Då jag vägde 100 kg och hade ett BMI kring 34 insåg jag såklart att jag var tjock. Jag hävdade dock att det endast var kosmetiskt, jag mådde ju jättebra.
20 kg senare kan jag konstatera att jag inte visste hur bra man kunde må MEN nu börjar också sviterna av min övervikt märkas.
Jag var till en sjukgymnast idag för att förebygga nya inflammationer i ben och fötter. Det visade sig att min ena fot är sned och att hinnorna i fotvalven inte gillat belastningen av så mycket vikt på mina små fötter. Har rätt små fötter för min längd tydligen. Nåväl, nu är jag masserad, elektrifierad och tejpad. Ska få gå omkring på spa iklädd turkos idrottstape.
Jag tänker nu på hur mycket illa 5 års övervikt har gjort på min kropp, fastän det märks först i efterhand. Bara tänk hur mycket mera illa det skulle hunnit göra om jag inte tagit tag i saken. Visst, jag har fortfarande ca 7 kg till normalvikt, men vad är nu 7 kg jämfört med 27? Inte mycket. Jag ansåg mig ändå vara fullt frisk då. Jag tyckte inte jag var såå tjock, men nu har jag insett att jo, jag var alldeles tillräckligt tjock för att vara en risk för mig själv. Lite tung upptäckt, och tänk att det skulle ta så här länge innan jag kom till den slutsatsen.
Nu får jag jobba lite extra med att tänja, massera och träna mina vrister och fötter för att uppväga den skada jag hunnit göra på dem. Förlåt fötter :(
Middagen med jobbet igår var super. Herregud vad en rejäl köttbit i rödvinssås kan vara gott. Revyn däremot är jag ruskigt glad över att inte betalt själv. Vilket fiasko! Flata skämt och ingen lokalpolitisk satir som hör hemma i revyer. Bara konstig humor. Folk applåderade pliktskyldigt och skrattade tvunget. 3-4 skratt var äkta, på 3 timmar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar