Veckan som gått - träning v. 23

Måndag: styrketräning helkropp 1 timme 25 min

Tisdag: vila

Onsdag: PW 25 min, jogging 20 min + core- och rörlighetsträning 20 min. Totalt 1 timme 10 min

Torsdag: vila

Fredag: styrketräning helkropp 1 timme 30 minuter

Lördag: vila

Söndag: PW 30 min + jogging 30 min. 

Totalt: 5 timmar, 5 minuter

Efter flera dåliga träningsveckor är jag väldigt nöjd  med den här. På torsdag var det väl meningen att vilan skulle vara aktiv, men av olika orsaker blev det inte så. Det var ändå väldigt skönt att ha flera ordentliga vilodagar eftersom styrkepassen är helt nya för mig och kroppen därmed är ovan vilket i sin tur betyder rejäl träningsvärk. En lapp i en topp gav mig till exempel rejäla problem då den envisades med att stå rakt upp i nacken och det gjorde så jädrans ont i armarna att komma åt den..

Känns skönt att vara tillbaka i en normal träningsrutin igen men för att lugna oroliga själar efter föregående inlägg där jag pratade om att börja gilla löpningen - under söndagens pass ångrade jag mig igen. Skyller dock främst på att terrängen är så mycket värre där jag sprang den rundan än vad jag är van med i hemknutarna..

Det allra bästa med att träningen är tillbaka på schemat är att också maten blir så mycket bättre då. Har dessutom en enorm experimentlust igen och köpte lite nya råvaror på veckoslutets tävling. Mer om det coming up..  

Joggingeufori

Alltså vilken känsla! Klockan är alldeles för mycket för att jag ska vara vaken, men jag är på för gott humör för att vilja gå och lägga mig. 

Eufori över att vara tillräckligt frisk för att kunna jogga utan att avlida. Jag var inte ens nära på att avlida. Tvärtom var det de lättaste, skönaste 20 minuterna av löpning jag gjort hittills i mitt liv. Löpsteget liksom löpte, andningen fungerade finfint och tiden gick superfort. Kändes som att jag också rörde mig fortare än normalt. Nu var det ju bara en kort länk, men en skön sådan. Kan dagen faktiskt ha kommit då jag börjat gilla löpning? 

En ny vecka

Eftersom nystarter endast kan ske på måndagar (not!) så föll det sig lämpligt att efter sjukvilan ge sig iväg till gymmet. Ännu ett nytt träningspass drogs igenom och sviterna av det känns av idag. Under tiden i gymmet kändes det rätt... lätt? Klart övningarna i sig var tunga men det här passet saknar pulshöjande övningar, som min kära PT älskar att plåga mig med. Det gjorde hur som helst att passet kändes lättare att ta sig igenom - men om man ens lite får se träningsvärk som ett tecken på att man gjort något rätt så var nog passet hur bra som helst. Jag är så störtförtjust i att slippa räkna längre än till 10 för det första. Alternativt kändes det lätt för att jag samtidigt såg Vicki träna för fullt omkring mig. Jag fasar för dagen då hon tycker att också jag ska göra burpees med en jädra bosuboll, de jag gör nu är alldeles tillräckligt jobbiga. Med andra ord såg jag hela tiden bevis på att mitt pass kunnat vara betydligt mycket värre, men vissa gör ju det med den äran.. Det var trevligt då det var ett nytt pass att ha henne till hands om det varit något, samtidigt som det var motiverande att se hur lätt det kan se ut för de som kan och orkar lite mer än lilla jag. Och så småpratet lite i pauserna förståss, något jag inte är bortskämd med eftersom jag allt som oftast tränar ensam. 

Efter passet kom jag hem och var vrålhungrig. Klockan var väl runt 19 när jag slängde ihop kyckling. Ni vet hur jag sagt att upplägget sällan blir sådär restaurangsnyggt. Det blev det inte nu heller - men det var ju i alla fall pråligt under tillagningsskedet. Kyckling stekt i kokosolja passar utmärkt ihop med ananas. En favorit. Två timmar senare snurrade jag ännu ihop en smoothie på kvarg för att få dagens näringsintag under kontroll. Sen sov jag, mätt och belåten, med en massa bra mat utan socker i magen och en kropp som redan började känna av träningsvärk. Det blev den första riktigt ordentliga natten sömn på en dryg vecka. Vilken underbar känsla att vakna på morgonen och känna sig utvilad och pigg.  

Jag vågar inte högt säga att jag hoppas på en bra vecka, men nog på en bättre vecka. "Hoppas", inte "förväntar mig". Hur som helst så är motivationen hög, men kalendern är också fullpackad med en massa annat skoj. Planerade in träningen i veckan och det ser väl riktigt fint ut. Blir mjukstart med "bara" de pass som ingår i mitt träningsprogram men det är betydligt mycket mer träning än de senaste veckorna. Snälla vänner, håll tummarna nu för att planen håller!

Veckan som gått - träning v. 23

Måndag: Styrketräning helkropp + genomgång av nytt träningsprogram. ca. 2 timmar

Tisdag-Söndag: Synnerligen ofrivillig vila

Efter träningspasset på måndag var jag eld och lågor och riktigt bara sprudlade av träningsiver. Fullkomligt bortkastad iver vill säga. På tisdag började jag hosta, på onsdag hade jag tappat rösten. På torsdag kom snuvan i sällskap av stegring och sedan dess har jag bara försökt tillfriskna. Går väl sådär. 

Nu är en ny måndag här, träningsivern är kvar som tur, nu hoppas jag bara att kroppen ska orka träna också. Men den här gången vågar jag definitivt inte hoppas på en perfekt vecka, då kommer det bara något emellan. Efter två veckor av mer eller mindre frivillig vila är jag innerligt trött på mitt vardagsrum. Förr var jag mer än fine med att ligga på soffan och spotta i taket - men det där soffliggandet är inte längre en så stor del av min vardag. Kroppen vill röra på sig och jag börjar bli lätt nipprig av att bara vara. 

Sen var det ju det där med kosten också. Då man ska träna på eftermiddagen vill man inte äta något onödigt före - för det är ju onödigt när man sedan ska träna. När man nyss har tränat vill man inte äta något onödigt - för man var ju just och träna så då är det ju bara dumt att kasta bort ett fint pass. Vad jag försöker säga? Det är så svårt att sköta "äta bra och vila" utan att också få klämma in ordet träning där emellan. Jag fungerar helt enkelt så att om jag inte får träna så blir maten automatiskt sämre. Är det inte konstigt också att då smaksinnet ger upp på grund av flunssan, så är sötman den smak man känner av längst. Eller är det bara jag? 

Älskade rutiner - jag saknar er! Med hopp om en bättre vecka..

Upp som en sol..

Ni vet de där gångerna när man tänker att allt är så bra och inget kan gå fel. 

Jag: - Jestas vad allt känns bra idag. Kommer bli en super vecka. Inget kan gå fel nu!

Murphy: - Inte det? Vänt´ bara. 

10 minuter senare: grym hosta

60 minuter senare: huvudvärk

120 minuter senare: ont i halsen

180 minuter senare: ont i hela bröstet av all hosta

240 minuter senare: ont i magen av att ha hostat och svalt en massa luft 

1 dygn senare: Liemannen? Förhoppningsvis inte, men i den här takten så....  

Jag fattade poängen nu. Allt kan gå fel, bara man tänker tanken om något annat. Aldrig underskatta lagen om tings jävlighet. 

Om man nu ska se något positivt i situationen så skulle det vara att det här inföll idag, dagen efter världensbästaträningspass. Behöver inte oroa mig för att inte komma iväg till träningarna efter den här pärsen, men tills dess skulle jag verkligen inte ha någon lust att ligga still. Vissa saker går ju ändå inte att påverka så det är bara att snällt lida igenom den årliga sommarflunssan. 

Skrotig lycka

Efter en veckas gympaus såg jag igår fram emot att dra av ett skapligt styrkepass igen. Nya träningsprogram för kommande veckor skulle gås igenom och det passade mig utmärkt. Äntligen är det dags för färre repetitioner och tyngre vikter igen, jag gillar, för visst känner man sig lite tuffare bland det tyngre skrotet! :D 

Jag smålog och skrattade mig igenom hela passet, helt enkelt för att jag tyckte det var så himla kul. Det var knappt att ens burpeesarna fick smilet att svalna. Förvånande bra fixade jag de jäklarna, med en liten omändring efter att det ritschade otrevligt i ljumsken. Det gick som tur om efter en liten stund så det var ingen fara. Något som ändå var ännu mer förvånande var min utfallsgång. Här brukar vi snacka hatövning med avbrutna set, balansproblem, minimala vikter, stanna upp mellan varje steg och tårar i ögonen. Jag vet inte om det var jag eller Vicki som var mer förvånad över hur bra det gick nu. Efter första setet stod vi bara och tittade på varann tills jag inte kunde hålla mig för skratt. Vad hände? När lärde jag mig det där? Nu ser jag fram emot att kunna börja höja vikterna också i min före detta (!?) hatövning. Igen en gång en bra påminnelse om att all utveckling inte syns bara i siffror! 

Nu ser jag fram emot att göra om passet nästa vecka, göra en massa ökningar påföljande vecka och köra igenom det andra styrkepasset mot slutet av veckan. Jag är så glad att jag nästan ser fram emot löppassen också. Vad är det med mig idag? 

Träningsvärk? Jo tack. I bröstmuskler, nedre och övre rygg, rumpa, lår och sidomagmuskler. Vaknade på natten och kände hur jag fortfarande spände mig i hela coren. Hoppas på lika mycket resultat av det här träningsprogramet som av de båda föregående tillsammans, i alla fall verkar det lovande. Så länge som det känns så här roligt tror jag att "only the sky is the limit". Så bra känns det just nu. 

Veckan som gått - träning v. 22

Måndag: Vila

Tisdag: Vila / Massage

Onsdag: Shopping ~10 timmar

Torsdag: Vila

Fredag: Promenad 45 min

Lördag: Shopping 2 timmar

Söndag: Cykling 17 km, 1 timme 15 minuter

Shit vad lat hon varit, tänker ni nu. Jag nickar och säger "javisst, men det var - typ - meningen". Idag (måndag) kör en ny period med nytt träningsprogram igång igen, men innan dess fick jag en återhämtningsvecka då jag i pricip fick träna vad jag ville, om jag ville. Samtidigt hade jag en jädra massa att göra. Shopping inte en träningsform? Jodå - när jag shoppar är det nog det. Vi (jag och mamsen) gick allvarligt konstant i i alla fall 8 av 10 timmar och som bevis fick jag ont i benhinnorna. Hade sett fram emot en löptur på torsdag men risken för inflammationer och "såinihelveteontibenhinnorna" fick mig att avstå. Istället bad jag (läs: gnällde tills han gav upp) min sambo att cykla med mig till mina föräldrar på söndagen. 17 km krokig och krånglig sandväg. Utmärkt återhämtningsaktivitet i nya kläder och perfekt cykeltemperaur. Det var ganska underbart faktiskt. När jag funderade på att också cykla samma väg hem tillbaka fick jag dock under bestämda former ge efter för sambons önskan om bilskjuts (skjutsen hem var överenskommen redan innan jag fick honom att cykla mot målet..) men det var nog lika så bra. Sadelstolen på jobbet är alldeles tillräckligt obekväm redan som det är.. 

Shortsen ligger ännu i skåpet och väntar på ännu varmare dagar, men tröjan kom till användning. Har letat efter en löp/cykeltröja i evigheter. Finally found one!

Och ja - det blev shopping två dagar och nej jag är inte gjord av pengar. På lördag gick jag bara nuts i Punnitse&Säästä och köpte utöver det en hallmatta. Annars var jag enbart smakråd. Punnitse&Säästä är ju bara för bra förresten. Blev en påse lördagsgodis i form av nötter och torkad frukt (jaja - lite chokladöverdrag var det väl också..), kokosflingor för framtida kockerier och vaniljpulver.  Kändes som en förbättring mot mycket av den värdelösa mat jag ätit under veckan. Utan träning verkar jag ha svårt att komma ihåg att äta nyttigt.

Behöver jag säga att jag nu ser fram emot ett tufft träningspass i gymmet. Coming up, om bara några timmar!