Kapitel 2 - vintern

Förr eller senare måste otur vända eller hur? När termometern plötsligt visade -26 och det började snöa, var huset klart och vi njöt av tillvaron. På nyårsafton firades inflyttningsfest i goda vänners lag (och volym 2 med härliga kvinns i februari). Sambon var själaglad åt att ha en gård att skotta snö på.

Julbocken Ture. Tur-e. 

Vad kunde väl göra livet ännu lite bättre då? Att springa ut, i bara tröja i -26, till nämnde snöskottare för att vifta med en sticka med två granna streck på? Jajjamän!

Efter det följde ett par veckor av ömsom glädje, skräck och väntan innan tidig ultra som visade att ett litet hjärta nu pickade, på alldeles rätt ställe.

Så, det var snabbspolningen av vad som hänt sedan bloggen tystnade. Bloggen må ha varit tyst, men livet har minsann inte varit händelselöst för det. <3

När allting faller

Den här bloggen började som någon form av tränings- och motivationsblogg. Som så många andra så slutade jag skriva då det blev jobbigt. Här följer en (bort?)förklaring.. 

Som jag vid flera tillfällen nämnt så var förra året inget bra år för mig. När 2014 tog slut var jag on top of the world. Jag hade nästan nått min målvikt, jag var mer vältränad än någonsin tidigare och var glad som en lärka. Sedan tog tiden med min härliga PT slut. Jag hade kunnat fortsätta som tidigare, men man kan väl säga att livet kom emellan. Jag blev sjuk. Det som började i lycka slutade i utomkvedshavandeskap och jag blev mer eller mindre sängliggande i över en månad. Jag kom "lätt" undan trots allt, men det var en psykisk påfrestning. Alla som någongång har hängett sig åt tröstätande vet resultatet av att ligga ner en månad och vara ledsen. Efter det var det minst sagt svårt att ta sig "upp på hästen igen" men sakta kom jag in i gamla vanor men aldrig upp i den tidigare träningsmängden. 

När väl sommaren kom började jag må bättre, men då tog det inte länge innan följande bakslag. Jag blev gravid igen. På grund av det som hänt slutade jag genast träna, livrädd för att skada mig ifall det igen satt på fel ställe. Ett litet tag senare fick jag missfall igen och var tillbaka på botten. 

Egentligen kan jag inte säga att jag ens kommer ihåg så hemskt mycket av 2015. Gjorde jag många roliga saker? Jag vet inte om jag egentligen tyckte något var riktigt roligt längre, gick nog till en viss del i dvala. Bara att hålla uppe fasaden någorlunda var påfrestande. 

När hösten kom bestämde vi oss för att börja på ett nytt kapitel, det var det ni fick läsa om igår.  I samband med flytten sade jag upp mig från mitt älskade gym i ekenäs. Vägen dit blev för lång för att det skulle vara praktiskt. 

Jösses vad ett gym kan göra för motivationen. Jag böt alltså till ett annat gym på annan ort. och vantrivdes som attan. Nu har jag sagt upp mig också från det, och kommer satsa på hemmaträning och feelgood en tid framöver. Jag vill hitta rörelseglädjen igen. Glädjen i största allmänhet. Men det får bli nästa kapitel.. 

Kapitel 1, Hösten.

Jahapp, som ni märker går jag inte att lita på för fem röda lingon. "Hörs om en vecka".. Ibland går tiden helt enkelt lite fortare än annars.

Hösten, vintern och våren vågar jag påstå att har varit de mest hektiska i hela mitt liv. För att börja någonstans så inleder vi med hösten som första kapitel i denna lite för långa saga. Det jag inte berättade efter inlägget för en vecka sedan *host host*, var att vi gick och blev husägare, till vårt drömhus ute på landet. Det förmodlligen enda positiva med år 2015. 

Oktober gick åt till konditionsgranskning, köp, sukta efter inredning o.s.v. I november fick vi nycklarna och kunde börja varva de otaliga inhandlingresorna med de ändringsarbeten inne vi bestämt oss för (och så lite till som kom på vägen..). Mycket gick att åtgärda med skurborste och tvättmedel, men vår smak gick väldigt mycket stick i stäv med tidigare ägarens. En i princip total ytrenovering gjordes från och med november och pågick tills början av Januari. Endast badrum, toalett och gästrum undkom större ingrepp. Alla andra rum fick byta tapeter och färg och nu ser det till 90 % ut som vårt drömhus även invändigt. Större projekt som badrum och kök sitter på "ca 15-års åtgärdslistan".

Gästrum. Inte det mest självklara tapet- och färgvalet - men orka fega :) 

Det viktigaste flyttlasset, det vill säga madrasserna, gick medan ännu bara sovrum, badrum och hjälpkök var klara. Hälften av köksinredningen stod i princip som en tillfällig köksö mitt i köket och resten av rummen var fullkomliga arbetsplatser. Slipdamm på de mest konstiga ställen men vi firade i alla fall självständighetsdagen i vårt alldeles egna hus - eller hälften av det.

Absolut inget var på sin egen plats - undagtaget jag, sängen och godiset.. 

Hösten kom och gick med en väldig fart, vi hörde knappt hur det ven i knutarna och hur regnet smattrade på taket på grund av kompressorer och andra verktyg som gick i ett. De enda gångerna jag ens tänkte på att det var höst var då madrasser och soffa skulle flyttas - naturligtvis i fullkomligt ösregn. Eller när jag som bott hela mitt liv på landet, med undantaget gästspelet i Ekenäs City på 7 år, var mörkrädd som attan. Jösses vad rädd jag var åt minsta lilla ljud. Vindflöjeln som gnisslade i vinden fick sambon snällt klättra upp och smörja. En enligt mig skrämmande staty fick flytta. En grå hund som plötsligt stod bakom mig i mörkret och regnet en dag blev förmodligen ännu räddare än jag som skrek till i högan sky, den har inte synts till sedan dess i alla fall. Sorry vovven.. 

Jag säger var mörkrädd - det är lätt att säga nu då dygnets flesta timmar börjar vara ljusa, men jag hoppas ha vant mig lite innan nästa höst kommer. Att knycka sig för allt och lite till kan inte vara bra för pumpen..

Det var hösten och kapitel 1, för hus och renovering var precis det enda som fanns just då. 

Tystnad råder..

Här är tyst igen, men det är bara för att det händer så himla mycket nu, både i den positiva och i den negativa kategorin. Vad gäller den positiva kategorin så återkommer jag om ca en vecka. I´m so excited, ou I just can´t hide it... la la lala..
                                         

Ett annorlunda dygn i Stockholm

Det här blir en snabbspolning av veckoslutet i Stockholm.

Tillsammans med ett 60-tal kollegor åkte vi plåtburk (Viking Grace - usch vad jag ogillar!) över till grannlandet. Vi åt buffé på båten men slapp trängas där till frukost - den fick vi på hotellet där vi skulle sova. 

Dagen spenderade jag och en av arbetskompisarna med att hälsa på djuren på skansen. Det är alltid roligt, och det är med skräckblandad förtjusning man kollar på krokodiler, hajar och ormar. Vid spindlarna drar jag gränsen och springer förbi med händerna för ögonen. Dock tycker jag att någon borde lära skansens inneboende lite hyfs..

Inte särskilt ivriga typer, de bara sov fastän de fick gäster. 

De här hornförsedda typerna kunde inte heller uppföra sig. Min kamera fotar två bilder i serie och ni ser ju vad den ena typen tog sig för genast jag hann ta den ena bilden.. 

ja.. dom här är ju inte särskilt generade de heller..

Nåväl, efter att nästan ha traskat slut fötterna på skansen tog vi oss sedan tillbaka till hotellet med djurgårdsfärjan till gamla stan och gick via några butiker där vi inte köpte ett jota. Det finfina hotellet låg vid Stureplan. 

Sedan var det dags att klämma in fötterna i klackskorna och ta sig till resans höjdpunkt. Dinnershow i Golden Hits. Det var god mat, härlig stämning och skitbra show! Här tänker jag inte berätta desto mer ingående - istället rekommenderar jag att varenda kotte åker dit och upplever det själva. Så himla kul! Dagen avslutades inte sämre då man fick dansa bort natten till alla tänkbara årgångars musik i genren "schlager och svensktopp".  Åk till Golden Hits, jag kommer också gärna med som sällskap!

När söndagen kom kändes det som att fötterna sprungit maraton och huvudet var kanske heller inte i toppskick. Det var inte det piggaste gänget som åkte hem efter bara ett fåtal timmar sömn, men desto flera timmar av skratt och hålligång. När flyget hem var försenat med en timme kändes det oöverkomligt och egen säng var alldeles sällsynt saknad. Men fastän måndagen var lite tung så var det verkligen värt! Golden Hits - det var INTE sista gången vi sågs!

Den goda cirkeln

Läser igenom senaste inlägg och känner att det kändes lite negativt, vilket det då för stunden också var. Det har gått ett veckoslut sedan dess, med mycket sömn, och genast känner jag mig som en ny människa. Sömn och en kräftskiva, balsam för själen - ni vet. 

Senaste tiden har som sagt varit lite stressig och kommer så fortsätta vara, men så länge man ändå hinner med sin sömn behöver lite stress inte vara en dålig sak. Jobbet har varit kaotiskt, men det pågående projektet har gett mig nya utmaningar och uppgifter, ansvar och en hel del övertid. Övertiden har jag ändå inte lidit av det minsta för för tillfället älskar jag utmaningarna jobbet hämtar. Jag känner att det här är möjligheten jag väntat på och jag får se alla skeden av en utvecklingsprocess. Att trivas med sina arbetsuppgifter ännu mer än tidigare gör att det inte tar emot det minsta att fara till jobbet, vilket är en otroligt härlig känsla. 

Att jag lätt fastnar på jobbet nu gör att fritiden blir lite mera knapp. Förståss har det lite gått ut över träningen, men jag kämpar på. Låt oss säga att allt resande påverkat mer än bara lite. Nu drog jag efter andan och tänkte att det ska bli så skönt med en vanlig vardag igen - samtidigt som det slår mig att det är marknadsvecka nu. Hur jag än tänker att jag inte ska fara dit mer än en snabb sväng så slutar det lika varje år, där hänger man två kvällar i rad och får inget klokt gjort. 

Desto mer klokt har jag försökt uträtta idag istället. Småstädat i huset, lagat mat, bakat bröd, styrketränat i 1,5h samt packat en liten väska för morgondagens kurs i storstaden. Nu njuter jag med ändan i soffan, funderar på att tända ljusen OCH sätta mig med näsan i en bok. Känns som att jag är värd det. Vissa dagar liksom bara rullar på. Mycket gjort på jobbet -> nöjd tjej åker till gymmet av bara farten -> nöjd efter bra träning -> glatt iväg till butiken för att veckohandla bra mat -> lagar bra mat hela veckan -> nöjd över bra matval och pigg av samma anledning -> allmänt välmående -> presterar bättre både i jobb och fritid. Den goda cirkeln. 

Sanslösa dagar

Trött är ordet som bäst beskriver mig just nu. Trött och på autopilot. Det har varit två roliga veckoslut, men också lite tunga. Sömn är något som prioriterats bort nästan helt och det börjar kännas nu! 

Resa, jobba, resa, jobba. Resa med jobbet. jobba lite till. Det är ungefär så de senaste veckorna har sett ut. Jag har inte hunnit läsa en endaste en blogg på ett par veckor, än mindre skriva i en blogg. 

Men tiderna blir bättre. Nästa veckoslut ska jag SOVA och sedan satsa att på att komma fast med allting annat också. Men jag lever i alla fall, alltid något ^^.

Lite reseskildring ska jag hinna med också. Träningsbloggen verkar ha blivit en reseblogg. Men jag tränar nog mellan varven också!