Det manliga sällskapet som satt på terassen med sina stop skämdes tydligen över oss när vi fick för mycket spring i benen och tog till att börja leka. Man är ju aldrig äldre än man känner sig! Dessutom ska man vara sig själv, också om det råkar vara på en offentlig plats..
måndag 30 juni 2014
Veckan som gått - träning v. 26
Måndag: Vila
Tisdag: Styrketräning helkropp 75 min
Onsdag: PW 25 min + Jogging 35 min = 60 min
Torsdag: Vila (blodgivning)
Fredag: Styrketräning helkropp 75 min
Lördag: Vila
Söndag: Jogging 20 min + promenad 25 min + core 10 min = 55 min
Totalt: 4 timmar, 25 minuter
Inte heller denna vecka fick jag in mer träning än den som fanns i planen, men det har ändå varit en riktigt bra träningsvecka. Bland annat lyckades jag öka rejält i vissa styrekövningar och också ta bort gå-intervallen i mitt ena joggingpass så att jag nu håller mig till joggingen längre tid i sträck. Omväxling förnöjer.
På tal om omväxling (såg ni åsnebryggan) så fick jag lite miljöombyte i helgen då vi gav oss ut i skärgården en sväng. Bara för ett dygn, men oj vad ett dygns lugn och frid gör gott för själen. Känns som att batterierna, som var så gott som urladdade på fredag, igen är ganska nära 100% trots att det är måndag.
Eftersom det var ett så naturskönt ställe fick jag feeling och tackade mitt förutseende för att jag fått med mig löpdoijorna och sportbh:n och gav mig ut på länk på söndag innan vi skulle åka hem. Bör dessutom påpekas att bilderna ovan togs på lördag, på söndag duggregnade det hela dagen. Ännu för ett år sedan hade det nog inte hänt att jag gett mig iväg och jogga istället för att ligga i soffan och snarvla med kompisarna. I synnerhet inte en ledig dag mitt ute i ingenstans, fastän det egentligen är där det är som skönast att springa. Min belåtenhet visste inga gränser när jag sedan ännu plankat klart och ställde mig i källarbastun med handfaten. Ibland är lugnet en mycket större lyx än dagens bekvämligheter som rinnande vatten.
lördag 28 juni 2014
Livräddande gymråtta
Igår gjorde jag debut som blodgivare. Något jag länge velat, men det är en sådan där sak som man behöver någon som tar en under armen och säger "-nu far vi". Var såklart lite nervös men det blir liksom lättare då man har med sig någon som från tidigare vet hur det går till. Nu med facit i hand vet jag ju att det var piece of cake och så värt det med tanke på det goda samvetet efteråt. Alla var jättetrevliga och i med att jag dels var första gångare och dels har rätt lågt blodtryck så pysslade de om mig lite extra och var måna om att jag mådde bra. Mådde alldeles utmärkt.
Idag mot eftermiddagen kände jag mig lite hängig. Skyllde lite på blodgivningen, men i själva verket var det nog mest bara lättjan som pinade. Visste att jag borde träna, men hade egentligen ingen lust. Konstigt nog hade jag till och med hellre tagit en joggingtur än att ta mig till gymmet. Men, det är inte bara de passen då man är pigg som en lärka och motiverad av attan som gör nytta. Kanske är det ännu viktigare att också se till att komma iväg de dagar då det inte känns sådär jättekul.
Jag kom iväg till sist, men intalade nog mig själv lite grann om att det kommer gå jättedåligt, jag kommer vara jättesvag på grund av blodbrist och så vidare. Ännu under uppvärmningen kändes det trögt så jag bestämde mig genast för att göra undan det jobbigaste först. När jag märkte att jag klarade mina burpees ens lite bättre än gången förut fick jag liksom ny kraft och började tycka att det var lite kul ändå. Plötsligt hade jag ökat vikter i samtliga övningar förutom en (också de med kroppsvikt...krhm...dock mindre frivilligt..). I stångrodd och tricepspress ökade jag hela 5 kg i varje set, verkligen inte så illa. Till och med knäböjen gick snäppet djupare än normalt, fast där med lite lättare vikter för teknikerns skull. Med andra ord blev passet som jag hade absolut noll förväntningar på en riktig vinnare. Jag gjorde klart passet nästan 15 minuter snabbare än normalt och förbränd ändå över 400 kcal. Det är sällan jag numera kommer upp i sådana siffror med ren styrketräning.
Ett tecken på att det varit ett lyckat träningspass är då håret ser ut som "en trassliger höna i en vinder vindsglugg", som min pappa skulle säga på bred västnyländska. Inte ens mitt invisibobble hårband klarade av att hålla den relativt nyslingade tofsen på plats.
Till sist ett hårtips: Jag var inte 100% nöjd med blekningen i mina slingor då jag kom från frissan, men det utmärkta silverschampoot jag köpte med mig hem fixade till nyansen efter ett par tvättar. Lysande grejer, nu känner jag mig lagom sommarblond igen! Bonus för annorlunda förpackning.
![]() |
| Kevin Murphy, Blonde Angel Wash |
torsdag 26 juni 2014
Passa löppasset? Nejdå
Såväl träningsmotivation som löplust var som bortblåsta igår. Det var egenligen meningen att jag skulle ha haft vilodag, men eftersom jag idag (torsdag) ska göra ett försök att få gå och ge blod så tvingades jag skuffa fram vilodagen med 24 timmar. Med långa tänder drog jag fram compeed-plåstren och tejpade för mina gamla blåsor som tydligen vägrar läka ihop helt om jag fortsätter springa utan tåplåster. Ovanpå dem mina sprillans kompressionssockor, lite andra kläder och iväg.
Jag hade ett nytt löppass med 35 minuters jogging, till skillnad från tidigare 10 + 20 min. Jag bestämde redan då jag startat att jag nog måste springa någon annan rutt än normalt. Varför?
1. Omväxling
2. Skulle jag springa samma som normalt så skulle jag vilja börja gå efter 10 minuter som jag är van.
3. Eftersom 35 minuter är rätt länge ändå så går tiden fortare om man kan springa och glutta in lite på andras gårdar, spana på hus osv.
4. Jag vill hålla mig till en rutt där jag hela tiden hade nära till bekanta eller till allmänna utrymmen då jag inte till 100% litade på att löparmagen skulle hållas väck.
5. Jag ville springa där det finns folk, helt enkelt för att man ju inte slutar springa så länge någon kan se att man ger upp.. Den som känner igen sig nu kan säga hepp..
Den nya rutten gick riktigt bra fastän största delen var på asfalt. Tyvärr missberäknade jag sträckan lite så det slutade med att jag sista 10 minuter gick i ziczac genom "skogen" på olika stigar, för att fördriva tid. Det såg ju lite roligt ut på kartan som min GPS ritar upp. En stor fin rund rutt runtom stan som avslutades med ett trådnystan just innan stopp. Och jo, jag vet hur man tar en skärmdump, men jag vill behålla såpass mycket anonymitet att jag inte avslöjar exakt hemadress..
Eftersökta jeansjacka
Jag har mycket skarpt ogillat jeansjackor men för en tid sedan sade det *pling* i mitt huvud och jag kom på med själv med att sukta efter en jeansjacka såå mycket. Då man vill ha något hittar man ju oftast inte det man söker på lång, lång tid.
Nu hann det bara gå några veckor innan jag i DinoDina sprang på den perfekta från Cheap Monday. Ytterligare ett klädmärke vars storlekar mest skrattade mig rätt upp i ansiktet tidigare, och som nu återfinns i min garderob. *krux i rutan* onsdag 25 juni 2014
Sluta slarva med maten, kvinna!
Det måste bli ett slut på den här dåliga kosten jag fått i mig sedan en tid tillbaka. Magen har varit i så gott som konstant uppror de senaste veckorna och igår fick jag bekräftat att orsaken stavas IBS. IBS och dåliga kolhydrater går inte ihop, så det ger mig ännu en orsak att hålla mig till min "typ LCHP-kost".
Från och med idag lovar jag dyrt och heligt att undvika sötebröd, vete, råg, baljväxter mm. mm i alla fall i vardagen. Jag vill må bra igen, så bra det går, och nu vill jag experimentera fram exakt hur bra jag kan må genom att följa en vettig diet.
Det skulle ju inte skada om det sku ta midsommarhelgens pluskilo med sig på vägen också.. Känner mig inte alls beredd för bikinisäsong nu, så mig passar det kalla vädret finfint. I alla fall ytterligare två veckor framöver..
Fick höra en vits av en kund idag. Han varnade mig innan för att det var världens sämsta vits. Bara därför känner jag att jag måste få dela med mig (den är alltså verkligen superdålig, vilket i min värld gör den svinrolig) :
En man besökte läkare för att han i vänster öra hade en banan,
i höger öra en gurka och i näsan en citron.
- Snälla doktorn, vad är det för fel på mig?
- Få se nu, ja, det ser ut som ett klart fall av felaktiga matvanor.
*Fniss, fniss*
En bildhög från föregående vecka
För att bloggen ska komma ur sin torka. Ett fullständigt onödigt kollage med bilder från förra veckan.
Som nämnts köpte jag lite produkter från Cocovi i samband med crossfit-tävlingarna. Bland annat kom jag hem med Chia-frön. Den första gelen jag gjorde blev alldeles för stampig då jag missberäknade hur mycket vatten de små rackarna kan absorbera, men det gick ändå att äta tillsammans med kvarg-yoghurtblandning och färsk frukt. En liten klick mixades också ner i Smoothien jag gjorde en annan dag. Jag hade aldrig trott att jag skulle bli en sådan där smoothieälskare, men plötsligt hitttar jag mig själv i köket, var och varannan dag med en stavmixer i handen. Gott och lättkonsumerat.
Men, än har jag inte hittat något riktigt lyckat sätt att tillreda chia-fröna. Eftersom jag vet att här bland läsarna finns personer med betydligt mycket bättre kunskap i det än jag så ser jag fram emot goda recept i kommentarsfältet nedan. Tack på förhand! ;)
Lyxen i vardagen kom bland annat av ett efterlängtat besök i frisörsalongen. Ut ur Kronans fräscha salong kom jag lite blondare, med okluvna toppar och ett moln av väldoft omkring mig. Från frissan hann jag som snabbast hem en sväng innan jag drog iväg på styrelsesupé till en lokal restaurang. Underbart vackra upplägg och till största del lyckad mat. Tyvärr föll varmrätten, och då i synnerhet såsen, inte mig i smaken.
Sist men inte minst. Kokos. Kokos. Jag har blivit störtförälskad i kokos (med undantag för kokosvatten). Kokosflingor återfinns på mina smoothien, i mina smoothien. I stekpannan huserar kokosolja, liksom i vissa bakverk. Raw-barer med smak av kokos. Proteinbarer med kokos. Kokos, kokos.. Köpte till och med ett helt naturligt Schampoo från Delitukku som doftar kokos. Nämnde jag att jag tidigare ogillade kokos i samtliga former - även doften?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)








