Vardagsglamour

Den där garderoben. Jag upphör inte förvånas över att den alltid är lika tom oberoende av hur mycket av månadslönen som går åt till nya kläder. Förklaringen är naturligtvis att jag prioriterat vardagskläder och träningskläder och helt glömt bort de mycket få tillfällen då man lite skulle vilja piffa till sig. De normala lördagsfesterna fungerar i den här landsortshålan utmärkt i jeans och topp. Så i klänningsväg erbjuder garderoben inget annat än sig själv, med undantag för den där lilla svarta som borde passa till allt men som hittills inte passat en gång. Skyller mer på kroppsform än användningstillfällen. 

När jag stod och slet i alla kläder jag äger för att planera en outfit inför helgen tittade jag ner på mina fötter och visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Hur skulle jag möjligen kunna hitta en glamourös outfit för en dag då min vardag går fram i trasiga strumpor. Patetiskt. 

Bestämde mig där och då för att gå på totala baskläder (ja vardagskläder) och hänga på mig en massa julgransprydnader. Kanske piffa till det med någon tjusig frisyr eftersom mitt hår äntligen börjar erbjuda en längd som går att göra något av. För att fira det köpte jag tillbehör och fixade till mitt livs första donut. Spretigheten skyller jag på att gårdagens militärpressrelaterade träningsvärk förbjöd mig att lyfta hemskt mycket på armarna..

Så går det då man prioriterar att vara röd, svettig och bekväm till skillnad från att bry sig om sitt lite piffigare jag. Jag lovar bot och bättring och ska försöka ge mig in också i de ovana butikerna i jakt på festkläder nästa gång jag åker iväg på shopping. En vacker dag kanske jag också kan följa en dresscode! Tills dess får min glittrande personlighet *krhm* stå för glamouren..

Spännis wannabe

Har misskött bloggeriet en tid, så det värmer att se att ni pliktskydligt ändå tittar förbi så gott som varje dag. Ska försöka skärpa mig.

Jag är på gång igen nu. Skadorna känns läkta, men jag ropar inte hej förrän veckans konditionspass också gått av stapeln. Det har varit två tröga veckor men nu tycker jag det känns bra och kul igen. På tre dagar har jag dragit av två rejäla styrkepass, båda sådana som ger flera dagars träningsvärk. Att benpasset skulle ge ömma muskler hade jag väntat mig men att överkroppspasset skulle få armarna att skaka ännu ett dygn senare hade jag inte riktigt räknat med. 

I benpasset hade jag blivit tvungen att gallra i övningarna senaste veckor så att få träningsvärk av de övningarna jag vilat från överraskar ingen. Överkroppspasset har jag i princip inte ändrat på just alls och det har inte på länge gett mig rejäl träningsvärk. Jag undrar om tidsbristen som tvingade mig korta av vilorna mellan setten kan ha med saken att göra. Pennan darrar (ja inte nu precis, men då jag t.ex. jobbar) och så gjorde även kameran under passet.. krhm.

Nu väntar jag ju  mig inte att skillnader ska komma särskilt fort, men jag ser en liten utveckling, i synnerhet på axlarna, och lite på gäddhänget. Visst har formen ändrat lite också, men det är troligen sådant bara jag själv ser. Eller inbillar mig att jag ser. Den översta bilden är alltså den nyare, bör tilläggas.. Men jag sticker inte under stol med att jag är väldigt spänd på vad mätningen ska visa på måndag. Såpass spänd att jag utan problem klarat veckan såhär långt utan ett korn tillsatt socker.. 

Tänk om..

..det fanns en mataffär som tänkte tvärtom. Som läste alla undersökningar om hur människan fungerar under butiksbesöken och gjorde det som inte genrerar störst kassaström. Undersökningar visar att vi ofta kommer in i affären med föresättningen att köpa god, hälsosam mat. Därför dras vi som flugor till en grann och fräsch grönsaks- och fruktdisk. Mjölkprodukter hör till de flestas vardagsmat och ställs därför längst in så att man som konsument måste röra sig förbi så många andra produkter som möjligt. Vid kassan börjar vi vara trötta, irriterade och ha lägre blodsocker så där är vi mest benägna att plocka på oss impulsköp, helst av den sötare sorten. 

Tänk om det fanns en matbutik som ville sina kunders bästa. Som satte sötsakerna där man plockar av dem endast om man verkligen vill ha dem, istället för att man ställer dem vid kassan så att man inte kan låta bli då man i minuter köat vid godisställningen. Och behöver faktiskt också ställen som posten sälja godis? Behöver det finnas läskautomater i skolorna? Behöver vi ständigt lockas till onödigt socker?

Jag tror inte höjda skatter och liknande hjälper, men att sluta se pengar som något viktigare än människors hälsa skulle kunna ha en effekt. Pessimist som jag är tror jag inte att beslutsfattarna bryr sig ett skvatt om övervikt, diabetes och sockerberoende. Det de bryr sig om är att genom att höja skatten på något folk ändå kommer köpa bara de lockas tillräckligt. 

Och då pratar vi ännu bara om det uppenbara sockret. Don´t even get me started on att börja prata om det dolda sockret..

Jag blir bara så arg på världen ibland. 

Veckan som gått - v. 19

Måndag: Yoga 40 min

Tisdag: Styrka underkropp 1,5h

Onsdag: Vila

Torsdag: Styrka överkropp 1,5h

Fredag: Promenad i Sthlm

Lördag: Vila

Söndag: Vila

Totalt: Träning 3,5h + promenader under resan

Japp, japp så såg den senaste träningsveckan ut. Inte särskilt imponerande men den liknar ändå planen jag hade för veckan. För att jämna ut för utebliven träning på grund av skadan i foten bestämde jag mig för perfekt matvecka fram tills avfärden på torsdag och det höll jag faktiskt till punkt och pricka. Viktmässigt var jag ner nästan till mitt "all time low" också. Fyra inte-så-perfekta matdagar följde men gav ändå uppgång bara på 0,8 kg. Egentligen gick kryssningen bra utan så stora utsvävningar, några få drinkar, lite godis och ett par efterrätter. Och en massa färsk frukt (älska special-frukost!). Morsdagsfirande i dagarna två var nog den större boven i sammanhanget. 

Foten mår absolut bättre, men är inte 100% återställd ännu. Ger den några dagar till med bara styrketräning men nu ska jag igen försöka ta med alla de övningar jag skalat bort den senaste veckan. Om det känns bra vill jag mot slutet av veckan igen ge mig ut i löpspåret. Armbågen är till all tur sig själv igen, har inte ens kommit ihåg att den finns till de senaste dagarna. 

Rörlighetsträningen blev i princip borta den här veckan, men ersattes i alla fall till en del av nybörjaryogan. Skönare och roligare än jag trott faktiskt och jag var riktigt trött i synnerhet i axlarna då jag var klar. Dessutom gjorde jag en rejäl rörlighetsboost innan styrkepasset. 

Nu börjar en ny vecka igen, med sikte på att få in alla träningspass och samtliga övningar. Dessutom satsning på fem bra matdagar innan nästa tjejmiddag som infaller på lördag. Nu har jag en klar morot då det snart vankas inbody-mätning igen, hoppas på bättre resultat än föregående gång!

Korkad?

Ofta stämplas jag som lite korkad, lite besatt och framförallt lite högfärdig för att jag satsar på min hälsa. Jag försöker röra på mig ungefär fem dagar per vecka och äter så hälsosamt jag bara orkar. Det genererar  ofta konstiga blickar och glirlingar. Ibland försöker jag dessutom kombinera det jag tycker är ett ganska hälsosamt liv med att vara lite social. Ibland springer jag kanske till, eller kommer från gymmet direkt till, något ställe (ja ingen ha dött av lite svett och röda kinder). Då är kommentarerna än flera. 

Samtidigt kan jag inte låta bli att ställa en motfråga: Är det jag som är korkad som väljer fötterna som transportmedel nu som då och dricker en slät kopp kaffe? Eller är det de som ifrågasätter min livvstil medan bordet brevid dignar under skräpmat, godis och läsk, 5 dagar per vecka?

Skräpmat, godis och läsk är saker jag inte vill ska höra till min vardag utan de ska vara undantag i vardagen. Jag tycker det är ett sundare val än att tvärtom låta skräpet höra till vardagen medan motion och hälsa hamnar bland undantagen. Alla dagar lyckas det inte, men det är något jag vill sträva till. Det gör mig inte korkad.

Veckan som gått - träning v. 18

Måndag: Vila

Tisdag: Jogging 25 min + PW 15 min

Onsdag: Vila

Torsdag: Rörlighetsträning 20 min

Fredag: Vila

Lördag: Vila

Söndag: Motioncykel 15 min, styrka överkropp 70 min

Totalt: 2 timmar 25 minuter

Sjukvecka. En massa kroppsdelar som säger upp kontraktet. Jag får väl vara glad åt det lilla, lägenheten är fin och städad och jag har haft tid att pyssla med en hel del annat smått än att träna. Sen att det i alla fall står två timmar istället för noll på totalt känns bättre än inget. I synnerhet att jag fick avsluta veckan med ett bra pass var finfint!

Nu inleds en ny vecka och den kan väl bara bli bättre. Har en plan jag ska göra mitt yttersta för att följa. Den börjar med tre perfekta dagar.. Så perfekt det kan gå med endast en fullt funktionerande vrist. Jag får ta dagarna som de kommer träningsmässigt, men att ge upp finns garanterat inte med på kartan! 

Kära styrkepass

Hopplahej, upp tillbaka på hästen (cykeln). Kan man inte springa så får man väl ta följande alternativ då. Hoppas det fortfarande känns som en lika god ide imorgon! 

Efter passet kändes det i alla fall huur bra som helst. Var lite rädd att det skulle kännas jobbigt att komma igång igen efter vilan, fastän det bara gått några dagar. Men än får jag vara försiktig med foten, vill inte riskera att ha ont längre än nödvändigt, så får vara lite snäll med den. 

När jag efter gårdagens vinpimpling vaknade med skallebang kändes nog ett gympass avlägset men jag var ju illa tvungen eftersom jag hade inplanerad gymdate. Bra så för nu känns det så superbra. Lite extra bra efter en rejäl portion klottigt kvällsmål. Men blåa läppar är väl trendigt? Eller?