Storleken räknas visst

Jag sitter här med ett stor leende på läpparna efter att igen en gång ha konstaterat att storleken verkligen har betydelse. 

Vad trodde ni jag pratade om? Naturligtvis mina nya "kontorskläder" för sommaren i storlek 38. Det känns så otroligt underbart att inte längre vara i storlek 44/46 och ofta hamna lämna snygga kläder i butiken för att storlekarna inte var stora nog. Det får vara ett avslutat kapitel, för nu förklarar jag mig själv vara en klockren 38/40 som hittar passliga kläder i de flesta vanliga klädbutiker. No more plus-avdelningar för mig. Sade jag redan att det känns bra. Jäkligt bra. 

Förfärliga, hemska bild på mitt gamla jag som jag ALDRIG vill återgå till. Att se den här bilden gör mig lika illa till mods varje gång, eftersom alla känslor från då ramlar över mig som stora hus. Det dåliga självförtroendet i synnerhet, och min konstanta gnällighet som berodde på bitterheten jag kände på precis allt. Bitterheten som i mångt och mycket bottnade i min dåliga självkänsla. Bitterheten som gjorde mig avundsjuk på alla andra. Bitterheten som åt upp mig inifrån. Jag är så jävla glad, och stolt, över att inte längre vara den där personen, och få saker är så bra påminnelser som klädshopping. 

Följande positiva (den bästa!) grejen är att det blir veckoslut nu, då jag får träffa både saknade vänner och släktingar. Och en stugvänlig vin"flaska". Trevligt veckoslut!

Earth old man

Män i matbutiken är rätt ofta lätt borttappade, och ibland händer missöden. Missöden som att chokladsmakande Weetabix (en av mina laster) under hemfärden förvandlas till vanliga, trista, smaklösa Weetabix. 

Dagens lärdom: Allt blir gott med färska jordgubbar. Man måste ju älska sommaren!

ps. Rubriken = jord gubbe

Fynd och sura bilder

Känslan av att ha second hand-fyndat ett vad det verkar helt oanvänt klädesplagg, som utan att prova sitter perfekt, är i en av mina favoritfärger och är superskön. För två eurosar. Brukar aldrig hända mig, så det var på tiden!

Sen var det ju det där med bilder. Jag knäppte av tre bilder, och eftersom min telefon har ryck och inte vill spara bilder så skickade jag dem genast till min e-post. Av de tre bilderna såg jag glad ut på två och sur på den tredje. Gissa vilka två som försvann på vägen till e-posten? Så, jag är inte alltid en sur jävel, det är bara min kamera som motarbetar mig på mycket hög nivå.

Om att hålla på med ovana sporter

Någon gång för länge sedan (ja, vi pratar om ca 10 år här..) så var jag rätt ivrig på att hobbyspela tennis. Med hobbyspela menar jag att vi var några kompisar som spelade nu och då, mest genom att bolla fram och tillbaka och få lite motion. Poängräkningen är och förblir ett mysterium. Hur fan tänkte de där, liksom?

Nåväl, en väninna som alltid varit tennisbiten har erbjudit sig att ta mig med och spela någon gång snart så jag ska få prova på det igen. Problemet ligger i att man måste vara medlem i någon tennisklubb för att få tillgång till banor, så det är lättast att åka med någon som är medlem. Anyhow, jag letade upp min gamla tennisracket och tog en match mot garageväggen i mitt föräldrahem.

Efter några minuter hade garageväggen tagit kål på mig, jag var helt färdig men tyckte ändå det var skitkul. Men, sedan lade garageväggen in dödsstöten. Plötsligt böjde sig hela huset ner och slukade upp min tennisboll på taket. Jag förstår verkligen inte hur det kunde ha gått till annars... 

Så, när jag började hade jag en racket och tre bollar. Efter att ha fått storstryk av garageväggen äger jag en racket och två bollar. Takhelvetet, eller närmare bestämt takrännan glufsade i sig min boll. Tror jag. Den är i alla fall spårlöst försvunnen. 

Kom osökt att tänka på ordspråket: Skomakare, hålls vid din läst.

Men så lätt ger jag mig inte. Jag ska prova på att spela tennis igen, mot någon annan än garageväggen. Punkt.

Fusket

Här ska man då låtsas skriva någon form av träningsblogg för att inspirera både sig själv och andra. Det har jag visst glömt.

Med resor, semester och midsommarfirande har jag liksom tagit en paus. Ätit gott, sovit mycket och närmast tränat lugnt genom att simma och ja....sola...

Vikten har inte gått uppåt trots det så jag är nöjd och nu då jag börjat jobba igen så kommer ja förhoppningsvis tillbaka i rutinen igen. I alla fall måste jag se till att laga min mat själv en tid igen. Jag har varit så otroligt bortskämd så jag fått äta ute eller hos föräldrar eller vänner i flera veckor nu. Tror jag allvarligt har lagat mat hemma två dagar på två veckor.

Det chockar mig nästan lite att jag inte gått upp en massa trots det. Jag brukar ju hålla rätt bra koll på mina kalorier då jag lagar mat själv men nu har jag inte kunnat göra det och det känns ändå inte som att jag tappat kontrollen. Kanske börjar det äntligen sitta i benmärgen nu. Dessutom är det rätt hälsosamt för mig att märka att världen faktiskt inte går under fastän jag tvingas släppa kontollen, och att en glass (eller 4) en dag inte kommer släppa av mig på hållplatsen för +100kg på en dag heller. Långsiktighet och tålamod har krävts för att komma hit, så så fort kan det inte gå att hamna tillbaka. Sunt tycker jag!

Idag ska jag komma igång med mitt nya träningsprogram också. Måste se till att inte planera in några avancerade aktiviteter för morgondagen för jag räknar med att ha ont. Rejält.

Guess who´s back

Hej och hå, jag är tillbaka från resan. Rödare/brunare i ansiktet än någonsin och med lite extra mat, godis och vätska i kroppen. Men jag mår som en prinsessa och dessa lediga dagar har verkligen gjort gott åt min trötta lekamen. 

Efter träningen idag återfick jag dessutom en massa energi. Enligt hörsägen syns det att jag gillar att träna, och ja det gör jag verkligen! Nu bestämde jag mig dock för att 6 veckor med samma träningsprogram får lov att räcka. Dels för att jag har en massa nya övningar jag vill börja jobba med nu, men också för att det gått åt pipsvängen med programmet denna vecka då halva veckan spenderades på Gotland, och dagens träning blev lite....annorlunda. 

Varför blev träningen annorlunda, undrar ni nu. (säg jo bara..)

För att jag inlett "projekt-PT". En win-win situation (hoppas jag) där jag får prova på hur det är att lära ut saker till och jaga på någon annan, samtidigt som "offret" hoppeligen når sina egna mål med lite hjälp från min sida. Så, idag tränade jag genom att visa spännande övningar för min "klient" som vi sedan pusslade ihop till ett träningsprogram. I alla fall tillfälligt, för att se hur det känns en tid framöver. Vidare höll jag en LÅNG monolog om hur jag tänker kring mat och dieter, och vad som fungerat för mig. 

Jag är så excited (kommer inte på något vettigt svenskt ord nu..) över hela den här grejen, mest för att jag hade skitroligt idag då jag fick dela med mig av det jag brinner för, men också för att jag är helt övertygad om att den här tjejen kan vad som helst bara hon vill det. Det ska bli så otroligt intressant att få följa med henne och se hur det går. Kanske kommer det uppdateringar angående det här också längs med.. 

Kenolandet och experiment

Här kommer det råda bloggtystnad några dagar nu eftersom jag strax sätter kosan mot kenons förlovade land - Gotland!

Innan jag far ska jag berätta om ett av mina experiment i gymmet igår, jag tog liksom chansen då jag var helt ensam i gymmet i över en timme. Tidigare klagade jag över att det i mitt gym inte finns en maskin för assisterade chins men nu hittade jag ett gummiband som klarade samma funktion, i alla fall nästan. 

Fick dock stå och klia mig i huvudet lite över hur jag skulle nå upp med fötter eller knän i gummibandet men det löste sig sedan med en bänk. Men satan vad tungt det är med chins och pull-ups också med assistans. Outch!

Sedan, efter resan börjar ett småintressant projekt. Ett experiment för framtiden kan man väl säga. Mer om det sedan :) 

Nu ska jag pressa ner träningskläderna i väskan ännu och sedan iväg. För ja - jag har kollat att båten har både gym och simhall. Semester ja - men det ska inte innebära viktuppgång nu då jag är så fruuuktansvärt nära mitt mål. Och så är det ju så förbaskat härligt att träna, så det så!