Nu har det redan gått 5 veckor av min ledighet. De första veckorna tillsammans med sambon och sedan ensam. De första ensamma dagarna var dötrista, tänkte att såhär kommer jag aldrig orka ha det. Men sedan plötsligt vänjer man sig. Det är skönt att dra omkring i pyjamas och tofflor och spendera timmar framför Netflix. Det är skönt att tvättkorgarna aldrig hinner svämma över och att allt börjar vara förberett för ankomst av bebis.
Framför allt är det skönt att kunna komma och gå som man vill, träffa vänner mitt på dagarna o.s.v. Här får jag ändå erkänna att det är alldeles för lätt att bara bli sittande hemma!
Jag har börjat trivas så himla bra hemma. Jag älskar vårt hus, vår gård, allt! Jag som alltid varit lite ängslig av att vara ensam hemma, men nu njuter jag. Säkert säger jag inte längre detsamma när höstrusken smyger sig på och det är kolsvart ute, men just nu är det i alla fall härligt.
Städa lite här, byka lite där, ta en kopp kaffe med en vän, peta på lite babyprylar, ta en lång promenad (med en vän, vågar inte ensam längre), åka på en shoppingrunda, trädgårdsarbete, en bra bok i soffhörnet.. Inte kan man klaga.
Det som är nytt för de senaste dagarna (förutom att jag varit deckad i världens flunssa) är att jag plötsligt blivit rädd för förlossningen. Jag trodde inte att jag skulle vara en av dem! Hittills har jag varit hur chill som helst och bara "japp, ingen har ju blivit inne.." men nu börjar det kännas som att det närmar sig nästan väl fort. Samtidigt som jag väntar och längtar till att få se vad det är för typ som bucklar under tröjan.. Salig mix av känslor kring det där!
Dagarna går. Nu är det tre veckor till beräknad ankomst. Max lika länge till av ledighet alltså innan hon senast ska vara här. Älskade lilla skrutt <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar