Träna med kroppsvikt på terrassen. Hur det gick? Temperaturmätaren var stuck på ca +32 grader. Enligt vädersidorna låg vindhastigheten på noll meter per sekund. Jag kände mig sakta kokt och orkade inte ens sticka ut näsan i solen. 6 av 7 dagar gick i vilans tecken och de sevärdheter man inte kom ens nära med luftkonditionerad bil fick vara osedda. Med andra ord blev det inte några längre promenader, med undantag för dagen i Särkänniemi. På torsdagen fick jag nog av att bara vara så jag bestämde mig för att göra det där kroppsviktspasset på terrasen. 20 minuters cirkelträning med armpressar, knäböj, utfall, triceps mot trappräcket, situps...sedan tog krafterna helslut och jag bara låg på terrasen och flämtade i en våt pöl. 

Missförstå mig inte nu. Jag gillar sommar och värme, men att träna i över +30 är enbart jobbigt. Jag vill, men orkar inte. Dessutom har mitt blodtryck igen varit helt bananas och jag yr och eländig. Ja, jag dricker tillräckligt!

Semestern är i alla fall slut nu, och jag har två veckor på mig att hitta en bra rutin igen innan nästa semesters början. Igår blev det ett pass i bast..nej gymmet. Svinjobbigt även det i värmen, men jag höll humöret uppe och tyckte ändå det gick hyfsat bra. Idag känns det igen att jag gjort något med min utvilade lekamen - och jag älskar känslan! 

Planen för kommande kokheta veckor är att svetta sig igenom gympassen men antagligen ersätta löppassen med PW:s och stavgång tills utetemperaturen sjunker till under +25.. Jobbet har helt klart sin fördel nu, då jag bara behöver trycka på några knappar på väggen för att själv få välja grader. Yess.