Vandrande hjärtattack

Femton minuter innan matbutiken stängde, rusade jag in för att handla. Jag brukar sällan vara så sen, för jag minns ju hur jag själv irriterade mig på alla sista-minuten-kunder då jag jobbade i butik. Hur som helst, klockan tillät inte att jag skulle ha hunnit fräscha till mig så jag fick snällt handla fastän jag såg ut som en vandrande hjärtattack. 

Knallröd i ansiktet och svettstripigt hår. Och så blir jag alltid sådär "snyggt" vit runt munnen medan resten av fejset är brandbilsrött. Bjuder till och med på ett überfräscht bildbevis i gymtoa-selfie-format.. (observera gärna mitt nya mobilskal med matchande nagellack ;) )

Orsaken till den vackra "sminkningen" är ett intervallpass på löpbandet i gymmet. Valde att köra passet inomhus istället för att leka dränkt katt. Det har också sina fördelar att springa just intervaller på löpband tycker jag. Lättare att hålla jämn fart och lättare att jämföra olika pass med varandra. Och så är facket för vattenflaskan mycket användbart. Jag försöker vänja mig med att inte ha med mig vatten på utomhuslänkarna, helt enkelt för att det är besvärligt och obevämt, men till intervallerna vill jag gärna ha med min flaska! Till mitt förtret orkade jag inte riktigt som tänkt de två sista intervallerna. Men jag kommer dit, steg för steg. Ack, tänk om löpning kunde vara lika roligt som styrketräning....

En reseberättelse

För att inte spendera all vaken resetid i butiker eller caféer så gjordes några utflykter som genererade några bilder i värdelös mobilkvalitet. Så här kommer en engelsk bildbomb:

En tvåtimmar långpromenad gick via en liten sjö, som mer liknade ärtsoppa..

Hundsällskapen på promenaden såg ut såhär. Till vänster den lätt överenergiska valpen Coco och till höger den gamla, avsevärt mycket mindre energiska, tanten Tinker.

Vi traskade längs Thames till Hurley. Förbi en drös slussar och annan vacker natur.

Följande dag åkte vi på roadtrip till kusten. På vägen åkte vi förbi Stonehenge..

..och arméns övningsområde för pansarvagnar..

..innan vi kom fram till Jurassic Coast. Alldeles underbart vacker natur.

Och gatan därifrån var ju bara för idyllisk!

Roadtripen fortsatte till Bournemouth där vi gick längs stranden till Harry Ramsdens´s för en dos av världens mest berömda Fish&Chips. 

På hemvägen åkte vi via New Forrest och tittade på en himla massa vildhästar..

.. och hälsade också på en väldigt söt åsnebebis.

En stor fördel med att resa till England är att värdinnan skämmer bort en med god och hälsosam mat som motvikt till restaurangmaten som ändå är något av ett resemåste.

Det enda riktiga bakslaget med resan var att mitt hår färgades illgrönt av vattnet i swimmingpoolen (riktigt värdelös, för ljus bild). Det mesta av det gröna lossade när jag tvättade om håret med bikarbonat, men det gjorde istället håret stenhårt och omöjligt att reda ut. Som tur i oturen blev jag väl omhändertagen på en fin frisörsalong där de återupplivade mitt hår.. En vecka senare är jag fortfarande lätt grön dock.. 

Efter en härlig resa hade jag två platser att breda ut mig över i flygplanet. Lyxigt efter att på ditvägen ha suttit som en packad sill i ett överfyllt plan.

Väl hemma fick jag kämpa och slita för att få upp mina resväskor för trappan. Hur  i världens tid orkade jag förr bära på 30 kg övervikt dagligen, när knäna nu knappt bar 28 kg upp till lägenheten!? När jag packat upp kunde jag ju nog ana anledningen till att väskorna var så mycket tyngre på vägen hem än dit. Jag handlade ju en till väska redan första dagen som tur.. Och ja, jag köpte en mortel som souvenir - tantpoäng. 

Vädret var hur fint som helst om än lite svalt, men som vanligt gick solen i moln omedelbart då jag tar fram en kamera. Nästa gång ska jag försöka komma ihåg att ta med en riktig kamera istället för bara telefonens..

Sommarens slarv övergår i höstfokus

Sedan jag började PT-projektet med Vicki har jag följt mina träningsprogram till punkt och pricka med undantag för några sjukdagar. Tills semestrarna började. Under min semestervecka i Himos hade jag lov att vila, och då jag inte klarar av att springa när det är för varmt hade jag till och med lov att ersätta löpning med promenader under den varmaste sommartiden. Så långt gick det alltså fortfarande efter planen, i princip. Men sedan hände något och jag började slappna av lite väl mycket. Ett pass per vecka tenderade glida iväg, för om löpning inte är roligt så är promenader enligt mig ännu tristare. Senaste vecka lämnade jag träningen helt, ersatte istället med hundpromenader och turistande. I början av veckan hade jag goda intentioner men efter att ha bokat om gymtiden i Marlow club tre gånger, av av mig oberoende orsaker, gav jag helt enkelt upp och mot slutet av veckan orkade jag inte ens tänka en tanke på träning. Jag skulle ha hunnit träna 3 pass efter att jag kommit hem också, men jag hade helt enkelt ingen lust. 

Nu efteråt tror jag det var rätt beslut. Jag ångrar inte alls att jag maskade lite under sommaren, jag tror snarare det behövdes. Igår sparkades min höst igång, med bra mat och ett rejält träningspass. Vicki hängde med till gymmet för att ge mig en spark i rätt riktning, och jag måste nog erkänna att jag alltid presterar snäppet bättre då hon är med. Jag hade fortfarande ingen lust att träna då jag kom till gymmet, men hennes träningsglädje smittar och efter bara en liten stund hade jag roligt igen. Ökade lite här och där. Fixade fler burpees på raken än någonsin tidigare.. Sådant är ju alltid kul! 

Nu vill jag igen fokusera på bra mat och träning. Jag vill se mera resultat på kroppen. Det jag för tillfället mest reagerat på är armarna. För visst är de mindre gropiga, och i vissa övningar tycker jag till och med jag kan se en muskelkontur.. Välkomnar härmed september som ska bli en riktig fokusmånad, och för att jag som människa är otålig så tjuvstartar jag redan nu. 

Nystart

Helt otroligt hur lätt och skönt det är att lämna allt vad datorer heter under semester. Sedan jag skaffade iPhone och kan fejsbooka där så ser min hemmadator av mig än mer sällan. Följden? En heldöd blogg hela sommaren. Jag har haft så otroligt mycket skoj att göra, så de lata semesterdagarna har lyst med sin frånvaro. Under de senaste två veckorna har jag varit med och ställt igång en 30-årsfest och festat densamma. Innan festen besökte jag åland en sväng. Efter att just och just ha återhämtat mig från festens sviter satt jag på ett flygplan påväg till England.

Semesterveckorna har varit härliga men ändå känns det faktiskt riktigt skönt att hösten börjar knacka på. Skönt att komma in i en bra rutin igen. Nu vill jag äta bra, klä mig varmt, träna mycket, mysa mycket under filten i soffan... allt det där som jag tycker hör hösten till. Visst är sommaren härlig, men det är hösten också. För mig har hösten alltid varit något av en nystart. Förr var det nya kläder, ny skolkalender och bokplast, numer kanske mest inriktat på det där med nya kläder och ny energi.

Veckan som gått - träning v. 31

Måndag: Vila

Tisdag: Styrketräning helkropp 90 min

Onsdag: Vila

Torsdag: Jogg 20 min + PW 25 min

Fredag: Vila

Lördag: Styrketräning helkropp 90 min

Söndag: Promenad 50 min

Totalt: 4 timmar 35 minuter

Det är sannerligen länge sedan jag levat i så total avsaknad av träningsmotivation. Just nu gör jag det förmodligen mest för att inte få bannor av tränaren.. Det är varmt, svetten bara strittar. Jag vill helst bara ligga som en sjöstjärna under takfläkten i vardagsrummet och sucka. Brukar inte vara den som klagar på vädret, men +25 är ok, +30 lite, lite överdrift. Jag känner mig matt i kroppen och energinivåerna ligger på minus. 

För att ytterligare krångla till tillvaron så har jag himla svårt att hållas hemma för tillfället. En massa program, resor med mera krånglar med rutinerna. Men det är ju så roligt att fjonga omkring nu i semestertider. Förra veckan spenderades ju i mellersta finland, och nu är en snabb ålandsvisit och en englandsresa i antågande inom mycket snar framtid. Ja må vara tokig - men ni lär inte få se mig jogga fram och tillbaka i korridorerna på båt eller flyg för att hinna få in träningen. Vad är väl några missade pass mot allt annat man måste hinna göra ^^? Sedan februari har jag missat ett pass av annan anledning än sjukdom/skada, och fuskat kanske två.. Är väl endå helt okej tycker jag? 

Paus -> Slut

Semesterns första del är slut, liksom jag efter två futtiga arbetsdagar. Semestern var precis så där härligt slö och avkopplande, blandat med kul utflykter och program, som det ska vara. Jag har solat, simmat, badat osv. osv. Men....

Den första semesterveckan gick av stapeln i hemknutarna och besök hos diverse släktingar var en del av programmet. Det gick förvånansvärt lätt att hålla sig till tilltänkt plan och tack vare en god väns sällskap blev 3 av 4 träningspass av. Att det fjärde blev borta skulle kunna skyllas på tidsbrist, eventuellt att jag spolierade en hel dag med att må alldeles värdelöst. Värdelöst på grund av orimligt vinintag en het sommardag. Aja, man lever ju bara en gång och det var faktiskt hur kul som helst den kvällen, i alla fall tills jag blev väldigt, väldigt trött och kröp in i en kompis bil för en tupplur. Via bakluckan. 

Nära stugan vi bodde i fanns en mysig liten sjö med utsikt över skidliftarna i Himos.

För den andra semesterveckan hade jag vidlyftiga träningsplaner fastän bästaste Vicki hade gett mig frikort till att bara slappa en vecka. Gå i Himos backar. Springa längs vackra rutter. Gå kring en massa sevärdheter. Träna med kroppsvikt på terrassen. Hur det gick? Temperaturmätaren var stuck på ca +32 grader. Enligt vädersidorna låg vindhastigheten på noll meter per sekund. Jag kände mig sakta kokt och orkade inte ens sticka ut näsan i solen. 6 av 7 dagar gick i vilans tecken och de sevärdheter man inte kom ens nära med luftkonditionerad bil fick vara osedda. Med andra ord blev det inte några längre promenader, med undantag för dagen i Särkänniemi. På torsdagen fick jag nog av att bara vara så jag bestämde mig för att göra det där kroppsviktspasset på terrasen. 20 minuters cirkelträning med armpressar, knäböj, utfall, triceps mot trappräcket, situps...sedan tog krafterna helslut och jag bara låg på terrasen och flämtade i en våt pöl. 

Missförstå mig inte nu. Jag gillar sommar och värme, men att träna i över +30 är enbart jobbigt. Jag vill, men orkar inte. Dessutom har mitt blodtryck igen varit helt bananas och jag yr och eländig. Ja, jag dricker tillräckligt!

Semestern är i alla fall slut nu, och jag har två veckor på mig att hitta en bra rutin igen innan nästa semesters början. Igår blev det ett pass i bast..nej gymmet. Svinjobbigt även det i värmen, men jag höll humöret uppe och tyckte ändå det gick hyfsat bra. Idag känns det igen att jag gjort något med min utvilade lekamen - och jag älskar känslan! 

Planen för kommande kokheta veckor är att svetta sig igenom gympassen men antagligen ersätta löppassen med PW:s och stavgång tills utetemperaturen sjunker till under +25.. Jobbet har helt klart sin fördel nu, då jag bara behöver trycka på några knappar på väggen för att själv få välja grader. Yess.

Tystnad råder..

Semestern till ära är jag hellre avkopplad än uppkopplad. Avkoppling är nyckelordet för den här veckan. Är stationerad i en härlig stuga nära underbar finsk natur. Dagsutflykter till höger och vänster, några dopp i sjön, ett glas vin eller två på det... Ärligt talat är jag inte helt säker på att jag kommer hem i söndag som tänkt....