Gravidlistan 40+0

Sablar vad dålig man kan vara på att uppdatera. Hela dagen igår tänkte jag göra listan, men det var skönare  bara ligga och spotta i taket, typ. 

Nu vill jag ändå få nerskrivet min sista gravidlista. Det må sen gå två veckor ännu innan bebis kommer till världen, men jag håller mig till de jämna veckorna. Knappast av intresse för någon annan men en vacker dag kan jag själv vilja titta tillbaka. 


Halsbränna: Slutade nästan helt för någon månad sedan. Lite smått någon kväll om jag ätit sent, men det är allt. 
Ryggbesvär: Nej.
Bäckenbesvär: Nej, hade lite ishias-besvär i början men det har blivit bättre. Då babyn höll på att fixera sig gick det ibland som knivhugg upp i fiffi, men de är också borta. 
Muskel och vadkramp: Nej.
Åderbrock: Nej och så får det helst fortsätta!
Nästäppa: Konstant täppt i näsan. Höger tårkanal har runnit non-stop sedan början av sommaren men det har lättat de senaste dagarna, troligtvis tack vare ett kortison-spray som hjälper att hålla näsan uppe ens lite. 
Urinvägsinfektion: Nej, aldrig. 
Känsligt tandkött: Ytterligare en sak som försvunnit!
Bättre hy och hår: Håret känns tjockare än normalt och jag behöver inte rensa hårborsten ens. Hyn får man väl säga att är normaldålig. 
Illamående: Nej. 
Viktökning: Angst-framkallande 16 kg. Mycket är i och för sig vätska men det är grymt tufft att se vikten klättra uppåt varje jävla vecka. Det räcker nu!
Trötthet: Ja, den senaste tiden har jag sovit ganska dåligt. Vissa nätter inte alls. Den senaste veckans nätter har ändå varit lite bättre, men det känns som att hur mycket man än sover så räcker energin aldrig dagen till slut. Power-naps hade varit super, men jag har aldrig varit den som kan sova på dagen, i alla fall inte så man skulle bli piggare av det!
Upp och ner i humöret: Kanske lite känsligare, men det lär också bero mycket på rubbad sömn.
Strimmor på magen: Nej. Magen har inte vuxit så hemskt mycket sista tiden, så fortfarande finns det lite överskottshud kvar att ta av. Hoppas det hinner till ännu de maximalt två veckorna jag kan ha kvar. 
Putande navel: Nej, men den känns ytlig och konstig. 
Svullnader: Fortfarande extremt svullna händer och fötter. Till den grad att nävarna inte går att knyta och inga skor går på. Till och med crocsen börjar spänna så om bebis inte tittar ut innan höst-ovädren börjar så har jag ett problem!
Yrsel: Kan hända om jag böjer mig snabbt eller andra snabba rörelser. Sällsynt ändå.
Förhöjd kroppstemperatur/svettningar: Också det här har blivit bättre, men så har sommarvärmen också försvunnit. Visst kommer det mommo-kuume attacker ännu, men inte lika ofta som i somras.
Blodbrist/ järnbrist: Det där med Hb som en järnspett har flera kommenterat och skrattat åt, så jag håller kvar den termen!
Sammandragningar: Kan inte direkt säga att jag käner mycket sammandragningar, däremot rätt mycket som mensvärk, troligtvis efter sammandragningar. Sammandragningarna i sig är alltså inte smärtsamma alls då jag inte känner dem om jag inte t.ex. är ut och gå. Då märker man bra att magen blir som en hård strut och det stramar överallt.
Sömnproblem: Som sagt under trötthet: sömnen krånglar. Vissa nätter är bättre men räcker inte till ändå. Vissa nätter kan jag dessutom springa till toa 10 ggr, andra bara en.. 
Nytt konstigt matbehov:  Ingen himo på att slicka på garagegolv eller äta kottar. Inga spännande cravings. Bara lite för mycket socker och saft, man faller lätt för det då man är trött och uttråkad. 


Summa summarum verkar jag enligt listan må bättre nu än för 10 veckor sedan, men det är nog en sanning med modifikation. Jag hade kanske fler gravidsymptom då, men det är nog nu det börjar bli tungt. Magen väger, tröttheten gör att man inte riktigt orkar med. Färre symptom men de som är kvar tar mera kraft kan man väl säga. Ändå är det först de senaste dagarna jag verkligen börjat längta tills att förlossningen ska sätta igång. Man kommer inte undan det så ju förr desto bättre i det här skedet. Det är väl kroppens försvarsfunktion att i något skede göra graviditeten tillräckligt jobbig för att viljan att den ska ta slut ska vara kraftigare än förlossningsrädslan. 

Rådgivningsmage 39+4.

Babyshower

Förra söndagen hade en väninna bokat in sig för kaffebesök. Hon bor lite längre bort så det hade varit planerat ett tag. När klockan blev lite över 17 hörde jag en bildörr som slog igen, sedan en till, och en till, och en till...

Sambon gick till köket för att kolla genom fönstret, såg lätt förskräckt ut och frågade om han borde åka hemifrån. :D 

In i hallen vällde det in inte en väninna utan sju stycken underbara kvinns, med famnarna lastade med allt man kan tänka sig. Ballonger, korgar med mat och pynt, presenter, med mera med mera. Jag bara gapade alldeles överväldigad över hur härliga vänner man kan ha. Plötsligt var mitt hem ett enda rosa fluff. De hade verkligen gått all in! 

Det är en kväll jag verkligen kommer minnas för alltid, och även om jag hade någon liten, liten aning så blev jag helt tagen på sängen av hur många som kom och hur mycket energi de lagt ner på att fira att jag ska få bli mamma. Tack snälla, snälla ni! 

Att vara ledig

Nu har det redan gått 5 veckor av min ledighet. De första veckorna tillsammans med sambon och sedan ensam. De första ensamma dagarna var dötrista, tänkte att såhär kommer jag aldrig orka ha det. Men sedan plötsligt vänjer man sig. Det är skönt att dra omkring i pyjamas och tofflor och spendera timmar framför Netflix. Det är skönt att tvättkorgarna aldrig hinner svämma över och att allt börjar vara förberett för ankomst av bebis. 

Framför allt är det skönt att kunna komma och gå som man vill, träffa vänner mitt på dagarna o.s.v. Här får jag ändå erkänna att det är alldeles för lätt att bara bli sittande hemma!

Jag har börjat trivas så himla bra hemma. Jag älskar vårt hus, vår gård, allt! Jag som alltid varit lite ängslig av att vara ensam hemma, men nu njuter jag. Säkert säger jag inte längre detsamma när höstrusken smyger sig på och det är kolsvart ute, men just nu är det i alla fall härligt. 

Städa lite här, byka lite där, ta en kopp kaffe med en vän, peta på lite babyprylar, ta en lång promenad (med en vän, vågar inte ensam längre), åka på en shoppingrunda, trädgårdsarbete, en bra bok i soffhörnet.. Inte kan man klaga. 

Det som är nytt för de senaste dagarna (förutom att jag varit deckad i världens flunssa) är att jag plötsligt blivit rädd för förlossningen. Jag trodde inte att jag skulle vara en av dem! Hittills har jag varit hur chill som helst och bara "japp, ingen har ju blivit inne.." men nu börjar det kännas som att det närmar sig nästan väl fort. Samtidigt som jag väntar och längtar till att få se vad det är för typ som bucklar under tröjan.. Salig mix av känslor kring det där!

Dagarna går. Nu är det tre veckor till beräknad ankomst. Max lika länge till av ledighet alltså innan hon senast ska vara här. Älskade lilla skrutt <3 

Nu börjar ledigheten!

Idag är Dagen D, dagen då jag tömmer mitt arbetsrum och börjar spendera dagarna bara med det där som man annars bara gör under de korta kvällarna och veckosluten. Umgås med vänner och bekanta (hej, jag har tid att träffas nu!!), rensa ogräs som hinner ta över världen medan man tittar åt andra hållet, slappa, peta på alla babyprylar, hänga på stranden, plocka bär, göra saft.. Ååååååh som jag längtat! 

Tre veckor kallas semester. Under de veckorna hoppas jag ännu orka flänga runt. Kompisars sommarstugor behöver besökas, teatrar, utflykter.. Ååååååååh vad det ska bli skönt. 

Sen, i mitten av augusti börjar den officiella mammaledigheten. Sen ska jag lägga mej som en fläck i soffan, slänga upp fötterna o börja klaga på att tiden (förmodligen) börjar gå så sakta igen. Och bara längta till att bebis vill komma till världen.

              Samma mage med en dag emellan. Tänk vilken skillnad olika kläder gör  för "figuren.."

Det här måste ju vara den absolut bästa tiden på året att vänta barn, då man har möjlighet att ta lite extra ledigt före man blir för otymplig för att orka med allt det där man vill göra. Det jag kanske inte vill göra - men tänker göra, är att ta ett krafttag med träningen ännu sista tiden. Mammafitness har kommit ut med en app med anpassade övningar för preggos. Ungen ska ut, och helst med en mamma som återhämtar sig fort och som har en hyfsat lätt förlossning. Det ska väl inte vara för mycket begärt...eller? 

Inte ens nära

Tänkte prova min tunna sportjacka ifall den skulle behövas under aftonens promenad. Well..

Som tur verkade det vara sommar en stund i Juli också i år. Håret hölls torrt och jack-jäveln fick åka tillbaka in i garderoben och skämmas!

Vy från fanerlådan i skitviken. 

Först en 45-min promenad och sedan bio. 2 näsdukar och också skratt. Jojo Moyes levererar också i filmformat. Me before you - se den! Men glöm inte näsduken! 

Gravidlistan 30+0

Här rusar veckorna iväg! Jag har ungefär 20 inlägg att skriva men absolut ingen tid. Eller ja, det är väl en sanning med modifikation, men jag har ingen fritid jag har lust att lägga på att sitta vid datorn. Det blir liksom tillräckligt många timmar av det på jobbet. Två veckor kvar av det förresten, sen vinkar jag hejdå till kollegor och arbetsplats för ett bra tag framöver.

Det inlägg som inte kan vänta är en uppdatering av gravidlistan. Det är ju liksom bara idag det är 10v sen sist (omg!). Ganska många veckor till kan jag bra vänta ännu, men sen skulle det få räcka. Så vi hoppas det inte blir någon 40+0. 

Halsbränna: Mer och mer, riktigt störande. 
Ryggbesvär: Nixpix, inte ens nacken har bråkat på länge!
Bäckenbesvär: Fortfarande bara lite ischas nu och då. 
Muskel och vadkramp: Mjo, några ggr. Men inte alls sådär äckligt hårda som ibland annars efter att ha sprungit t.ex. 
Åderbrock: Nej och så får det helst fortsätta!
Nästäppa: Japp, på högra sidan. Undantaget nu då sommarflunssan bitit, nu är väl hela fejset täppt. 
Urinvägsinfektion: Nej, aldrig. 
Känsligt tandkött: Wohoo, en krämpa som försvunnit!
Bättre hy och hår: Tjockt hår, skönt att slippa tömma silen jämnt :D Hyn är definitivt inte bättre än som ogravid, men bättre än i början. 
Illamående: Endast korta stunder och väldigt sällan. 
Viktökning: 10 kg. Av det är dock en hel del vätska så angstar inte så hemskt mycket över det. Än..
Trötthet: Faktiskt ännu en krämpa som gett vika. Trött i kroppen ja, men jag håller mig i alla fall vaken då jag vill det. 
Upp och ner i humöret: Förutom att jag är gråtmild är humöret fortfarande konstigt jämnt. Länge sedan jag ens smällt fast en dörr ju.. 
Strimmor på magen: Fortfarande inga nya. Till min förvåning har jag fortfarande överskottshud kvar efter viktnedgången, men säkert kommer de innan väntan är över. 
Putande navel: Hah..Lär inte hända!
Svullnader: Extremt svullna händer och fötter. Till den grad att nävarna inte går att knyta och inga skor går på. Tack och lov är det sommar så man kan använda flipflops. Ringar kan jag glömma. Mest obehagligt då fingrarna domnar, i synnerhet efter många timmar vid skrivbordet. 
Yrsel: Nej, bara efter riktigt hastiga rörelser (som t.ex. då en humla sticker ens stortå, gruff, ajj!)
Förhöjd kroppstemperatur/svettningar: Check. Tur kan inga grannar se mig då jag stått på terassen och flaxat i bara underkläderna för att inte svettas ihjäl. För ett par veckor sedan var det helt tokigt, men jag tror och hoppas att det jämnat ut sig. 
Blodbrist/ järnbrist: Inte. Skulle fortfarande kunna tjänstgöra som järnspett. 
Sammandragningar: Jep, men inga grymma mängder. Gör inte ont heller. 
Sömnproblem: Den senaste veckan har jag sovit otroligt bra. Annars har jag haft en tendens att ligga vaken en till ett par timmar per natt, ofta p.g.a. svettningar eller överaktiva tankar. De nattliga toalettbesöken har minskat också, men oftast behövs en gång. 
Nytt konstigt matbehov: Äter fortfarande mer mjölkprodukter. En kärlek är jälkiuunileipä med leverpastej. Jag kan normalt inte alls äta rågbröd men nu funkar en liten dos som medicin för att hålla magen igång. 

Inga pianofingrar här inte. En av de sämre dagarna. Som tur fick jag bort ringen följande dag.. 

På det stora hela tycker jag ändå jag mår bra. Visst är man lite klumpig och magen tar i här och var. Krämporna jag har är ändå förhållandevis få och lätta att tas med. Det enda jag hade velat är att kunna tappa ur mig några kg vätska. Hade det inte varit för svullnaden så skulle jag må som en prinsessa!

Klumpeduns på smultronjakt

Alltså bara hjälp vad tiden går! Kvällarna är liksom ännu kortare än vanligt - och soffan skönare än normalt. Jag har blivit så slö och förslappad att det inte är klokt. 

Igår blev det för första gången på länge en kort promenad. En promenad med 200 pauser för att plocka smultron. Det har aldrig någonsin funnits så mycket smultron på samma ställe som jag, men de har heller aldrig varit så förbaskat svåråtkomliga. 

Jag skulle träna till slutet. Jag skulle inte bli klumpig och stillasittande. Skadam sa det i v 27 o så var det långt till golvet, jobbigt att komma upp från liggande, tungt att stå längre stunder, svårt att få på skorna då fötterna är så svullna och banne mig tungt att ens gå längre än en kilometer. 

Nu får jag ta och skärpa till mig och faktiskt se till att röra mig mera, kanske finns det ännu en chans att inte bli helt "grönsakifierad" de sista veckorna. Jag längtar till att bli ledig och kunna spendera dagarna med korta promenader och simning (om så att jag lyckas få de lurviga benen att låta bli vara lurviga ens en timme i taget eller så- whats up med att ha en sån grym hårväxt som preggo!? Det är trevligt på huvudet - thats it!).

Men för att detta inte ska bli en klagovisa. Det fins fler än ovannämnda orsaker till att det är kiva att ligga på soffan. Det är då bebis är som mest aktiv och sparkar och rumlar runt. Det är alldeles, alldeles underbart och än så länge skulle jag inte byta bort att vara gravid mot något <3