På lördagmorgon började en lite kraftigare mensvärk. Jag klockade några svaga värkar men de var glesa och oregelbundna. Lurar jag mig själv igen och blir besviken då allt stannar av?
Vi hade planerat in en del ärrenden till dagen och bestämde att det inte är någon idé att bli hemma och sitta trots lite värkar. Vi tog med oss BB-väskan och åkte först till avstjälpningen med en gammal tv, sambon provkörde en bil som var på visning i horsbäck, vi åkte till Gläss på varsin maffig bägare glass.. Så gick dagen och värkarna fortsatte komma och gå. Nu var jag säker på att det var på G men fortfarande var de alldeles för glesa.
Jag la mig i sängen åt 22-tiden på kvällen men rätt så fort fick jag stiga upp igen. 1-tiden ringde jag BB, då var värkarna hyfsat regelbundna 3 st/10 min. En varm dusch på det, och sedan åkte vi till lojo.
På vägen kom ändå inte så många värkar som det borde men de som kom gjorde rätt så ont. Det var jobbigt att sitta stilla, helst ville jag gå eller luta bort värkarna.
Väl framme på BB 3-tiden så ritade den eländiga Ctg-kurvan inte ut mina värkar. Vi blev lämnade ensamma i mottagningsrummet och fast värkarna var hårda kom de mer och mer oregelbundet. Jag var öppen 2-3 cm, livmoderhalsen utplånad, men inget mer hände mellan 3 och 10. På förmiddagen skickades vi ut på stan i några timmar. Värkarna var jobbiga fastän panadol kanske hjälpte lite, lite. Trots tre timmar på stan kom värkarna fortfarande bara med 7-8 minuters mellanrum så vi fick åka hem igen med bebisen kvar i magen. Frustrationen var enorm, misströstade rejält och kände att de inte riktigt trodde på mig, att värkarna faktiskt var så kraftiga som de var. Barnmorskan sade till och med att jag i värsta fall får boka tid för igångsättning om en knapp vecka, för så länge babyn mår bra får allt ha sin gilla gång tills dess.
Fortsättning följer..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar