Vägen tillbaka

Nu är det dags att lämna smekmånaderna bakom sig. Sedan Rebecka kom till världen har allt handlat om henne, så som det ska vara, men nu känner jag att det är dags att ta tillbaka en del av mitt gamla jag igen. Jag har börjat snegla kärleksfullt på min gamla garderob, kollat målbild av två år gamla bilder och börjat få spring i benen. 

Jag vill bli mitt gamla jag, fast med lite bredare höfter och ännu lite slappare hud på magen. Det är ok, den kroppen har skapat något underbart. Jag drömmer inte om en modellkropp. Så länge jag kommer i min gamla jacka är jag rätt så nöjd. Det viktiga för mig är att ge ett bra exempel åt min dotter, orka leka utan att bli andfådd, orka bära in en hel massa ved i en överfull korg, laga mat lätt framåtböjd i timmar utan att få ont i ryggen.. Det är det viktiga! 

De senaste månaderna har jag varit nöjd med att inte gå upp i vikt. Bra mat och lite choklad i kombination med helamning har låtit vågen stå stilla med fyra graviditetskilon extra, och ungen mätt och nöjd. Konditionen och musklerna är en annan femma. Plankade igår och kom upp i 45 sekunder. Sisådär en minut sämre än tidigare rekord. Där står min målstolpe!